Ja, det är minsann inte lätt alla gånger. Vi har nio stycken. De flesta till salu och alla vill ha ridna hästar. Nu anser jag att de flesta PRE mår bra av att ta det lite piano med inridning och vänta tills de är både 4 och 5 år. Lite stressande känns det emellanåt. Lätt att både prestige och stress förstör relationen.Vi har sex stycken unga hästar som börjar bli redo för inridning allihop, eller är påbörjade och någon klar.

Jag har varit duktig ett antal kvällar och tränat hästar istället för att glo på TV. Lilla Divina har fått gå med in i ridhuset några gånger.

Med Divina fick jag mig en tankeställare igår. Då tyckte jag att nu fick vi väl ändå höja ribban lite på vad vi gjorde. Dumt! Jag promenerade runt med henne och allt gick så himla bra. Jag hann tänka att "nu ska jag nog avsluta" men så hann det gå ett par sekunder och då var allt paj och pannkaka och lilla Divina blev jättestressad. Då blev jag ju tvungen at lösa den situationen och fick hålla på ett tag till. Hon blev stressad och jag lite otålig. Och tusan vad jag ångrade mig. Nu hade vi kanske ramlat ner på träningstrappan rejält tänkte jag.

Idag började jag med att be henne om ursäkt och lovade att vi skulle göra en liten kort session. Hon var lugn som en filbunke :-) Vi kollade den fyrbenta snyggingen i spegeln och det var otroligt spännande.

Tack och lov att hästar lever i nuet så det går alltid (nästan) att börja om och de förlåter våra dumheter.

Med Azora har jag provat att använda andningen när jag longerar henne. Att få henne att stanna när jag andas ut. Ha, ha, det funkar. Nu gör hon snygg halt direkt när jag andas ut.Magic Jag jobbade henne på lång tygel och det underlättade enormt med "andningshalterna".

Lite kul, det ska bli spännande att överföra det till ridning.

Bailarino med helsyster Divina när de var småttingar.