Oftast hingstar, för det är för det mesta dessa som rids i högre klasser. Hoptryckta så de har mulen i bringan och då menar jag inte rollkur utan halsen ser ut att vara rätt hållen men trots detta fullständigt hoptryckt.

Pga av detta är bakbenen långt bakom tyngdpunkten, ryggen sänkt och det ser plågsamt ut.

PRE har ju förmågan att korta sin hals och trycka ihop sig så den inte får något utrymme mellan ganasch och hals. Hur de lyckas andas förstår jag inte.

Det värsta är att dessa bilder jublar man över på fb. Är det för att vara snäll mot ryttaren eller kan det verkligen vara så att man inte ser hur ofunktionellt häststackaren tvingas röra sig?

Jag blir beklämd när jag ser kommentarer som "precis som en PRE ska se ut".

Nej, det är ingen häst som borde se ut såhär!

Fram för glada lösgjorda pållar med halsen mjukt och skönt rundad. Med förmåga att andas fritt.

Tuss ligger under ett skåp när vi kommer hem från vår operagala. Hm, vad nu? Hon brukar inte gömma sig.

Jag kikar in under skåpet och ser en katt utan tratt. När hon förstår att jag inte tänker dra fram henne och sätta på trattskrället blir hon överlycklig.

Hon kör hela repertoaren med bus. Hon har tagit stygnet också berättar hon glatt så hon behöver inte åka bur till veterinären imorgon.

Men sorry stumpan, du ska vaccineras också. Du som fixat så fint alldeles själv.

Putte blev vaccinerad i tisdags av vår hästveterinär. Men då tog vi inte Tuss eftersom vi i alla fall skulle åka imorgon. Det var ju dumt såhär med facit i hand. Tänkte inte på att vi har en kreativ kisse.

Nu är Bailarino snart styrbar från ryttarposition. En eller två gånger till med lina sedan ska vi prova utan.

Han rids än så länge bettlöst med cavemore.

Vi började samla Estela lite försiktigt för att stärka henne. Hon vill inte fatta galopp och jag tror det beror på lite för lite muskler. Hon lyder minsta viskning så varför skulle hon strula med galoppen bara för strulandets skull? Det är i princip aldrig så att de strular med saker som de kan.

Där håller jag fast med Tteam-synsättet. De utför inte övningen pga t ex; de förstår inte vad vi menar, de har ont eller de vet inte hur de ska utföra den.

Hästar som går och klurar på hur de ska djävlas med oss de har nog inte uppfunnits än. Tack och lov :-)

Det där kan jag nog redan. Underbart med nyfikna hästar. Cassi har faktiskt aldrig åkt släp. Hm, så kan det bli när man har ridhus.

Vi tog med mamma in i ridhuset för mamma är lättlastad och en trygg dam.

Lite läskigt var det när Estela klev in och det dunsade och hade sig. Men sedan tog nyfikenheten över.

Cassiopeia smög fram. Estela stod bredvid henne och ett, tu, tre slickade Estela lugnande på Cassi. Då gick lillan på. Lite söta är de :-)

Vi hann en snabb runda med killarna också. Inte lastning utan lite annan träning. Vi känner oss väldigt flitiga.

Efter jobbet fick god middag hos dotter med familj. Känns ju nästan som helg ;-)

Maken och jag skulle tagit en uppfriskande promenad runt byn med ett par av tjejerna, men vi fegade. Tvi vilket skitväder.

Det blev en runda med Bailarino istället i ridhuset och så ska vi lastträna någon unghäst i eftermiddag.

Det spelar ingen roll hur fin sommaren än var för det här vädret sänker humöret på mig.

Men vårt arbete med hästarna lyfter ändå lite på surhumöret för det går framåt. Lite, lite varje gång. Eftersom vi är ganska flitiga betyder det att vi sammantaget gjort stora framsteg sedan vi började efter en lat sommar. Vi har aldrig avslutat ett pass och känt att vi stått och stampat utan det rör sig framåt.

Igår hade Aciano sadel under sitt pass och han var inte det minsta störd av den. Det känns som ett stort framsteg. Snart uppsittning kanske?

Tuss håller mig sällskap i läsfåtöljen.

Någon elak katt har bitit henne. Hon kom hem från gårdagsnattens musjakt väldigt slokörad. Inte alls sitt vanliga sprudlande jag. Hon tillhör annars de varelser som gör en glad bara man ser henne. Hon låg i soffan hela dagen. Inatt gick hon inte ut.

Då är det läge att ringa veterinären.

De hittade efter noggrann undersökning två bölder på ryggen.

Hon charmade trots sitt ovanligt buttra jag veterinären och han pussar hejvilt på henne.

Hon tar fram människans bästa och kärleksfullaste sidor.

Fy så tomt det känns i huset! Jag ska hämta henne kl 16. Då ska hon ha fått dränslangar inopererade. Efter det medicin och krage några dagar. Lycka till med det ;-) En lite piggare Tuss med krage? Tillåt mig tvivla på att den sitter kvar imorgon. Och de där slangarna???

Tjosan så kallt det blev med en gång. Vi tog in alla stona så de fick sova ut i varm och go halm. De är för roliga för de vet alltid precis hur vi tänker. De nätter de ska vara ute går de långt bort i hagen och betar, men igår stod de vid grinden färdiga och redo att gå in. Uppdelade i den ordning som vi brukar ta dem. Ibland är det lite läskigt och man undrar hur tusan de vet. Det är inte första gången de gör detta nämligen. De hänger aldrig vid grinden annars.

Bailarino fick ett pass med både mig och Kenneth imorse. Jag inledde och då satt Kenneth på pallen och tittade på. Jippi, en ryttare sa Baila och stannade för att plocka upp Kenneth. Det där med att någon bara ska sitta helt sysslolös och glo det begriper han inte. Den arbetsmyra som han är.

Nu blev det ingen ridning ändå utan han fick jobba markarbete med oss båda. Galoppen bjuder han gärna på, lugn och fin. Han verkar tycka det är jätteskönt att galoppera.

Det blir nog innenatt igen för dmi utlovar regn. Marken är tämligen mättad med vatten och de kan gott få komma in och torka upp.

Vi känner oss så bortskämda med alla ston fortfarande ute på bete. Hur länge får vi njuta?

Den här förbaskade tidsomställningen passar inte alls mig. Jag slocknade 21.30 igår och vaknade kl 04.00 Det kan ju tyckas helt onödigt, eller hur? Inte fick jag något vettigt gjort de första två vakna timmarna utan försökte bara somna om, vilket inte fungerade. Klockan 06.00 var jag uppe och släppte in katter, hämtade tidningen och åt frukost.

07.30 tog jag ut Baila för ett litet pass i ridhuset. När han inte hade en ryttare att tråna efter gick det bättre med markarbetet. Den pållen har minst två rävar bakom varje öra :-)

Ena varvet låter han sig longeras hur fint som helst och i det andra ska han bara busa med mig. Kutar 3/4 varv och sedan stannar han och tittar på mig med otroligt nöjd min. Grrrr säger jag, men det hjälper inte. Det gäller att fundera ut ett sätt att bryta ner övningen och "lura" honom.

Jag gick närmre honom och så fick han göra travstarter, gå ner i skritt, trav, skritt och det gick prima. Då kunde han gå varv på varv utan att diskutera. Så fick han en äppelbit när han var duktig. Kanske var det det som gjorde tricket? Men med en ung häst tycker jag att han först och främst ska finna glädje i att jobba med mig. Inte att han till varje pris "lyder". Jag gillar inte det ordet alls förresten!

Vi var båda mycket nöjda med vår prestation efter passet.