Det är lätt att ta till starkare medel än vad som behövs. Speciellt när man handskas med hingstar. Tror jag i alla fall...

Jag har en gammal kapson, med kedja, och den är ganska sladdrig och far omkring. Alltså inte så bra om hästen är uppspelt. Jag köpte en ny fast, typ serreta, och hästarna tyckte bättre om den. Men den är hård och känns tämligen oförlåtande.

Ibland behöver man för sin egen del känna att man har ett redskap som inger respekt. Eller? Om man sedan tänker lite logiskt är det ju så att det behövs minst tre-fyra starka män att hålla en hingst som löper amok. Fast känner man sig säker med sitt redskap utstrålar man lugn och säkerhet och det gör att man troligen inte hamnar i någon farlig situation.

Nu tycker jag att mitt/vårt förhållande till hingstarna är så bra att jag/vi inte behöver starka medel utan tvärtom är det spännande att se hur mycket förtroende vi kan ge dem.

Den fasta ridkapsonen börjar kännas lite för insnörpt runt nosen och när jag tittar på foton när jag tränar Bailarino finns det i princip inte ett enda foto där longerlinan är sträckt. Varför ska jag då ha en så skarp sak på honom?

Idag var min plan att ta cavemoren, utan tyglar för enkelhetens skull. Ingrid  skulle få rida Baila några varv och hänga med full tyngd på Aci.

Det gick prima. Baila blir lite nervös och tuggar på linan, vilket är ännu lättare när inte munnen är hopsnörpt av en hård kapson. Men han stod helt stilla när hon satt upp. Vi gick några steg, sedan satt Ingrid av. Han står stilla då också. Jag gick några varv och så gick vi tillbaka till pallen. Ingrid sitter upp igen och så går vi ett par varv i skritt. Lugnt och fint och han står still när hon sitter av. Yes!

Man måste våga ge dem ett förtroende. Varken Ingrid eller jag hade en tanke på att hingstarna skulle missbruka vårt förtroende.

Det är ju också så att vi inte sitter upp förrän vi etablerat ett sådant förtroende. Det finns ingen anledning.

Aci är också superkänslig och kommer att kunna ridas med tanken och ett andetag. Som Ingrid sa "man kommer att kunna få honom att gå framåt med tanken av att lägga till överskänkeln".

Vi kör inte det snabbaste sättet att rida in hästar, men vi är rätt stolta över det vi åstadkommer. Vi har blivit ett bra team Ingrid och jag. Tidigare hade jag ridit in Figaro och Aguila. Tillsammans har vi klarat av Bianca, Estela, Azora och nu Futura, Bailarino och Aciano. Vi är ostoppbara   

 

Malin Johansson

13 oktober 2014 13:03

skynda långsamt är kanske jobbigt för människan ibland men inte för hästen :-)
fina bilder, måste man går en kurs om body wrap innan man köper egna och provar?

http://www.havrefallen.bloggspot.se

Ann-Britt

13 oktober 2014 14:07

Nej du kan prova själv. Snurra in dig själv så förstår du lite vad som händer. Hur kroppsuppfattningen förändras och förbättras. Prova att linda ett ben t ex och känn skillnaden mellan de båda.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...