Under flera år har jag hellre jobbat från marken med hästarna. Har inte haft den minsta lust att rida. Lite skyller jag på vårt förra halvblod. Han var en otroligt nyckfull herre oavsett vem eller hur han hanterades.

Han sänkte mitt självförtroende och gjorde att jag tappade sugen. Å andra sidan har jag blivit rätt duktig på vid-hand-arbete. Inget ont som inte har något gott med sig.

Men nu tror jag minsann att Azora har hjälpt mig att hitta glädjen igen. Hon tar hand om sin sköra matte och jag känner mig trygg med henne.

Igår kväll längtade jag till idag och vår stund på stranden. Jag vet inte när jag senast längtade efter ett ridpass. Hennes trav är så mjuk och hon lösgör min onda rygg. Jag har ju sagt tidigare att hon skulle bli min pensiohäst och hon har lyssnat på mig.

Jag hoppas hon kände min tacksamhet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...