Gustavsborg PRE

Senaste inläggen

Av Ann-Britt - 14 september 2015 16:29

 


Nu har jag antagit Företagarens bloggutmaning under 21 dagar. Det innebär att jag får träffa många nya bloggbekantskaper och jag måste dessutom bruka lite allvar själv. Vill jag fortsätta blogga och dela med mig av mitt och gårdens liv, eller ska jag lägga ner.


Jag vill fortsätta och idag slängde jag ut frågan på fb om vad du som läsare vill veta mer om. Några tips ramlade genast in via kommentarer och pm. Jag tackar för det! Ett tips jag fick var:


Er inre och yttre resa till där ni är i livet nu och hur umgänget med hästarna speglar det.


Det var en lurig fråga att besvara i ett kort blogginlägg. Då ska jag sammanfatta 25 år med hästar lite snabbt och lätt.


Det allra snabbaste svaret blir att jag kom på att jag var fullständigt panikslagen när jag träffade en häst och att jag genast måste ta tag i detta genom att börja lära mig rida. Hur skulle jag annars kunna köra dottern till ridlekis och kanske kratsa en hov eller leda en häst. Ve och fasa!


Finns det någon annan sport som folk håller på med och är illamående av skräck varje gång de ska ge sig iväg? Det finns säkert, men är nog inte så vanligt. Däremot hör jag gång på gång att man är livrädd för hästar, men kan ändå inte sluta åka till stallet för att träffa dessa magnifika djur.


600-700 kg kraftpaket som man måste hitta ett sätt att kommunicera med. Muskelstyrka duger inte. Den minsta lilla ponny kan få dig att åka ”vattenskidor” utan att använda ens halva sin styrka.


Jag kom över det. Det tog ett bra tag och många illamående timmar, men det gick. Vi köpte världens snällaste halvblod, en gigantisk kuse, som tog hand om oss. Ja, jag säger oss för jag lyckades få min man att rida också. Så nu var hela familjen engagerad.


Några år senare, när det mesta var frid och fröjd, blev jag halvt ihjälslagen när jag åkte av en häst som jag provred. Det blev inget köp av den, kan jag väl lugna dig med.


Vi köpte en annan vilde istället. Man faller för ”good looks” ibland. Rädslan kom tillbaka, egentligen var det inget som hände, kanske bara min hjärna som kom ikapp. Många timmar av olycksdagen är fortfarande helt borta ur mitt minne. Kroppens sätt att skydda sig antar jag. Det är inget jag jobbar med att återfå heller.


Jag har hela tiden sökt efter mjuka metoder för att träna hästar och det innebär att jag även får träning själv. Det är ett givande och tagande hela tiden. Man måste öppna upp sitt sinne och vara ödmjuk. Ibland är det fruktansvärt jobbigt att se sig speglad i hästen. För det är det som sker. Hästen är din spegel oavsett du tycker om det eller ej.

Nu har vi 7 ston och 2 hingstar. Jag har träffat på ännu en mjuk metod som nog är den mjukaste av dem alla, Happy Horse Training och där var ytterligare en pusselbit som föll på plats. Ofta tränar man hingstar med lite hårdare metoder. Låter dem inte komma nära för de kan bita eller slå med ett framben osv, osv. Nu fick vi lära oss att göra precis tvärtom. Att visa vår egen sårbarhet för att hästen ska våga visa sin. Det var stort och ett mycket känsligt ögonblick när Bailarino och Kenneth hittade varandras sårbarhet på vår senaste kurs. Mer om det i ett annat inlägg.


Tror du på reinkarnation? Men det får också bli ett annat inlägg. Nu börjar du väl bli trött på att läsa?






ANNONS
Av Ann-Britt - 19 augusti 2015 08:04

Vi satt ute till 23.30 igår. Jag är så tacksam över denna avslutning på sommaren. Faktiskt hellre att regnet föll i juni-juli och att augusti-septemer blir fina månader. Det är det jag tankar energi ifrån och kan ta mig igenom vintern på. Jag menar om det nu tvunget måste falla så många millimeter regn.

Jag ser fram emot nästa vecka när Gabrielle och Camille kommer. Det känns väldigt lyxigt att ha helt privat kurs någon/några dagar. Det blir ett bra sätt att komma igång inför hösten. En liten kick-start.

På helgen är det öppet för alla. Vi har någon deltagare som kommer på fredagen för enstaka lektion. Då kan vi pusta ut lite mellan våra lektioner.

Kursen är samma helg som Bjuvskalaset. Hm, jag tror vi får dra iväg med gästerna dit. Clabbe DJ och Gunhild Carling är på plats och det borde våra skotsk-franska gäster få uppleva. Herregud, Clabbe höll igång oss när vi var i discoåldern. Vissa människor åldras aldrig.

Vad tror du de tycker om detta?

Jag avslutar med några bilder från Kafferepet. Vi lyckades inte komma upp i förra årets summa. Folk var inte så köpsugna så det såldes inte så mycket sjalar och peppar, vilket är föreningens möjlighet till inkomst, utan det var inträde och lotter som stod för intäkterna. Nåväl, 17000 drygt är inte fy skam och räcker till mycket i Kambodja.

ANNONS
Av Ann-Britt - 18 augusti 2015 16:00

Jag tycker att jag bara latat mig och inte gjort ett smack. Det stämmer kanske inte fullt ut. Dottern och jag har gett ut vår bok, vi har avverkat Kafferepet och fixat lite snyggare på gården. Men någon avancerad hästträning har inte blivit av. Nja, hästarna är nöjda med livet ändå :-)

Igår kväll/natt höll vi filosofiska timman i sällskap av två sprudlande glada katter. Jag skulle hämta in tvätten, som jag glömt. Klockan var 22.10, vinden hade lagt sig och det gick bara inte att gå in.

Fram med ljuslyktan och ett par filtar. Sedan satt gubben min och jag och löste världsproblemen.

Jag grunnade på om det fanns en planet där ute som var exakt som vår med exakta kopior av oss. Eller om det är vi som är kopiorna. Där blev vi lite djupa.

Vi kom in på ämnet ensamkommande flyktingbarn och alla vidrigheter de måste ha sett.

Vi var lite trötta så lite flams blev det. En väpnad milis i Ystad fick för sig att ta Bornholm. Vi tyckte att Norge var ju vårt så det borde vi ta tillbaka. Rätt vad det var hade vi annekterat St Petersburg.

Men vi kom fram till att det var minsann inget att skämta om. Vi är så grymt bortskämda i vårt trygga land. Vi kan skriva och säga precis vad vi vill. Bara det!

Vi har ingen aning om hur det skulle kännas att ens uppleva en bråkdel av vad dessa barn har sett.

Bara att tänka sig hur desperat man är när man lämnar allt man äger och sätter sig med sin familj i en skraltig båt för att fly. Det går inte att tänka sig in i situationen.

Här springer jag och passar barnbarnet så han inte plockar äpplen barfota och blir stucken av en geting. I andra länder får man passa dem för minor.

Var tacksam över livet som levs i underbar trygghet i vårt land!

Av Ann-Britt - 2 augusti 2015 18:27

Vi har haft en toppenhelg i allt. Jag tror alla kursdeltagare åkte hem och tänkte "men herre gud kunde jag och min häst allt detta, det hade jag ingen aning om"

Verkligen imponerande! Så himla duktiga alla var, både hästar och ryttare. Det var förvända galopper, renverser, öppnor och slutor på kors och tvärs. Jag var helt stum av beundran :-)

Nästan alla var och nosade på väpnarprogrammets rörelser och vägar.

Tusen tack till både Hanna och våra trogna, återkommande deltagare. Fy tusan, nästa gång vi ses är det vinter.

Av Ann-Britt - 28 juli 2015 11:37

Jag pysslar och fixar för jämnan med hovarna när de står på stall, men nu har de fått vara vildhästar ett tag på bete. Och fy så de såg ut. Tycker inte att det var så länge sedan sist.

Lite fördel med att de blir lite längre än normalt är att hoven hittar sin form. Det går av någon bit här och där och deras naturliga form träder fram.

Igår fixade vi två och idag två. Det känns väldigt bra.

Kom aldrig och säg att hovkvalitet inte nedärvs. Det tror jag inte ett smack på. Det är något någon hästsäljare med saluhästar med kassa hovar har hittat på. Jag ser att till och med formen nedärvs. Estela med barn har strutformade bakhovar och både hovar, man och svans växer som ogräs.

Ninfa behövs nästan aldrig verkas. Hon växer och sliter alldeles jämnt. Hennes söner likaså. Divinas hovar växer snabbare och har lika bra kvalitet.

Av Aguila har jag bara erfarenhet av två avkommor själv. De andra såldes som föl. Men de är också lika varandra.

I helgen kommer Hanna Engström och håller clinic. Alltid lika trevligt att få påfyllning av kunskaper och träffa alla härliga kursare. Välkomna!

Av Ann-Britt - 23 juli 2015 17:33

Jaha, jag var ju tidigt ute och förkultiverade mina dahliaknölar, tyckte jag. Och jo, det var jag ju. Satte dem väl redan i mars-april och trodde att de skulle blomma friskt i maj eller så. Tji fick jag. Tydligen ville de ha varmt dessutom. Jag tröttnade lite där ett tag och de fick stå kvar i tunnorna och skämmas över sitt tråkiga beteende. MEN idag har de åkt ner i rabatterna. Lite här och där. Har nästan glömt vart de försvann. Hittar dem väl när de blommar. Och blommar de inte får de dö frysdöden i vinter.


I övrigt verkar blommorna trivas med den uteblivna sommaren.


     


Våra grabbar går i separata hagar ett tag tills Bailas sår är helt läkt. Det var ett himla besvär med ett litet skrapsår. Jag tror i och för sig att det skulle läkt mycket fortare utan bandage, men det är lätt att vara klok när man har facit i hand. Men så fort veterinären tog bort bandaget läkte det prima. Flugorna tog hand och dödköttet och på bara några dagar var det torrt och fint. Nu är det en liten skorpa kvar bara och det har dragit ihop sig fint.


Nåväl, vi har ridit in Aciano under tiden och de har båda lärt sig att gå ensamma ute i hage, utan att se andra hästar. De har fått vandra in och ut flera gånger om dagen och avlöst varandra i hagen. Det har kännts helt knepigt för oss som är vana vid att de går tillsammans och är ute dygnet runt. Men de verkar inte ha tagit någon skada :-) Det är väl normal tillvaro för de flesta hingstar, även om inte våra provat på det förut.


Nu går de bredvid varandra och snart nog ska de få gå tillsammans igen.


     

Av Ann-Britt - 2 juli 2015 19:50

Nu vågar jag påstå att vi är riktigt duktiga på att rida in unghästar. Tjolahopp :-)

På två veckor har vi tagit Aciano från ängslig gosse med präktigt sadeltvång till lugn och fin nästan ridhäst.

Det trodde inte ens jag hur positiv jag än försökte vara.

Men vårt snigeltempo har återigen visat sig gå fort. Tvärtom vad man tror alltså.

När nu Bailarino står på box och Aciano är sällskap får vi försöka göra något roligt av eländet.

Kenneth och jag har jobbat Aciano 2-3 korta pass nästan varje dag och det har gett resultat.

Jag har hängt och klängt och viftat med tröjor och allt tok man kan tänka. Jag har hängt med hela min vikt osv.

Idag kom Ingrid och fick prova att kliva ombord.

Aciano stod helt stilla med sänkt huvud. Vi var noga med att inte göra för mycket. Efter två uppsittningar slutade vi och då var han helt slut.

Väldigt lätt att förivra sig när det går bra. Men om man håller ett långsamt tempo hinner man se när gränsen för vad hästen orkar just den dagen är nådd.

Oj, så nöjda vi var alla tre. Jag kan knappt fatta att det gått så fantastiskt bra. Lite stolt tillåter jag mig att vara både över oss och hästen.

En blomma till oss!

Av Ann-Britt - 1 juli 2015 11:17

Ett tag kändes det som att vi aldrig skulle bli klara. Vi har alla tre andra jobb och åtagande och bor en bit ifrån varandra så det blev långt mellan fotograferingstillfällena. Ibland kändes det som allt gick i stå. Inte helt lätt att synka våra tider och fotomodellernas möjlighet att komma. Till slut var vi nere på tre modeller, men det gick ju utmärkt det också.


Men nu tusan är den snart klar. Vi inväntar hela layouten imorgon.


De gånger vi träffades hade vi väldigt roligt och vi upptäckte att vi tänkte lika Denise, Alexandra och jag. Denise var snabb som en vessla med kameran och Alexandra och jag sprang som illrar mellan kök och bord med diverse rätter. Helt slut i rutan när dagen var över. Det är inte speciellt glamoröst att göra böcker, men attans så kul.


Har redan beställt ett ISBN-nummer till   Det är lika bra att sikta mot stjärnorna!


 


En fotomodell som ser lite tveksam ut...


Boken riktar sig till både vuxen och barn. Barn äter faktiskt helt vanlig mat om de får chansen. Man behöver inte göra enbart korv och köttbullar. Vår egen 3-åriga dotter slukade med stor frenesi löjrom när vi var bortbjudna en nyårsafton, då andra barn fick köttbullar. Hon blev djupt besviken när hon såg barnens tallrikar.


Oj, så spända vi är över nästa mail från vår layouthjälp!


#bok #mat #recept #litteratur #kök #barn #kokbok #ISBN

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Gustavsborg PRE med Blogkeen
Följ Gustavsborg PRE med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se