Aguila har sedan länge ett väldigt stelt höger bakben. Hon har aldrig varit halt utan kompenserar sitt rörelsemönster. Detta är givetvis inte optimalt även om hon är smärtfri. Därför har jag bestämt mig för att ta tag i problemet.

Jag har jobbat henne några gånger vid hand de senaste veckorna och hon verkar tycka att det är skönt. Hennes gamla kunskaper sitter, trots alla års uppehåll för att vara mamma.

Jag har tittat på Marijke de Jongs gratisvideos och det är ju egentligen så vi tränade AR för några år sedan. Jag tycker Marijkes sätt att lära ut slutan är mycket enklare än det nya AR-sättet.

Eftersom jag gladeligen snor och blandar efter hur det passar mig och den häst jag tränar går jag därför tillbaka till mitt gamla slutakommando.

Lätt som en plätt tyckte Aguila.

Det kommer att göra underverk för henne tror jag.

Estela är stel som en planka i nacke och övre del av halsen. Hon är mjuk som gummi i kroppen och det är därför väldigt lätt att bli lurad och tro att hon är prydligt ställd.

Idag jobbade jag enbart med att få henne att släppa nacken. Jag masserade och försökte visa henne hur hon kunde göra istället.

Till slut fick vi till ett släpp och en ärlig ställning /böjning. Perfekt, då nöjer vi oss här.

Azora får vara inne. Hon har fortfarande ont i benet. Först höll Aguila henne sällskap och nu har vi bytt till Estela. Det var en bättre och lugnare variant. Aguila kan vara rätt högljudd när hon inte har koll på sin flock och flocken väldigt orolig utan henne.

Frid råder på gården.

Full rulle när Aguila kom tillbaka till gänget.