Gustavsborg PRE

Inlägg publicerade under kategorin PRE-hästar

Av Ann-Britt - 19 april 2010 07:32

Jag var uppe och hoppade redan klockan 6. Tänka sig! jag som brukar vara så morgontrött.

Nu ska jag snart ut i stallet och ta ett pass med Espera och Bianca. Till och med vädret är på sitt bästa humör, även om natten varit kall.


  


Vi åker ner till småkillarna och tittar till dem morgon och kväll. Ja, vi ser dem från gården så egentligen tittar vi på dem många, många gånger om dagen.

Nu får de lite kraftfoder och koll av vatten osv.


  


Aciano hjälpte oss med mockningen. Kollossalt intressant med fyrhjuling och släp. Allt måste checkas.


  


De har de gott i sin hage. Vi tittar alltid ut genom fönstret för en snabbkoll när vi vaknar och imorse såg vi ingen ute på gräset så då låg de nog i skjulet hela gänget. Jag satt och solade i deras skjul igår. Kanonvarmt och skönt när jag kom undan för vinden. På kvällen är där också varmt. Det räcker med det lilla taket som är på skjulet för att få bort fukten i luften.


  


Vår lille balettdansör, Bailarino. Jag tror nog att jag "bott in mig" med hans namn nu.


Av Ann-Britt - 18 april 2010 12:24

Vi har nog bestämt oss för att fölet ska heta Bailarino G (balettdansör). Det finns en uppsjö med Bailarinas så varför inte en enda Bailarino. Det är ju nästan diskriminering. Vi smakar och känner på namnet nu ett tag, men det blir nog så.





  Här är Aciano, ett år äldre storebror till Bailarino. Grymt vacker även han tycker jag, som vanligt helt partisk...  



Vi hade en lyckad kursdag igår med Carinas och Ingelas gäng. Tack ska ni ha! Vädret var verkligen förfärligt. Det blåste iskall halv storm, men då var det ju i och för sig skönt att kunna erbjuda ett ridhus.

Idag är det soligt och givetvis blåsigt. Vad annars i Skåne, men något mer drägligt än igår.


Nästa helg är det dags för Ricardo Reis igen och det där Islandsaskmolnet kunde inte komma mer olämpligt. Jag hoppas det drar förbi eller lugnar ner sig. Ytterligare en helg fram var det tänkt att jag skulle åka till Ryssland, men allt hänger lite löst känns det som med den där puttrande vulkanen.


Ha en skön söndag.

Av Ann-Britt - 11 april 2010 16:23


Han är inte bra för arbetsmoralen den här lille! Idag fick vi oss ett riktigt gott skratt och tyvärr hade jag inte kameran med mig.

Han har krig mot det dumma stickiga gräset. Idag stod han och glodde argt på ett högt grässtrå, i säkert en minut. Sedan körde han ner mulen och stack sig förstås. Han blev helt tokig och galopperade runt, runt och såg ut som tjuren Ferdinand när han satte sig på en humla.
Sedan sprang han tillbaka till samma grässtrå och stirrade igen. Varje vettigt grässtrå skulle ha lagt sig platt ner längs marken, men inte detta envisa förbaskade strå. Han körde ner mulen igen och stack sig förstås igen och samma historia upprepade sig.

Han såg helt underbar ut. Han tog ut lite ilska genom att krocka med mamma och hon är av den tåliga sorten, liksom Ferdinands...


På filmen har han precis varit inne och sovit i stallet och är betydligt lugnare.

Av Ann-Britt - 6 april 2010 20:46


Alexandra på en barbacka kvällsjogg och Espera verkar nöjd.

Av Ann-Britt - 6 april 2010 13:26


Vi har inte glömt bort att jobba lite med våra nya flickor, trots allt fölande och annat i helgen.


Alexandra har varit här och hjälpt mig. Vi provade ut träns, bett och sadel och den blåsigaste dagen av dem alla under påsken, skulle då Alex rida Espera. Speglarna skallrade, det smällde i väggarna, porten gnisslade och skrek, taket rörde sig i ridhuset och jag tänkte hur ska detta gå?


Men det finns bara ett ord för den hästen och det är UNDERBAR. Espera rörde inte ett öra ens när det smällde och skallrade. Hon var helt fokuserad på ryttaren och lite på mig för jag hade godis i fickan. (Det ska ju vara en positiv upplevelse därinne i "oljudshuset").


Hon är bara så fin den tjejen! Ridningen gick bra och det blev barbacka, för Alex gamla Hector-sadel var inte riktigt bra till Espera. Espera verkade trivas utmärkt att vara utan sadel dessutom.


Nu ska hon bara förstå (och det tror jag hon gjorde) att vi inte tycker att hon behöver krulla ihop sig utan får vara lite mer fri i formen. Hon är bara fem år och riden ett knappt år. PRE har en förmåga att dra ihop sig själv och det är inte önskvärt i min lilla värld. Hon kan "andas fram" och gjorde jättefin öppna bara genom en liten vridning av Alex axlar.


Av Ann-Britt - 4 april 2010 11:01


Den stolta modern och lillknodden i ridhuset för första gången. Han är här ganska exakt ett dygn.


Av Ann-Britt - 1 april 2010 13:05

Bianca är övertygad om att världen rämnar och det bara blir hon och kackerlackorna kvar när Espera lämnar henne för att gå in i ridhuset. Hon blir så bekymrad, så bekymrad. Vi ligger på kackerlackornas nivå och är inte till någon tröst. Men hon lär sig snart att livet går vidare även utan Espera.


Espera börjar tycka att "nu har vi faktiskt bott här så länge så du kan äta på en egen grästuva" och hon börjar bli lite trött på sitt "plåster Bianca". De är då för söta.


Igår fick jag dem att förstå att man kan bli ledd även från höger sida. Det var mycket märkligt tyckte de, men idag hade de sovit på saken och kom fram till att det gick utmärkt. "Dessa utlänningar" verkar de mumla. Fast de förstår redan skånska och kan både skritta, trava och galoppera på skånska kommandon.


Vi gjorde en promenad ut på vår parkering och det var spännande. Bianca fick träffa svenska ufo-ägg och eftersom de var vita var hon övertygad om att deras specialitet är att äta skimlar. Men hon piafferade lite på stället och sedan var det bra igen. Espera höll med om att eftersom de var vita, så äter de inte bruna hästar. Hon är cool som en gurka och ska fram och lukta och kolla på allt.


Jag ska uppdatera med video och foto snart. Men nu är det liten faster i Höganäs som ska få deklarationshjälp och annat först.


Av Ann-Britt - 31 mars 2010 14:16

De två nya tjejerna är som Bill & Bull. Speciellt Bianca är beroende av Espera. Espera har ju sett lite mer av världen och Bianca förlitar sig helt på henne.

När de åkte hit så gick tydligen först Espera på och sedan kallade hon på Bianca, som då snällt klev på lastbilen hon också. Lite söta är de allt...


Igår kväll fick de gå in i ridhuset en och en och arbeta lite vid hand. Det var nervöst och läskigt, men de var så snälla och gjorde allt jag bad om.


Imorse gjorde vi om proceduren och då var det lite mindre farligt. Jag får väl göra samma sak tre gånger om dagen så de lär sig att man inte dör om man är utan kompisen. Några korta pass om några minuter och så berätta hur duktiga de är, så att de till slut vill gå in och vara i ridhuset för att det är kul.


De har båda två rullat sig och geggat in sig i den skånska lermyllan coh de verkar helt hemtama. Det känns som de har varit här hur länge som helst och så kom de för två dygn sedan! Behöver jag nämna igen att rasen är magnifik???


  


De kan inte se sig mätta på utsikten. De har kommit fram till att underlaget är helt klart ätbart och att hösilage också går att inmundiga. Ja, jag hade väl inte trott att de skulle behöva trugas med mat precis. Det hör också till rasen.




Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards