Gustavsborg PRE

Senaste inläggen

Av Ann-Britt - 30 juni 2015 13:30

Idag gick det prima med sadel på Aciano. Han stod still hela tiden jag mixtrade med sadel och gjord. Jag kunde spänna den normalt hårt.

Idag reagerade han tvärtom mot igår, när han tog små krumsprång. Han blev långsam. Gick och funderade på vad det där var för grej egentligen. Den reaktionen gillas. Det gör inget att krumsprången kommer till en början då vet jag att de har förstått att det ligger något på ryggen. Det är nästan värre med dem som inte reagerar alls utan bara tuffar på. Då är risken att de helt plötsligt exploderar. Det kan ju vara så att de stängt av för de blir så osäkra, men förr eller senare upptäcker de sadeln och då är det inte så kul om det sitter en stackars ryttare där.


Bailarinos sår läker, men det går långsamt. Svallkött, som dock flyttar sig sakta neråt. Sårytan har blivit mindre så en viss läkning sker även om det känns lite tröstlöst.


Vi har hittat en höleverantör och hämtar ett gäng balar varje vecka. Nu har vi kapitulerat och hämtar för två veckor. Det är ett trevligt problem om vi köpt för mycket.


Vårt egen vall är inte slagen än och nu måste det bara bli uppehållsväder och varmt någon vecka.


Bailarino tycker att hans box är rätt OK så länge han når ner till höbalarna.


 

ANNONS
Av Ann-Britt - 30 juni 2015 09:46

Kan vi bara glömma bort slutet av maj och typ hela juni. Det har varit elände från början till slut känns det som.

När vi hade kurs i början av juni berömde jag våra hingstar. Det var så harmoniskt nu. Visst de är lätt luggslitna, men har inte slagits på länge.

Det skulle jag aldrig sagt. I mitten av juni fick vi ta in dem. Bailarino hade en riktigt läskig sårskada i vänster "knäveck". Vi tog för givet att Aciano bitit en rejäl tugga.

Veterinär Anna anlände på eftermiddagen. Efter rejäl sedering fick hon tvätta och raka runt såret. Nej, det var ingen bitskada utan han har lyckats skära sig. På vad har vi ingen aning. Vi har gått igenom allt och det finns inget vi kan hitta som orsakat skadan.

Vi hade makalös tur. Det är enbart avskalad hud. Tack gode gud.

Ok, han blev bandagerad och Anna gick ut för att hämta två stelkrampsvaccin.

Jag går in till Aciano och ska ta bort en lerklump från hans hals. Urk, det var ingen lerklump utan ett sår.

Det var bara att kuta ut till Anna och be henne ta in alla grejor igen. Jaha, detta var säkert ett bett tänkte jag. Och jag såg återigen två valacker framför mig. Nu skulle kulorna ryka all världens väg.

Men nej, han hade kliat sig och lyckats riva hål. Jag som aldrig sett honom klia manen. När han blev rakad runt såret syntes det tydligt flera revor.

Är knotten ovanligt otäcka i år?

Skönt i allt elände var att det var lika harmoniskt som jag trodde. De hade inte skadat varandra.

Nu står de inne för läkning. Aciano var förstås inga problem. Det lilla såret sköter sig själv. Bailarinos innebär lite mer pyssel. Helst ska han stå stilla så han inte har upp läkningen hela tiden. Knävecket var inget bra ställe.

Mina älskade grabbar!


Bailarino är som en dröm trots två veckor på box. Leder honom i stallet med ett grimskaft runt halsen när vi byter box. Det är det enda roliga han har om dagarna. Byte mellan natt- och dagbox. Och så förstås när jag kommer med IKEA-påsen med nyklippt gräs.


Aciano har fått gå in i ridhuset några gånger per dag och blivit försiktigt jobbad. Igår med sadel på. Han är fortfarande känslig för gjorden och vi tar det med myrsteg framåt. Inga problem att hänga och klänga. Men han visar en elastisk sida när vi longerar med sadel, som gör att jag hellre befinner mig på marken ett tag till.


     

ANNONS
Av Ann-Britt - 29 juni 2015 20:06

Vilken månad, och då menar jag inte ens vädret. Hästar på box av olika skäl och en förkylning som måste härstamma från Dantes inferno.


Men det roliga i kråksången är att Aciano har fått sadel på sig. Idag blev det en del krumbukter i traven, men han lugnade sig snart igen. Det går framåt :-)


Och jag klipper gräs till våra innehästar.


Det får bli ett inlägg till en annan dag, mer uttömmande.


 

Av Ann-Britt - 12 juni 2015 08:07

Recepten till boken nästan klara - check
Förkylning lite bättre - check

Jag har haft alla åkommor som en snorig, snart 2-årig, liten kille kan pussa fast på en mormor. Nog borde jag vara immun när hans lillasyster börjar på dagis?

Vi har kämpat på till tio på kvällarna med vår bok. Ju mer vi kämpar ju mer blir det att göra konstigt nog. Det behövs något mer recept, något ska bort, några ska ihop osv.

På måndag tar vi de absolut sista bilderna.

I helgen kommer Hanna Engström och fyller på kunskapsbanken hos 9 ryttare och några fotfolk. Spännande som vanligt.

Boxarna är redo så nu återstår bara städning av lektionslokalen, vattning av ridhuset och inhandlade av mat. Det lät helt plötsligt som att det är rätt mycket kvar! Och jag som tyckte vi var klara nästan.

Snart dags att slå vallen och minsann med dunväst på går det att inta frukosten ute i solen. Yeah! Som jag längtat.



Så kan det se ut när klockan närmar sig 22 och jag har brainstorming freeze :-)

Av Ann-Britt - 8 juni 2015 13:55

Det är de sista skälvande minuterna innan vi måste lämna våra recept och bilder till layout. Då kan det ju vara bra att vara säker på att recepten håller. Vi tillagar på mycket fri hand emellanåt och det är lätt att glömma bort någon ingrediens när receptet skrivs ner.


5:2 var igår och den dagen är nu saligen glömd. Bakade scones en timma efter lunch och det slank ner 1, eller lite till var det nog. De blev inte så dumma. De får vara med i boken. Dottern ska provbaka först bara och slutgiltigt godkänna mästerverken.


Vi har en lupin som ståtar mitt i grusgången, som mest ser ut som en ogräsgång. Den är så vacker att den får stå kvar. Till humlornas glädje. Undrar vilket recept de följer?


   

Av Ann-Britt - 7 juni 2015 14:34

Är på min första vecka med 5:2 dieten och andra dagen av två utan "vettig" mat.

Känner mig väldigt "okamratlig" när jag sitter där utan att äta kakor och annat smakens. Turligt nog delas denna osociala dag av maken. Så vi är i alla fall två.

Men jag känner starkt att umgås är att äta tillsammans.

Fast vi har bestämt oss att prova dieten ett tag för att se hälsoeffekterna. Det är inte viktnedgång vi är ute efter. Men om man råkar bli piggare och lite yngre fysiskt tackar vi inte nej.


Igår upptäckte jag att clematisen börjat blomma. Måste vara ljuset som styr för någon värme har vi då rakt inte. 16 grader och blåsigt som tusan.

Av Ann-Britt - 6 juni 2015 11:26

Vi skriver recept så ögonen går runt och väljer bilder ur vår bildskatt.

Allt måste vara klart inom en vecka om vi ska få boken klar till Kafferepet den 9 augusti.

Det är en spännande process och det ska bli riktigt kul att se layouten.

Det är alltid så att man själv har en bild hur man tänker sig det hela och sedan ska alla ha samma bild. Hm, inte helt lätt. Förhoppningsvis sammanfaller bilderna till en och samma.

Värmeböljan från igår, med 20 grader, har avstannat och vi är tillbaka i trygga 17 grader och lite regn.


Jag provade att göra maskrossirap, men det var ingen hit direkt. Jag kokte den för länge och det bildades sockerkristaller. Smaken är som maskrosor, lite gräsaktig. Nej, den gör jag inte fler gånger.

Av Ann-Britt - 30 maj 2015 18:49

Nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor – eller i varje fall är jag klar över hur jag vill fortsätta jobba med våra hästar.


Jag har tidigare arbetat mycket med så kallad handikappridning och sett vilken enorm utveckling som sker både fysiskt och psykiskt med ryttarna. Men det händer lika mycket med icke-funktionshindrade, speciellt kanske på det mentala planet om man vågar låta det hända.


Vi upplevde fantastiska stunder på kursen vi hade i maj med Mia Holm.


Yvonne, en av deltagarna sa efter kursen:

”Tar med mig upplevelsen av Hästarnas närvaro, de bekräftade mig när jag var på plats i mig. I det mötet kändes det som om allting var möjligt!

 I slutövningen var jag helt fokuserad och ganska nervös. Jag kände villkorslös kärlek och hur Hästen ville mig väl. Hon hjälpte mig över "mina" hinder. Jag tittade djupt in i hennes ögon, Total respekt, så fantastiskt vackert. Något bestående hände i mig och jag är tacksam! ”


Jag stod bredvid en av deltagarna och Ninfa vid en övning och när de fick kontakt kände jag hur håret reste sig på mig. Detta helt utan ord och utan att de vidrörde varandra.


En forskare som heter Candace Pert har skrivit om hur molekyler som bär känsloinformation inte bara genereras av hjärnan utan till väldigt stor grad av hjärta och tarm/mage. Om man då tänker att hästar har enormt mycket tarm och ett stort hjärta jämfört med oss människor borde de alltså vara väldigt bra på att tolka känslor. Prat om magkänsla är inte helt fel.


Det kvittar hur bra du än försöker dölja dina innersta känslor så plockar hästen upp vad du egentligen känner. Ditt centrala nervssystem skickar ut dina sanna känslor och hästen är expert på att känna av.


Hästen kan inte lukta att du är rädd, vilket man ofta hör, utan den tolkar helt enkelt vad du känner trots att du försöker visa dig tuff, glad eller något annat.


Visst är det nästan lite läskigt?


Är du rädd, tala om det för hästen! Och stå sedan alldeles stilla med den ett tag och ta emot det du får. Du behöver inte stå alldeles intill och inte heller röra den. Bara ta fram din innersta, äkta känsla och se vad som händer.

En häst som hanteras av en rädd person, som försöker spela något annat, kan bli osäker och det gör inte situationen bättre. Nu behöver man ju inte ta en sprallig hingst och öva med, utan börja lite försiktigt om du vill lära dig umgås med hästar. Om du har en egen häst är det ännu viktigare att du är äkta. Man kan göra en lugn häst fullständigt stirrig genom att inte vara närvarande. Ni ska ju dessutom umgås varje dag.


Många hästar blir missförstådda på grund av detta. Visst har vi väl alla sett hur en problemhäst kan bli som ett lamm med en annan person på bara några minuter. Alla dessa magiska uppvisningar med Hempfling, M Roberts m fl. Det var ju sällan hos hästen problemet låg. Jag använder alltid mig själv som exempel på detta och vårt halvblod Mandingo. Det har jag skrivit om i många inlägg. Vi hade definitivt haft en annan relation om vi mötts idag.


Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen – det blir bara svårare ju mer man börjar tänka!


Jag kommer ta emot det hästarna vill lära mig och inte prompt tvinga på dem det jag tycker att de ska lära sig.


Sedan har det visat sig att de gärna lär sig saker och att de gärna vill göra lite gymnastik tillsammans med mig. Då tackar jag och tar emot.


Aciano som bebis

     

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Gustavsborg PRE med Blogkeen
Följ Gustavsborg PRE med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se