Ingrids ena fot har haft närkontakt med en häst så hon fick sitta stilla och vara kamerakvinna idag. För en gångs skull syns alltså jag på bild :-)

Aciano tycker fortfarande att det där med sadel är tveksamt, men det har gått framåt sedan i tisdags. Idag reste han sig inte. Han krummade inte och han blåste inte upp sig speciellt mycket heller. Det finns hopp. Så klart ;-)

Vi övar på att byta varv i trav. Det gick bättre igår än idag. Det var nog för att kameran var med idag ha, ha.

Bailarino fick vikt i stigbygeln och det brydde han sig inte om. Han är cool med det mesta som händer. Lustigt nog är han på så sätt lugnare än Aciano, trots att Aci är den mjukare typen av dem. Jag ska bara få bukt med hans tuggande, vilket han hemfaller åt när han blir lite nervös eller inte vet vad som väntas av honom. Han är snabb som en kobra på att suga tag i grimskaft och linor. Så fort han är lugn med situationen slutar han helt med detta. Ett övergående fenomen alltså. Och väldigt barnsligt.

Men det är just detta temperament som gör att han säkert kommer att bli en riktigt kul ridkamrat. Hans energi ska bara kanaliseras till rätt saker. Han är lättare att jobba från lite avstånd än om jag går precis bredvid honom. Från ryggen blir det helt säkert inga problem alls. Han gillar att jobba och vill verkligen göra rätt.

Han är lite grann som vårt gamla halvblod som gärna jobbade tills han stupade, aldrig klagade över något kroppsligt och gärna ställde till med lite träningsvärk. Macho kille, men inte så nyttigt för hans egen skull. Då gäller det att jag reglerar arbetets intensitet. För den här typen av killar kör tills de dör om man ber om det.

Här har vi i alla fall samma vinkel på "bakbenen".

Jag tycker att arbetet har gått ca 300 % framåt sedan i tisdags och det får jag väl vara nöjd med?

De ställde upp sig vid grinden lite innan 9. Redo för jobb. Positiva killar.

Jag började med Bailarino och han hade sovit på saken vilket gjorde allt så mycket enklare.

Kluddigt att hålla häst och fotografera samtidigt men lite klängande blev det. Utan problem :-)

Annars var det stora jobbet idag att stå stilla och slappna av. Han var helt slut bara av detta. Ögonen nästan föll igen på slutet. Lilla killen. Min bebis.

Aciano var superduktig. Svarade klockrent på hjälperna. Riktigt roligt att jobba med honom.

Han fick sadel på sig när jag jobbat honom ett tag utan. Mycket märkligt tycker han. Han ställde sig rakt upp och trodde väl att den där mojängen skulle ramla av. Men nähä det gjorde den inte. Okej då ska det väl vara så då, sa han och var efter det helt komfortabel med sin nya situation.

Vi kämpar vidare imorgon och jag ser fram emot det.

Äntligen fick jag tummarna loss och beställde hit en traktor som ska hjälpa mig att få grävt bort jord vid grinden i killarnas hage. Grus ska också beställas.

Vi går en mindre lerig vinter till mötes förhoppningsvis.

I de andra två hagarna som kvarstår är det redan ganska djupt och där lägger jag tegelsten under gruset. Det var lite meckigt men det har hållit fint i hagen jag gjorde för ett par år sedan. Har bett om offert på raster men misstänker att det är dyrt och sten har vi gott om.

Lite motion är ju aldrig fel :-)

Våra huliganer har gått och slappat länge nog nu. Idag inledde jag med hovvård och det hade de aldrig varit med om påstod de. Men med lite tålamod och ett par hysteriska utbrott så ser de nu bättre ut. De är som småungar efter den långa betesvilan, men det blir väl snabbt ordning på dem igen. Kanske, hoppas jag...

Aciano gick in i ridhuset med sadel på och det var dödsläskigt tyckte han. Han krummade runt och kände sig allmänt missförstådd. OK, då jobbar vi utan den idag och det tyckte han var en strålade idé. Då gick allt fantastiskt bra. Han svarade fint för indirekt och direkt tygel, kunde öka och minska volten osv. Lugn och fin.

Lite tålamodskrävande småkillar idag alltså, men det är ju så det är med de unga individerna. Bara att börja om från början och hoppas att de sover på saken tills imorgon.

Vi jobbade även Bailarino utan sadel även om han är van vid den numera. Han är i myror-i-byxorna-åldern och en bra läromästare för vårt eget lugn. Det gick fint och imorgon blir det som vanligt, med sadel och kanske ryttare på ryggen.

Baila har blivit en reslig kille. Växer fortfarande och mäter 167 cm med våra mått. Vet inte vad en spanjor skulle få honom till :-)

Men de är så vänliga och hjälpsamma ;-)

Vi tog en snabbsemester till Göteborg och lyssnade på Figaros bröllop. Fantastisk föreställning. Musiken och tiden flög. Malin Hartelius som grevinnan var magisk i sin Dove sono-aria.

Vi bodde lite utanför city på Nya Varvet Studios. Jättetrevligt hotell på den gamla örlogsbasen.

Gårdagen bjöd på underbart väder så det kunde inte bli bättre semester.

Tack till snäll dotter med familj som passat djuren.

Plockade en galen blombukett till oss på bröllopsdagen. 33 år, svårt att ta in en så hög siffra :-)

Det får bli fler utflykter hit. Känns som vi varit iväg flera dagar. Man är då inte bortskämd med semesterdagar.

Hon har gått ner ca 40 kg sedan vi började bli mer aktiva med promenader och träning. Oj, vilken skillnad och det är ju inte så att hon motioneras varje dag precis. Azora har gått upp i vikt så det blir till att ta in på nätterna och börja gå mer promenader med henne. Varje minut jag kan hålla henne från gräs är av godo.

Ingrid och jag tränade samtidigt idag med Estela och Azora. Trots Azoras övervikt fick jag till någon fin galoppfattning. Utan sadel och ryttare. Det får bli så tills hon gått ner några kilon. Det räcker att hon kånkar runt på sina egna kilon.

Vi jobbade båda vid hand och provade en del av det vi lärde oss i helgen. Jag testade lite stillastående, lite på volt och även att från fyrkantsspåret i öppna glida in på diagonalen. Inte så pjåkigt faktiskt. Vi har inte provat det tidigare så jag var nöjd. Azora hade lättare för sluta än öppna. Och jag märkte tydligt hur viktig min egen positionering var. Givetvis.

Fr o m helgen ska vi "hårdköra" med killarna. Nu har de fått gå och tänka på sina tidigare lektioner ett par veckor. Då får vi se vad som fastnat.

En stillastående övning från helgen. Öppnahjälp tror jag att det är. Hästen heter Ebony, ägare Ami.

Jennys hund Thalassa som stormtrivs hos oss. Här har hon hittat Ingrids knä och chillar. Hon bara finns liksom och hade man inte vetat vem hon tillhört hade man definitivt trott att hon bodde på gården. Det är den enda hunden jag tolererar utan koppel här. Hon jagar inga katter utan bara ligger lite dekorativt någonstans på gårdsplanen. 4 år gammal men en medfödd klokhet.

Jag börjar känna mig lite tjatig för jag är lika lyrisk efter varje kurs och tycker att denna var den bästa någonsin. Hur kan en instruktör vara på topp och ge så mycket gång efter gång, som Hanna. Vi är så glada som får ha henne hos oss 3-4 gånger om året.

Sedan hjälper den varma och opretentiösa stämningen till. Många i gänget har varit med länge och bjuder på sig själva. Det gör att nya deltagare snabbt kommer in i värmen och vågar släppa loss. Fotfolk känner sig välkomna och det gör förstås också att deltagarna vågar prova lite knasiga saker som gör att de faktiskt kommer framåt i sin ridning.

Här är det praktisk teori där en får leka häst t ex. Kan kännas rysligt fånigt i början, men ack så nyttigt för att bli tydlig i sina hjälper.

AR lämpar sig för alla raser och den här bjässen är en boulonnaise. Fantastiskt mjuk och känslig trots sin storlek. Man får inte låta sig luras och tro att en så stor häst på något sätt kräver större eller kraftigare hjälper.

Ingrid och Estela gick framåt och kom längre än vad vi vågat hoppas på. Jag investerade i en cavemore och Estela älskar den. Ska fotografera henne med den senare. Här är det den vanliga kapsonen.

Igår körde Ingrid och Stellisen ett pass och då på ett nykrattat underlag som var som ett dansgolv. Då såg jag tydligt hur Estela spårade. Det är inte så lätt att se när botten har blivit upptrampad. Men nu kunde jag se att hon satte bakhovarna exakt i framhovarnas spår. Snacka om att spåra. Detta i en avslappnad skritt.

Annars var temat less is more. Att inte göra för mycket med händer, fötter, sits osv. Att man måste våga vänta på en reaktion från hästen. Att försöka minnas känslan av en perfekt rörelse och att hästen bara av den tanken kan utföra rörelsen. Då blir det magi i ridningen.

I år får de hänga med ett tag till. Vi njuter fortfarande av utefika. Vädret har varit helt fantastiskt och jag hoppas det håller ett tag till. Det är så mycket enklare med kurs om solen skiner.
Vi är klara med det mesta av förberedelserna. Vattning av ridhus och fylla hinkar i boxarna återstår för maken och jag ska få ihop matplaneringen.
Det är fler deltagare än vi haft på länge och det känns som en riktig kickstart på hösten.
Idag börjar vi kl 17 med fem ridpass. Lördag och söndag är fulla dagar.

Någonstans i fjärran syns vår gård. Jag var på promenad med barnbarnet. Vi var tvungna att kolla in vad som ska göras mitt emot ridanläggningen. Barnbarnet är kolossalt intresserad av allt med hjul så det var en högtidsstund med lastbil som tippade grus osv. Och hans nyfikna mormor fick veta att det ska byggas seniolägenheter. Hm, kanske något att fundera på när lergegget börjar :-)