Gustavsborg PRE

Alla inlägg under augusti 2014

Av Ann-Britt - 31 augusti 2014 13:57

Jag brukar vidhålla att det är hästarna som väljer oss. Lyssnar man på hästen brukar man inte ha en chans. Då kan man försöka vara hur rationell som helst.


Frédéric Pignon är en hästmänniska av icke denna värld. Hans fru, Magali Delgado, likaså. Magalis familj föder upp lusitanos och i en intervju har Frédéric berättat om just detta med att välja häst.


Han sa att man måste följa sitt hjärta och välja en häst som man verkligen känner talar till en. Om man söker en häst som kan samla poäng på tävlingsbanorna t ex, men man inte känner den där extra hjärtklappningen för, får man en bra häst givetvis som utför sina rörelser korrekt och samlar sina poäng. Men man kommer aldrig att känna den där speciella magin som man gör med en häst som talar till ens hjärta.


Väljer man enligt ”hjärteprincipen” kan man även tillsammans med en tämligen alldaglig häst utföra magiska saker.


Det var så roligt att läsa detta för så har jag alltid sagt. Känner man att man mött en själsfrände så löser man alla problem, om det uppstår några, och man får en relation som överträffar allt.


Frédéric berättar om en riktigt besvärlig häst som en ganska oerfaren kvinna blev totalt förälskad i och ville köpa. De försökte på alla sätt avråda henne från att köpa den, men hon var orubblig. Eftersom hon såg bara det goda och vackra i hästen blev den helt omvänd i hennes vård. De fick 20 goda år tillsammans.


Kenneth och jag pratade om vårt gamla besvärliga halvblod idag och undrade hur han skulle blivit om vi köpt honom nu istället för 15 år sedan. Troligen helt annorlunda och kanske t o m trevlig.


Ibland känner jag att det skulle vara roligt att ta mig an en rehabiliteringshäst, men sedan kommer jag till sans igen. Jag är väldigt nöjd med våra supersnälla, lättarbetade hästar.


Vi har pratat en del om det som hände när Aciano sprang till grannen och ju mer vi tänkt på det ju mer har vi insett vilket fantastiskt temperament både han och Bailarino har. Bailarino som står helt allena kvar i hagen efter det dramatiska som hänt, men som trots detta går och betar helt lugnt när vi kommer ut på morgonen. Det hade ju varit helt normalt om han rusat runt och skrikit efter sin kompis.


Jag var säker på att grannen tagit fel när jag såg hur lugn Baila var.


När en 5-årig hingst blivit så skrämd att den rusar iväg till grannen kan ju precis vad som helst hända där. Jag får erkänna att jag såg en hel del obehagliga scener för mitt inre när vi slängde oss i bilen med grimman och åkte iväg.

Visst sa ju grannen att han gick där helt lugnt, men det vågade vi knappt tro på. Hur skulle han reagera när vi skulle fånga honom osv? Det var helt otroligt att se honom strosa bredvid de andras hage utan att ha ställt till med den minsta oreda. Och när han kom fram och stack huvudet i grimman…


Först ett par dagar efteråt när vi landat insåg vi verkligen vilken kille vi har! PRE-temperament när det är som bäst.


 



ANNONS
Av Ann-Britt - 29 augusti 2014 13:35

Vi gick åt andra hållet runt byn. Snacka om att de behöver träna båda hjärnhalvorna. Jippi! så roligt det var. Maken och jag blev välmotionerade. Hästarna höll rask takt och öronen spetsade framåt. Jag kom fram till att när jag har stegräknaren och går med barnbarnet i vagn är rundan 4700 steg. Nu blev den 3100 steg. Stooora kliv i härligt tempo.


De tycker verkligen det är roligt att komma ut på promenad. Idag blev det utan sadel och bara en mysrunda.


Tiger i sin buxbomsberså. Det är ett år sedan han lämnade oss. Det känns mycket längre. Tänka sig att Tuss bara har bott hos oss i knappt ett år. Lilla Tuss som låg inkrupen under garderoberna i tvättstugan och vägrade komma fram nästan en vecka. Nu är hon allt annat än skygg :-) Vår lilla tokfia.


  

Tuss


 

ANNONS
Av Ann-Britt - 29 augusti 2014 08:26

Ibland tycks det som att vi verkligen kan prata med hästarna.  Att de förstår varje ord vi säger och att de kan läsa våra tankar. Jag får säga att jag mött en del så intelligenta varelser att jag faktiskt tror på detta, men för det mesta är det nog bara att de är otroligt bra på att läsa kroppsspråk.


Vi människor är usla jämfört med hästarna att avläsa kroppsspråk. Ett vinklat öra betyder en hel massa för en annan häst beroende på vilken situation de befinner sig i. Det kan vara att han lyssnar, det kan vara en varning osv. Hur många människor har inte blivit bitna, sparkade, avkastade osv bara för att de inte sett eller hörsammat varningssignalerna. En häst skickar ut en hel massa varningar innan den gör allvar av hotet.


I Feldenkrais är det ju så att man kan tänka sig en rörelse och det ger i princip samma effekt som om man utför rörelsen fullt ut. Man mobiliserar muskler och nerver på samma sätt antingen man tänker eller utför rörelserna. Lite magiskt, eller hur?


Givetvis ser hästarna detta direkt. Om vi tänker att vi ska byta varv mobiliserar vi de muskler som behövs för att utföra varvbytet och det räcker för att hästen ska byta. Oj, tänker vi den läser mina tankar. Det kanske den gör i och för sig, men för hästen är vi säkert övertydliga i vårt kroppsspråk utan att den behöver anstränga sig med tankeläsning :-)


Fast ibland undrar jag ändå om de inte verkligen kan läsa tankar och förstår ord. Ett par exempel:


Estela och Aguila är våra mest bestämda och smarta madamer och de har synpunkter om hur saker och ting ska göras. När vi höll på att plocka in Estela och Azora nattetid i stallet för att de inte skulle föräta sig på gräset gick det bra någon vecka. Sedan tyckte Estela att nu får det för bövelen räcka med stalltramset. Hon promenerade iväg när vi skulle hämta dem och hade inga planer alls på att låta sig hämtas.


Hon vandrade iväg och Kenneth gick efter henne. De hade gått en bra bit ner i hagen när han sa ”ja men Stellisen ikväll ska du inte gå in. Du ska få vara ute med de andra” Estela tvärstannade, vände och kom raskt bort till Kenneth och stack huvudet i grimman. Hm, då börjar man ju undra eller hur?


När Kenneth löslongerade Aci häromdagen råkade jag säga ”Är ni klara?”. Aci vände direkt och gick bort till mig och utgången. Han hade inga planer på att göra en enda övning till. Kenneth lockade och det hade gått så himla bra tidigare, men nu gick Aci till porten hela tiden och ställde upp sig.


Ja, ja vad vet vi. Kanske de är tankeläsare ändå.


Några foton på våra äppelgäster. Mamma och två kid. Får väl hålla med om att de är rysligt söta. Bara de låter bli mina blommor!


     

Av Ann-Britt - 27 augusti 2014 08:42

Vi har fått många frågor efter påhälsningen i förrgår. Bland annat om vi ska ha våra hästar ute, om vi ska ha kameraövervakning osv. Men vi har beslutat oss för att inte låta det onda segra och begränsa våra liv. I förrgår kände jag att det är väldigt lätt att så sker. Man ser bara alla faror och stänger in sig både fysiskt och psykiskt.


Hästarna har det bäst ute den här årstiden och där har de i alla fall möjlighet att komma undan från ovälkomna gäster.


Jag blev otroligt glad när jag också förstod att vårt rättssamhälle fungerar väldigt väl. En bekant till oss blev stoppad när hon mitt i natten var på väg hem med sin bil och hästsläp. En piketbuss med blåljus och poliser som undrade vad hon gjorde ute efter midnatt med häst. TACK! till polisen. Denna "utryckning" skedde pga det som hänt hos oss.


Vi fortsätter vårt arbete med inridning och utbildning. Vi har fem hästar att jobba med. Igår tog vi en promenad runt byn med Estela och Futura. Ingrid red Estela och jag promenerade med Futura. Hon fick ha sadel på ryggen, vilket bara det förändrar balans och rörelser. Hon är fantastisk den lilla Futura. Hon har framstått som en ganska snurrig liten dam med ett hjärta av guld. Men hon är ju för tusan cool som en gurka.


Efter promenaden släppte vi in Estela till tjejerna och behöll Futura på ängen. Några gamla hösilagebalar kunde väl bli uppsittningspall tyckte jag. Futura var tveksam till detta. "De ser lite svampiga och vingliga ut och kommer nog inte att hålla för din vikt", sa hon. Men däremot kunde Ingrid sitta upp från marken. Betänk att detta är andra gången vi sitter upp. Hon växer hela tiden i mina ögon.


 


Utsikt från hösilagebal över Futura och Ingrid.


Ingrids och mitt nästa mål är att rida på stranden i oktober på Estela och Azora. Det blir kanske ingen galopp, men i skritt och trav ska vi klara. Himla bra med de här målen som jag skriver om. Då får vi upp till bevis.


Vi mätte Cassiopeia och Bailarino häromdagen och de har båda vuxit en cm till. Baila 167 cm och Cassi 161 cm. Cassi har de längsta/högsta ben jag sett på en PRE och hon kommer att bli vansinnigt elegant när hon är färdigvuxen. Många stora PRE-ston ser ut som kossor, stora och klumpiga. Jag har sett varianter på SICAB som kan få en att gråta. Men Cassi har minsann inget av klumpighet över sig. Wow, vilken tjej!


Här skulle jag kunna skriva en harang om aveln också, men det tänker jag inte göra. Man kan ju bara ha i minnet att PRE-ston över 170 cm och hingstar över 173 cm inte blir avelsgodkända. Någon tanke finns alldeles säkert bakom dessa regler. PRE-ston ska inte se ut som kossor och det är mycket tråkigt att de ändå får höga poäng på SCAB, som ju ska vara den absolut högsta tävlingen för vår ras.


Tacka vet jag mina små damer på 154 cm. Det är minsann en trevlig höjd för en "gammal dam" som mig. Jag kommer nästan upp utan pall och det är inte så högt att ramla av. Jag får väl hålla mig till att "odla fram" pensionärspållar då   

Av Ann-Britt - 26 augusti 2014 06:32

Solen har kommit tillbaka och den lyser över Gustavsborg också. Gårdagen var hemsk. Halva dagen grät jag och resten av dagen hade jag ont i kroppen och tänkte på allt som kunde hänt med våra djur. Vi var som förlamade. En reaktion som är svår att förutse förrän man är där.


Men när vi senare på eftermiddagen pratade en gång till med vår närmsta granne slog det mig, när han berättade hur personerna rört sig i hagen, att det var nog personer som var ute och kollade in gården för att göra inbrott. De trodde nog att de kunde gå osedda genom hagen. De hade däremot inte räknat med två stycken 600 kilos "vakthingstar" i fullt sken. Eller morgonpigga grannar med hund.


Oj, vad jag hoppas att det blev riktigt blött och kletigt i deras byxor.


Även om detta också känns obehagligt så är det ingenting mot känslan av att någon vill skada våra djur. Märkligt att ett så allvarligt intrång kändes som en bagatell jämförelsevis. En stor tyngd lyfte från mitt bröst och jag hoppas vi har rätt i det vi tror.


Grannarna som fick påhälsning av Aciano kom hit på kvällen och undrade om vi skulle ha hingstarna ute. De befarade påhälsning igen. Men när jag förklarat vad som hänt och vi hälsat på grabbarna i hagen höll de med om att snällare hingstar får man leta efter. De berättade att Aciano var helt lugn när han gick runt vid deras hage. När vi kom dit stack han huvudet i grimman och lät sig hämtas. Kenneth hade ca 1 km att gå hem och Aciano knatade på. Han tyckte det var lite onödigt att gå ifrån sin nya kompisar. De var ju så trevliga, men han lät sig övertalas när vi sa att Baila var ensam därhemma. Underbara PRE! Det var så skönt att de kom hit så vi kunde sitta och prata igenom dagen. Ordet hingst bär alltid respekt med sig och det är lätt att ha förutfattade meningar. Nu konstaterade de att de där killarna var ingen fara att hämta om de skulle hälsa på igen. Vilket vi innerligt hoppas att de INTE gör.


Tack för allt stöd igår. Tack till alla som delat på fb. Håll ögonen öppna för det smyger onekligen runt skumma typer runt gårdarna. Inbrotten är många. Nästan alla jag känner med gård har haft påhälsning.

Nog är det märkligt att för vissa personer är det en mänsklig rättighet att bara ta för sig av det som andra jobbat hårt för att skaffa eller bygga upp?


Av Ann-Britt - 25 augusti 2014 10:34

Var det verkligen någon som var ute i ont uppsåt eller var det helt oskyldigt någon som letade efter ett påkört djur? När vi flyttade tjejerna till en annan hage började mina tårar rinna och det går inte att få stopp på dem. Trodde nog aldrig att jag skulle reagera så här starkt. Är en rätt tuff person, men detta känns för dj-ligt.


Aciano har sprungit i full panik genom staketet. Stolparna har farit iväg 6-8 meter och det är ett under att han inte skadade sig. Det förklarar ju också att han hamnade hos grannen 1 km längre bort och inte sprang upp mot stallet. Han har varit helt vettskrämd.


Det vi skrattade åt halv åtta i morse byttes ut mot ren skräckkänsla. Jag har ont i kroppen och mår väldigt dåligt.


 


Våra älskade gossar. Här står de i lugn och ro någon timma efter uppståndelsen. Mitt i allt känns det ändå skönt att de inte var tokiga hingstar som fick för sig att rymma utan idioter till männskor som ställde till det.


Vi kommer inte att sova gott inatt.


 

Av Ann-Britt - 25 augusti 2014 09:07

Vi fick en förklaring på varför hingststaketet var demolerat. Grannen ringde nu och berättade att mitt i natten hörde han hur hingstarna sprang som galningar och då var det personer ute i hagen med ficklampa.


Hästarna sprang och sedan hörde grannen ett brak och det var väl då staketet rök. Han hörde hur en häst sprang och hur den andra flåsade högt.


När personerna såg grannens ficklampa stack de iväg och drog iväg i en bil, som stod parkerad på vår infart.


Grannen säger att han ser ju våra hingstar hela tiden och de är alltid helt lugna. Han har aldrig upplevt att de uppfört sig så här.


Jag mår illa och känner mig fruktansvärt ledsen. Vad var det som hände. Hade de kört på ett djur och letade efter det eller ville de våra hästar illa? Om de var ute och letade efter något påkört djur så hade de väl stannat kvar och pratat med vår granne?


Håll ögonen öppna och dela gärna detta. Vi polisanmäler givetvis händelsen.

Av Ann-Britt - 25 augusti 2014 07:49

Grannen ringer innan halv sju och meddelar att en av hingstarna står vid deras sommarhage. Detta är på gården som ligger en bra bit bort från oss.


Vi slänger av oss täckena och jag kan säga att många, många tankar rusar genom huvudet när vi lika fort slänger på oss kläderna och rusar ut.


Är alla hästar på rymmen, är alla stona betäckta, har de skadat sig osv, osv.


Men stona ligger och sover i sin hage och Bailarino betar lugnt i sin. Men har grannen misstagit sig och tagit fel på häst?!? Nej, det stämmer ju, Aciano är inte i hagen. Hur tusan har detta gått till.


I bilen och bort till grannen, som har två ston i sin hage. Jo, där promenixar Aciano utanför och kikar intresserat. Damer med täcken på, hm ska det vara så? Han är van vid mer avklädda tjejer. Han låter sig lätt infångas, vi pratar med den snälla grannen som tar det hela med ro och så påbörjar Kenneth promenaden hemåt. Jag kör bilen hem och plockar in Baila.


Lite över sju knackar det på dörren och då är det nästa snälla granne, iklädd pyjamas och morgonrock, som berättar att våra hästar är på rymmen. Tack och lov kan jag berätta för henne att hästen är infångad och nu lugnt tuggar halm i sin box.


Du store tid vilken rivstart. Och tack och lov att inget allvarligt hände. Nu snurrar alla tankar i huvudet med vad som kunde ha hänt.


De har antagligen busat för nära staketet och lyckats välta en stolpe.

Tänk att Baila stannade kvar! Och var helt lugn. Otroligt. Hade båda kommit ut hade det nog varit lite mer rajtan-tajtan. Puh! Snälla spanska hingstar <3

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21
22
23 24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Gustavsborg PRE med Blogkeen
Följ Gustavsborg PRE med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se