Kolikbarn kräver starka föräldrar och likaså när det gäller matte till kolikhäst. Klockan blev närmare 2 inatt innan jag vågade koppla av och somna. Kollade Azora varje timme.

Det är kanon med renliga hästar. Fast när man behöver räkna bajshögar är det inte lika bra när de läggs på exakt samma ställe hela tiden.

Det gällde att klura ut om högen blivit lite bredare och kanske lite högre än förra gången jag kontrollerade.

Det verkade som att den växte på alla håll.

Det var verkligen en himla tur vi tog det i ett så tidigt skede.

Kan inte fundera ut varför hon reagerade eller på vad. Våra hästar äter inget annat än hösilage, torrt och fint. De får vatten i hink inne så vi har koll på varje häst. Ute serveras de ljummet rent vatten varje dag.

Jag har alltid hört att de inte bör rulla men det gäller nog bara om de står kvar i boxen, eftersom de kan rulla fast. Vår kloka veterinär sa "låt henne rulla om hon vill. Det gör så för att rulla sig friska"

Det var ju fullkomligt logiskt när vi såg det. Alla tarmarna måste ju fara runt och skaka om eventuella stopp och gaser när hästen rullar från sida till sida.

Maglyften lugnade henne. Jag kände varje gång att andningen gick från väldigt ytlig till betydligt lugnare. Dessutom är det skönt för en själv att ha något att göra som känns betydelsefullt.

Men givetvis måste man vara väldigt varsam med allt. Det är bara att tänka vad man själv skulle uppskatta i samma situation. Vill man springa? NEJ! Vill man att någon klämmer hårt? NEJ! Vill man äta? NEJ!

I vissa lägen räcker sunt förnuft en bra bit.

När vi hade andra kontakten med veterinären, för att stämma av om hon behövde komma eller inte så höll Azora på att muddra mina fickor efter godis och var helt lugn.

Vi bestämde att avvakta och se tiden an. Veterinären kunde komma med 25 minuters varsel om vi skulle behöva. Tack och lov för oss alla slapp vi nattligt besök :-)

Mörka vinternatten.