Ingrids ena fot har haft närkontakt med en häst så hon fick sitta stilla och vara kamerakvinna idag. För en gångs skull syns alltså jag på bild :-)

Aciano tycker fortfarande att det där med sadel är tveksamt, men det har gått framåt sedan i tisdags. Idag reste han sig inte. Han krummade inte och han blåste inte upp sig speciellt mycket heller. Det finns hopp. Så klart ;-)

Vi övar på att byta varv i trav. Det gick bättre igår än idag. Det var nog för att kameran var med idag ha, ha.

Bailarino fick vikt i stigbygeln och det brydde han sig inte om. Han är cool med det mesta som händer. Lustigt nog är han på så sätt lugnare än Aciano, trots att Aci är den mjukare typen av dem. Jag ska bara få bukt med hans tuggande, vilket han hemfaller åt när han blir lite nervös eller inte vet vad som väntas av honom. Han är snabb som en kobra på att suga tag i grimskaft och linor. Så fort han är lugn med situationen slutar han helt med detta. Ett övergående fenomen alltså. Och väldigt barnsligt.

Men det är just detta temperament som gör att han säkert kommer att bli en riktigt kul ridkamrat. Hans energi ska bara kanaliseras till rätt saker. Han är lättare att jobba från lite avstånd än om jag går precis bredvid honom. Från ryggen blir det helt säkert inga problem alls. Han gillar att jobba och vill verkligen göra rätt.

Han är lite grann som vårt gamla halvblod som gärna jobbade tills han stupade, aldrig klagade över något kroppsligt och gärna ställde till med lite träningsvärk. Macho kille, men inte så nyttigt för hans egen skull. Då gäller det att jag reglerar arbetets intensitet. För den här typen av killar kör tills de dör om man ber om det.

Här har vi i alla fall samma vinkel på "bakbenen".

Jag tycker att arbetet har gått ca 300 % framåt sedan i tisdags och det får jag väl vara nöjd med?