Vilken trevlig helg vi har haft! Corredors nya ägare var precis så trevliga som vi hade föreställt oss och vi har haft tre mycket fina dagar tillsammans.

De anlände i fredags och då var förstås det första som gällde att bege sig rakt ut till Corredor i hagen. Han motsvarade Kerstins förväntningar som tur var. Hon tyckte att han var finast av dem alla!
Detta trots att han är inne i den värsta tillväxtperioden när de flesta unghingstar vänder upp-och-ner och fram-och-bak på t ex halsen. Kroppen ser ut att bestå att två eller tre hästar. Men så klart är han en grann kille ändå!

På lördagen åkte vi på sight-seeing och hittade en trevlig liten matbod vid Mölle hamn, där vi åt fish & chips. Vi hade strålande solsken och Skåne visade sig från sin bästa sida. Vi skulle egentligen åkt in till Love & Light festivalen i Helsingborg på kvällen, men valde middag hemma och prat i soffan istället.

Grannen harvade ett fält och det gjorde förstås att gästerna fick vårkänningar. Sådana arbeten får de vänta med till maj! De har fortfarande mellan minus 12-20 grader och ganska mycket snö.

Vi gick en runda i parken vid Wrams Gunnarstorps slott och tittade på buxbomshäckarna från 1600-talet. Helt fantastiskt att en växt kan bli så gammal. De var tydligen imponerande redan på Linnés tid.

Söndagen bar det av till Ellen Ofstads och Gunnar Martinsens gård i Skurup, för då skulle vi titta på Viento. Han och Göran är på kurs fem dagar hos Ellen. Helt otroligt att denna tjusiga unge man är samma häst som åkte ifrån oss förra året. Då som en ganska ranglig unghäst/föl. (Göran är rätt tjusig han också).
Viento var så lugn och fin och utstrålade vänlighet och mjukhet. Trevligt att se! Han är halvbror till Corredor och var därför intressant för våra gäster också. Vi hoppas hinna ner en gång till i veckan.

Sådär, nu är jag fin i håret och har fått koppla av med härlig tvättning. Prova Marie på Sax In i Helsingborg om ni vill ha proffsig tvätt- och klipphjälp.

Igår klippte jag våra ston, så att de är fina när vi får Finlands-besök. Vi stubbar manen, men låter dem behålla pannlugg och svans. Senast vi var i Spanien såg jag till min glädje att fler och fler ston får behålla pannluggen även i hemlandet. Tidigare har man rakat hela mankammen och pannluggen. Manen har jag numera vant mig vid, att den ska vara stubbad, och tycker de ser förfärligt slarviga ut med lång man, men pannluggen har ju faktiskt en viktig funktion. (Klippningen jag pratar om gäller PRE-ston).

I Spanien rakas även svansroten, 20 cm ner, och det vägrar jag också. Stackars damer att vara helt nakna när den skånska snålblåsten viner runt rumpan. Vi flätar våra om vi någon gång ska visa upp dem för en spansk domare. Jag tycker dessutom att det är mycket finare med en flätning.

Fölens svansar rakas helt och det ser gräsligt ut. De liknar små råttor och har ju inget att vifta bort flugor med. Gamla traditioner som sitter hårt, men nu får väl ändå våra traditioner gälla när fölen växer upp i Sverige. De ska dessutom inte visas för några kritiska domarögon.

Jag försökte vänja småtjejerna vid klippmaskinen och Azora sa OK, men Nobleza sa NEJ TACK och sedan ville hon inte ens bli klippt med vanlig sax, vilket jag gjort flera gånger tidigare. Så hon gick omkring med taggeli-taggig man några dagar. I förrgår gick det dock bra med sax igen och igår var hon med och klippte mamma, med stort intresse, och höll på att få nos-skägget avhackat.

Så nu är alla, både barn och vuxna, damer mycket tjusiga.

Bilderna är från ett championat för två år sedan. Alissa och Dula heter stona som vi var iväg med. Dula fullkomligt hatar championat och jag har lovat henne att hon ska slippa framöver. Hon gör sig så bedrövlig som möjligt, vägrar galoppera, ser mest ut som en ko och bara hatar allting. Behöver jag säga att hon får ganska usla poäng?? Hon som folk faller som käglor för när de ser hemma i stallet.

Alissa däremot tycker att det är ganska kul och hon är mer den "showiga" typen.

Pannluggarna är flätade på bilderna, för att visa fram deras fina ansikten.

Titta så stor han har blivit, vår lille Fuego. Ja, han var liten när han for från oss i alla fall. Svårt att fatta att det nu är snart tre år sedan han åkte iväg till familjen Lindholm i Norge. (Bilden utan sadel är hos oss när han var liten).

Han är så snäll och duktig och deras flicka rider honom. Jag har blivit utlovad fler bilder på honom och ryttare. Jag väntar med spänning!

Klem från oss på Gustavsborg!

Usch, så tråkigt det varit i hagarna nu ett tag. Antingen slirigt och halt eller stenhårt och knöggligt. Både Azora och Nobleza har stukat/vrickat sig. En fram och en bak.
Nu får de gå i den platta fina hage vi brukar använda när vi släpper ut de nyförlösta mammorna med föl. Där är fint gräs och inte en massa hålor som de kan snubbla i.
Båda är i princip helt OK igen och tar vi det försiktigt nu så ska de väl vara fit for fight ganska snart igen.

Igår kväll ringde Doblons ägare från Spanien. Vår Corredor (han som jag sitter hos i boxen på tidigare inlägg och som finns på fotot här under) är efter Doblon. Bobby är helt betagen av den lille och har varit så sedan första videosnutten gick in på Youtube. Hon skulle vilja att en av hennes beridare köpte honom, men nu är han redan såld.

Vi blir förstås väldigt glada när en avkomma får sådan uppmärksamhet. De borde vara tämligen bortskämda med bra hästar i Spanien!

Man vet aldrig vad som kommer ut härnäst från Ninfa. Årets avkomma är ett helsyskon till Corredor och Doblon har tydligen endast 3 stoavkommor. Så nu kanske det kan bli en hingst till Spanien... Vi som vill ha ett sto till egen avel efter de här två superba hästarna! I april vet vi.

Jag kräver egentligen samma saker av föl som av stora hästar. De får inte bitas eller sparkas och de ska gå undan när jag ber om det. Vi börjar med grimma när de är ca en vecka och leder dem till och från hagen. I fjol slarvade vi lite med det, med stofölen. De var så himla roliga att titta på när vi gick till och från hagen. De for runt och lekte och gick på expeditioner. När turerna blev lite väl stora fick de grimma på.

Man måste ju få njuta lite av de små liven. Det är så kort stund de är små.

De har vuxit något helt enormt. Alla tre växer mellan 3-4 cm i månaden. Nobleza ser ut som ett stridsflygplan och är mycket högre bak. Azora har fram tills nu vuxit jämnt, men idag var hon helt plötsligt 4 cm högre bak över rumpan.

Corredor är 143 hög och han är 10 månader gammal. Azora är 140 fram och 144 bak. Nobleza är lite mindre. Hon var som en liten mygga när hon föddes. Men hon kommer starkt...

Aguila var vårt första PRE-sto. När vi köpte henne fanns det endast runt 100 PRE i Sverige. Hon var det första bruna stoet. Hon var dräktig med Figaro och han föddes i november i arktisk kyla. Vi bodde då i Stockholm och vi hade en KALL vinter. Det var runt 20 grader kallt en lång period. Inte kul att ha ett litet föl. Hela dagarna gick åt att ta ut och ta in honom. Han kunde vara ute en kvart i taget. Puh! Vi hade inte eget stall då, så det var ett heltidsarbete att köra fram och tillbaka till stallet.

Varför blev det då PRE?

Vi hade ett halvblod, valack, och han var mycket speciell. (Mer om honom kommer en annan gång). Vi ville skaffa en häst till och ville ha något som var så olikt en halvblodsvalack som möjligt.

Christina Drangel var min "ridfröken" och hon hade skaffat Aureolo, en fantastiskt rar PRE-hingst och vår hovslagare, Ubbe, hade två hingstar. Vi tyckte att rasen verkade sympatisk och så blev det...

Vi fick en video från Barbro i Spanien och när jag tittat på Aguila sådär femhundranittiofemtusen gånger så tyckte jag att hon verkade vara ett bra val. Då visste vi inget om blodslinjer och inte så mycket om någonting när det gällde PRE och köpte lite på vinst och förlust.

Med tiden har det visat sig vara en av det bästa saker vi gjort i livet. Hennes stamtavla är superb och t.o.m spanjorerna lyfter på ögonbrynen när vi säger hennes anfäder.

Hon var en riktigt "tossa-maja" i början och var mer i luften än på marken. Det var livade kurser när hon och jag var med. Men nu är hon ett under av lugn och hon är det självklara ledarstoet. Om de andra stojar och stimmar när vi tar in ber jag bara Aguila om hjälp. Då lägger hon ett öra bakåt och tittar lite på dem som är olydiga och då står alla i givakt. Hon är en klippa att luta sig mot och hon är inte till salu för allt guld i världen.

Hon är inte mycket för pyssel och borstning och sådant, som hon tycker, tjafs. "Gör vad du ska. Ska vi jobba så gör vi det. Borsta behövs inte". Bada är däremot mycket uppskattat. Jag har fått vara med på hennes fölningar och har gärna fått hjälpa till. Hon får bauta-stora föl och kan behöva en hjälpande hand.

Hon har gett oss fyra fina avkommor, Figaro, Alissa, Viento och nu Azora. Alla utom Viento finns fortfarande i vårt stall.

Kanske att Alissa kommer att vara första unghästen som vi har till försäljning. Alissa är mycket lik sin mor. Hon är nu 4 år och blir bara bättre och bättre med åren. Som liten var hon envis som en åsna och helt orubblig om hon fick för sig något. Alltid jättesnäll, men envis som synden. Det har bättrat sig betydligt får jag säga och snäll är hon fortfarande. Hon var på utställning som 2-åring och skötte sig exemplariskt. Hon gillar att visa upp sig. Hon blir en fin ridhäst.

Figaro har ett hjärta av guld. Som hingst var han jättesnäll när det bara var människor i närheten. Man kunde släppa in ett litet barn i hans box med en borste i handen. När hormonerna slog på var han däremot lite väl strong. Han kastrerades som 5-åring. Lever nu livet som nöjd valack.

Azora är vår nästa kronprinsessa. Mycket lik Alissa i utseende. Hon var väldigt skygg som litet föl och envis också hon. Ibland tog det 20 minuter att få tag i henne trots att Aguila stod vid grinden och bara väntade och tyckte ungen var jättejobbig. Tålamod krävdes. Nu, däremot, är hon jätteduktig. Står så fint och får på sig grimman och är nog den mest lyhörda av de föl vi haft. Trots att det är mycket gas i henne så lyssnar hon på minsta kommando.

Viento såldes till Gotland och vi har inte sett honom på ett år. Nu ska vi träffa honom om två veckor. Då ska han på kurs här i Skåne. Mycket spännande! Han blir två år till sommaren och nu bör vi kunna se vad de månde bliva av den unge mannen. Han ser fin ut på video i alla fall.