Gustavsborg PRE

Alla inlägg under maj 2015

Av Ann-Britt - 30 maj 2015 18:49

Nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor – eller i varje fall är jag klar över hur jag vill fortsätta jobba med våra hästar.


Jag har tidigare arbetat mycket med så kallad handikappridning och sett vilken enorm utveckling som sker både fysiskt och psykiskt med ryttarna. Men det händer lika mycket med icke-funktionshindrade, speciellt kanske på det mentala planet om man vågar låta det hända.


Vi upplevde fantastiska stunder på kursen vi hade i maj med Mia Holm.


Yvonne, en av deltagarna sa efter kursen:

”Tar med mig upplevelsen av Hästarnas närvaro, de bekräftade mig när jag var på plats i mig. I det mötet kändes det som om allting var möjligt!

 I slutövningen var jag helt fokuserad och ganska nervös. Jag kände villkorslös kärlek och hur Hästen ville mig väl. Hon hjälpte mig över "mina" hinder. Jag tittade djupt in i hennes ögon, Total respekt, så fantastiskt vackert. Något bestående hände i mig och jag är tacksam! ”


Jag stod bredvid en av deltagarna och Ninfa vid en övning och när de fick kontakt kände jag hur håret reste sig på mig. Detta helt utan ord och utan att de vidrörde varandra.


En forskare som heter Candace Pert har skrivit om hur molekyler som bär känsloinformation inte bara genereras av hjärnan utan till väldigt stor grad av hjärta och tarm/mage. Om man då tänker att hästar har enormt mycket tarm och ett stort hjärta jämfört med oss människor borde de alltså vara väldigt bra på att tolka känslor. Prat om magkänsla är inte helt fel.


Det kvittar hur bra du än försöker dölja dina innersta känslor så plockar hästen upp vad du egentligen känner. Ditt centrala nervssystem skickar ut dina sanna känslor och hästen är expert på att känna av.


Hästen kan inte lukta att du är rädd, vilket man ofta hör, utan den tolkar helt enkelt vad du känner trots att du försöker visa dig tuff, glad eller något annat.


Visst är det nästan lite läskigt?


Är du rädd, tala om det för hästen! Och stå sedan alldeles stilla med den ett tag och ta emot det du får. Du behöver inte stå alldeles intill och inte heller röra den. Bara ta fram din innersta, äkta känsla och se vad som händer.

En häst som hanteras av en rädd person, som försöker spela något annat, kan bli osäker och det gör inte situationen bättre. Nu behöver man ju inte ta en sprallig hingst och öva med, utan börja lite försiktigt om du vill lära dig umgås med hästar. Om du har en egen häst är det ännu viktigare att du är äkta. Man kan göra en lugn häst fullständigt stirrig genom att inte vara närvarande. Ni ska ju dessutom umgås varje dag.


Många hästar blir missförstådda på grund av detta. Visst har vi väl alla sett hur en problemhäst kan bli som ett lamm med en annan person på bara några minuter. Alla dessa magiska uppvisningar med Hempfling, M Roberts m fl. Det var ju sällan hos hästen problemet låg. Jag använder alltid mig själv som exempel på detta och vårt halvblod Mandingo. Det har jag skrivit om i många inlägg. Vi hade definitivt haft en annan relation om vi mötts idag.


Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen – det blir bara svårare ju mer man börjar tänka!


Jag kommer ta emot det hästarna vill lära mig och inte prompt tvinga på dem det jag tycker att de ska lära sig.


Sedan har det visat sig att de gärna lär sig saker och att de gärna vill göra lite gymnastik tillsammans med mig. Då tackar jag och tar emot.


Aciano som bebis

     

Av Ann-Britt - 30 maj 2015 18:09

Barnbarnet och jag ligger helt på samma nivå när det gäller tokiga upptåg. Alltså är jag inte den bästa att ha i närheten när det ska vara lugnt och harmoniskt vid läggdags. Eller jo, jag är nog rätt bra att ha till hands förresten.


Jag har bara så makalöst roligt ihop med honom. Det räcker att vi tittar på varandra så börjar det bubbla av skratt. Underbar känsla! Det är inte alltid omgivningen är på samma nivå som vi, men det gör inte så mycket. Tänk att man kan ha så roligt med en knappt 2-årig liten kille.


Min dotter sa ”det är nog för att ni är kräftor båda två som ni har så roligt” och det är det kanske.


Det ska bli spännande att se om lillasyster blir lika stollig.


Barnbarn föryngrar har jag läst och det stämmer visst! Fast spegeln säger något annat. Jag har spatserat "silly walks" förbi grannarna och hoppat i vattenpölar så det står härligan till. Jag hade nog inte fått gjort det utan honom   


Så lillasyster, nu vet du vad som väntar dig.


 


Av Ann-Britt - 25 maj 2015 21:53

Eftersom vi har lyxen att ha nio hästar i träningsbar ålder behöver vi inte lägga alla förhoppningar på att lyckas med en eller två stycken.

Nu tar vi emot det hästarna erbjuder. Vi går ut med två grimmor och tar emot gåvan de ger oss när de frivilligt anmäler sig till samvaro.

Låter det flummigt? Ja, det är det kanske men träningen har gått så mycket bättre.

Tidigare hade jag tänkt ut vem och vad som skulle göras. Gick det inte som jag hade tänkt mig blev jag lite tjurig. Azora kunde få för sig att göra mycket viktigare saker än att umgås med mig. Äta gräs eller så. Jo, det gick alltid att få tag i henne, men jag märkte ju motståndet.

Det är helt otroligt vilken förändring vi fått. De står i kö för att få följa med. Först i kön står alltid Aguila. Sedan Estela.

Nu blir de som inte väljs nästan lite besvikna. Det här var spännande.

På onsdag ska tänderna kollas på tre av de äldre stona. Det var ett tag sedan sist. Eftersom vi inte använder bett är det lätt att missa om de har något bettproblem. Men jag hoppas och tror att de är okej.

I helgen besökte jag Hantverkardagarna på Perslund i Åstorp. Rena eldorado för barnbarnet, som är motorgalen. Allt med hjul är makalöst intressant. Lyckan var stor när han fick provsitta traktorn.

Av Ann-Britt - 23 maj 2015 12:48

Jag skulle lätt vinna Guinness rekordbokspris vad det gäller snabbaste påklädning av jeans och stövlar när grannen ringer och säger att en av hingstarna är ute ur hagen och står nere vid tjejerna.

Två sekunder senare är vi på väg ner med grimmorna.

Aciano var kvar i hingsthagen och det är Bailarino som visar upp alla sina konster för 7 intresserade damer.

Vi fick tag i Bailarino, som lugnt följde med in i stallet. Givetvis hade han hellre stannat hos damerna, men men.

Jag gick ut för att hämta Aciano och ser då att han står kvar i hagen och det är endast den översta tråden av 3-trådarsgrinden som är hel. Det är allt som håller honom kvar. En enda liten elastisk grindtråd 170 cm över marken. Han hade lätt kunnat passera under.

Jag hämtar honom och han följer med lugn som en filbunke.

Ljuvliga grabbar. Men nu får de tillbringa några timmar på box så vi kan laga och fixa. Det är dessutom Mello ikväll! Grabbarna får vara kvar inne tror jag så vi kan följa tävlingen i lugn och ro.

Jag som skulle bara lata mig. Tur jag har hästar som håller igång mig. Man får ju inte helt slöa till.



Av Ann-Britt - 22 maj 2015 11:14

Är det ordet opera som skrämmer bort publiken? Det är så många som sagt till mig att "det där med opera är inget för mig" eller "opera, det begriper jag mig inte på". Men vi lovar att programmet denna kväll passar alla som tycker om vacker musik.


Det är en möjlighet att testa dina gränser en smula, men också att höra musik som är så vacker att tårarna faller. Det blir en blandning av opera, operett och musicals.


Vi har fått uppmärksamhet i pressen och det är väl knappast någon, som följer mig på fb eller blogg, som har missat tillställningen? Men biljettköpen är för få för att bära kostnaderna för arrangemanget. Trots ett par sponsorer, LRF och Selleberga El och trots att Fremlab har varit väldigt tillmötesgående med tekniken.


Jag tror alltid på ärlighet först, så att skylla på sjukdom om vi ställer in känns helt fel.


Lyssna på Carolina, live från Maria-kyrkan 2007, och fundera över om du kan vara utan denna upplevelse.


http://www.carolinaolof.com/musik_02.htm


Mina tårar faller när jag hör henne, inte bara för att det är så vackert utan det gick upp för mig hur mycket det betyder för mig att denna operafest ska bli av. Känner mig otroligt bedrövad och hoppas på ett mirakel med 100 sålda biljetter innan helgen.


Kvällen blir magisk. Tänk er vacker musik, goda munsbitar med ett glas förfriskning i pausen och lite mingel med sångerskorna på stallbacken efter konserten. Vill du verkligen missa detta?

Av Ann-Britt - 20 maj 2015 09:25

Hästbranschen har exploderat och det finns alla de sorters inriktningar och varianter. Mycket trevligt. Det finns något för alla. Jag är själv rätt ny inom området, cirka 20 år med egen häst, och man blir aldrig fullärd.


Jag har alltid gillat de små udda avstickarna ända från min start med hästar. Då var det inte sett med så blida ögon att jag virade in hästar i lindor (TTeam/TTouch) eller höll på med AR. Inom AR har jag varit med sedan den absolut första kursen i Sverige med Bent Branderup. Christina Drangel var min lärare och introducerade både TTeam och AR för mig. Jag hittade ett förhållningssätt till hästen som jag gillade skarpt. Tack för det Christina!


Idag ses det inte som särskilt märkvärdigt att inte vilja tävla. Att vira in i lindor och/eller rida AR har blivit ganska accepterat :-)


Det har varit spännande att följa utvecklingen på AR. Får säga att mycket har blivit mycket bättre. Jag kan egentligen bara uttala mig om Hanna Engströms utbildning och där har ett lyft av bogarna och mer framåt ridning gjort att AR förbättrats.


ST och Marijke de Jong har tillkommit och hennes system har blivit otroligt framgångsrikt trots mycket höga kostnader. I mina ögon är det väldigt mycket detsamma som AR var för 10 år sedan. Inget negativt alls i detta. Många sätt att lära sig saker var nog enklare då. Sluta-hjälpen t ex var superenkel jämfört med dagens variant där den lärs ut på volt. Inte helt enkelt att uppfatta om hästen gör rätt och mycket krångligare för personen som ska utföra hjälpgivningen.


Härom dagen tog jag Aguila, gammtanten, och visade Ingrid det "gamla" sättet och det som tidigare varit svårt blev lätt. Gammtanten älskar sin roll som lärare. Hon fullständigt sken på vår kurs i Hästunderstödd utveckling. Ville vara med på alla övningar. Ju längre jag har denna underbara dam, förstår jag varför jag en gång fastnade för henne. 14 år tillsammans än så länge.


Damerna har fått ny hage och mer gräs. Snart nog är det väl dags att släppa dygnet runt. Men hagarna flyter efter allt regn och de behöver vila några timmar per dygn för att hålla. Damerna får spendera natten på stall.


 


Glada var de när de kom på gröngräset.



Av Ann-Britt - 16 maj 2015 16:04

Aguila har sedan länge ett väldigt stelt höger bakben. Hon har aldrig varit halt utan kompenserar sitt rörelsemönster. Detta är givetvis inte optimalt även om hon är smärtfri. Därför har jag bestämt mig för att ta tag i problemet.

Jag har jobbat henne några gånger vid hand de senaste veckorna och hon verkar tycka att det är skönt. Hennes gamla kunskaper sitter, trots alla års uppehåll för att vara mamma.

Jag har tittat på Marijke de Jongs gratisvideos och det är ju egentligen så vi tränade AR för några år sedan. Jag tycker Marijkes sätt att lära ut slutan är mycket enklare än det nya AR-sättet.

Eftersom jag gladeligen snor och blandar efter hur det passar mig och den häst jag tränar går jag därför tillbaka till mitt gamla slutakommando.

Lätt som en plätt tyckte Aguila.

Det kommer att göra underverk för henne tror jag.

Estela är stel som en planka i nacke och övre del av halsen. Hon är mjuk som gummi i kroppen och det är därför väldigt lätt att bli lurad och tro att hon är prydligt ställd.

Idag jobbade jag enbart med att få henne att släppa nacken. Jag masserade och försökte visa henne hur hon kunde göra istället.

Till slut fick vi till ett släpp och en ärlig ställning /böjning. Perfekt, då nöjer vi oss här.

Azora får vara inne. Hon har fortfarande ont i benet. Först höll Aguila henne sällskap och nu har vi bytt till Estela. Det var en bättre och lugnare variant. Aguila kan vara rätt högljudd när hon inte har koll på sin flock och flocken väldigt orolig utan henne.

Frid råder på gården.


Full rulle när Aguila kom tillbaka till gänget.

Av Ann-Britt - 15 maj 2015 14:05

Det är ganska fasta vänskapsband i vår stoflock. Speciellt när alla är samlade.

Nu har vi delat upp dem några timmar varje dag och låter hälften beta gräs.

Idag blev det dessutom ytterligare en delning. Azora har vrickat sig. Hon fick stå inne i förmiddags och nu går hon tillsammans med Aguila och tuggar gräs.


Inget är sig likt med andra ord. Då ser jag Cassiopeia och Ninfa stå och klia varandra. Det har jag aldrig sett förut.


Divina och Futura

Mor och dotter

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5 6
7
8
9 10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards