Gustavsborg PRE

Alla inlägg under juni 2014

Av Ann-Britt - 23 juni 2014 13:31

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när han tror att han kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon, måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre istället för att hjälpa henne.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därför måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att tjäna.

Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa någon.

Sören Kirkegaard.

 

Kloka ord som är lika gällande om man undervisar barn, vuxna eller djur. Jag tänker ofta i dessa banor utan att jag satt så bra ord på det som Kirkegaard gör. Prestige är en annan sak som fördärvar otroligt mycket. Så fort man börjar jämföra sig med andra blir det mest skit av det man gör. Börjar man dessutom jämföra sin häst med andras eller börjar lyssna på vad alla tycker och tänker då blir det garanterat mindre njutbart att umgås med sin häst.


Visst är det en tanke värd att tänkas att man måste förstå vad personen/hästen kan och förstår för att kunna lära den ytterligare något mer. Det är så självklart egentligen att man måste mötas på samma nivå innan man kan gå vidare till nästa.


Då spelar det mindre roll om hästen är 5 år och borde kunna göra öppna och sluta. Om den inte kan det, så kan den inte och då får man börja på den nivån där den befinner sig.


Hur ofta ser vi inte tränare som tar över hästen och visar hur enkelt det är. Det hjälper ju föga för den som äger hästen och inte är på den nivån själv. Möjligen lyckas man bli ännu mer nedryckt i skorna, men framåt går man knappast. Visst, ibland måste man få prova själv med elevens häst för att veta om det ens är möjligt det man ber om. Men väldigt ofta är det bara tränarens ego som lyser igenom.


Man inser ju också att en okunnig ryttare som undervisar en okunnig häst har ett tufft jobb. Först måste man kunna mer än hästen för att kunna undervisa den samtidigt som man är ödmjuk nog och möter den på en lägre invå om den behöver det. All utbildning av ens egen person är av yttersta vikt. Om det så gäller kroppsmedvetenhet eller ren teknik om skolorna osv. Om vi inte kan själva är det givetvis svårt att lära ut.


Ödmjukhet är ett bra ord när det gäller bemötande av både folk och fä. Och att ta det som erbjuds idag för vad det är. Inte jämföra med vad du/hästen kunde igår eller hänga fast i idéer om vad du/hästen borde kunna. Njut av det du erbjuds just nu idag!


Man lär så länge man lever och ju mer man lär ju mer förstår man att man inte vet. Visst är det så?


Azora mjukas upp av Ingrid innan ridpasset. Vi räknar Azora som hyfsat inriden numera, men hon behöver fortfarande en hjälpande hand för att bibehålla en fin böjning och ställning. Det räcker att jag, om jag går på marken som longör, tar försiktigt i kapsonens mittring och påminner om ställningen. Sedan kan jag gå ifrån igen och låta Ingrid, ryttaren, ta över.


     

 



ANNONS
Av Ann-Britt - 22 juni 2014 17:20

Jag tycker nämligen fortfarande att det är roligt att gå ut och måla fönster. Fjärde dagen i rad och allt har fått två strykningar. En liter färg täcker ca 15-20 kvm. Jag trodde 1 möjligen 2 burkar skulle behövas, men jag har snart gjort slut på 2 och en strykning återstår. Ganska många kvm om man "vecklar" ut bitarna.

Eftersom vi byter nyans måste jag även måla om alla portar, dörrar och fönster i lektionslokalen och sadelkammare.

Sicken tur jag tycker det är roligt.

Har man en Tuss - katt får man göra som när man har bebis. Skynda sig att måla när Tuss sover. Annars har vi en grön katt för hon viker inte från min sida när det är något skojigt på gång.

ANNONS
Av Ann-Britt - 18 juni 2014 18:08

Puh nu är jag trött men dagen har varit mycket lyckad. Vi hann med massor och bilderna blir fina.
Våra små fotomodeller var jätteduktiga. Pga sjukdom fick Atle och en kompis jobba som tusan. De skulle varit fem barn. Men vi fick ihop det.
Nu anser Putte att jag ska ägna mig åt honom. Katterna har alltid rätt.
Får kanske blanda färg imorgon då.

Av Ann-Britt - 18 juni 2014 17:59

Oj så roligt det ska bli. När jag är på tredje strykningen med färg kanske jag inte är lika entusiastisk.

Här ska målas!

Av Ann-Britt - 16 juni 2014 14:28

Vi var barnvakt i helgen. Igår gick reveljen 04.46 pip. Men vem kan vara morgonsur när man möts av pepparkaksbruna ögon som kisar, en liten rynkad näsa och 8 riskorn i en glatt leende mun. Flirt ā la 1-åring.


Efter ny blöja, lite välling och ett lamt försök att få underverket att somna om blev det istället bus i sängen med mormor och morfar. Hejdlöst roligt att studsa runt och slänga sig mellan maken och mig. Efter någon timma blev det lugnt. Då sov lillen på min arm under dunbolstret. Då gällde det att försöka få en stund själv också med slutna ögon.


Vid frukost ringde vår hösilagepressare och sa att det var dags att pressa. Barnbarnet var helt tagen av åsynen av alla stora maskiner. Högtidsstund att få titta på. Vi var lika glada för vi fick in årets kommande förbrukning plus att vi sålde vallen på rot, som vi hade till salu. Efter ett par veckors återväxt är det klart att släppa på bete där.

 


Dagen rullade på i ett rasande tempo men vi hann minsann till konsert i Frillestads kyrka. God avkoppling med barocktrumpet, sopransång, orgel och piano. Jag fick lära mig att barocktrumpet inte har några ventiler utan alla toner görs med läppar och luft. Komplicerat med andra ord och mycket njutbart. Om man gillar barockmusik förstås, vilket jag gör. Här är en av sångerna vi fick höra om än i något mindre orkesterformat. Fast vi fick höra barocktrumpet. Här är det vanlig med ventiler.


Av Ann-Britt - 14 juni 2014 09:35

Efter vår utflykt till färgtillverkaren, som tog mycket längre tid än beräknat eftersom det var himla trevligt där, blev det snabblunch på Burger King. Vi måste hinna hem i tid till veterinärens besök kl 16.


Vi sätter oss ner, bakom oss sitter en familj med två pojkar i 5-10 års åldern. Plötsligt hör vi "Jävla svin - lägg av" från pappan. Både Kenneth och jag blir helt stela. Jag som sitter med ryggen mot dem frågar Kenneth "Var det till sönerna han sa så?" och det var det. Hur bemöter man andra när man själv blir vuxen om man som barn blir tilltalad på ett så gräsligt sätt? Vi blev så perplexa att vi inte kom oss för att säga något, vilket jag retar mig på.


Efter den obehagliga upplevelsen hastade vi hemåt och till koll av ston. Azora hade precis som vi trodde gått ur brunst, men Aguila var i ett perfekt läge för betäckning. Det kunde inte bli bättre så det var bara att ta in grabbarna.


Vi hade båda funderat på förra betäckningen och tyckte att vi bemötte hingstarna med samma höga energinivå som de själv hade. Alltså lite spänt och stressat. Jag kände inte igen hur Bailarino betedde sig t ex. Vi var helt nya i branschen och vår medhjälpare kände inte alls hingstarna. Detta har nog hänt alla som hanterat en nervös eller stressad häst. Allt gick väldigt bra ändå, men det finns inget som inte kan göras bättre.


Nu var det bara Kenneth och jag, vilket jag aldrig trott vi skulle greja bara för några dagar sedan. Men vi kände oss väldigt lugna. Visualiserade hur fint det skulle gå. Aguila skulle sköta sig perfekt och Aciano likaså.

Jag hade införskaffat ridkapsonen för att ha ett rätt skarpt verktyg om det behövdes. Men hoppades förstås att den inte skulle behöva användas skarpt. Och med glädje kan jag säga att igår kunde vi haft en sladdrig grimma på Aciano för han var helt otroligt exemplarisk. Visst får man vara så här stolt över sin egen producerade avkomma? :-)


Vi körde samma rutin som förra gången. Jonny hade visat oss ett bra koncept. Aciano fick, efter att Kenneth sagt OK till honom, nosa på Aguila när hon stod utanför hans box. Hon var så beredd att det med knapp nöd gick att få bort henne från honom. Sedan gick Kenneth ut med Aciano till ridhuset. Aci var helt lugn och sa inte ett pip. Han stod stilla och fint och väntade på oss och sedan uppvaktade han sin dam.


Nu kan vi bara hålla tummarna för att tycke mellan generna uppstod och att Aguila blev dräktig.


Tack till Jonny för tips och hantering och till Maggan för telefonsupport :-)

Killarna går i sin hage igen och Baila verkar inte alltför ledsen över att han bara får höra brorsan berätta vad som händer där inne i ridhuset.


Kan vi få en sådan här liten sak, tack. Aciano som bebis.


       


www.gustavsborg.com

https://www.facebook.com/pages/Gustavsborg-PRE/107676322606502?focus_composer=true&ref_type=bookmark


#PRE #avel #häst #föl #GustavsborgPRE

Av Ann-Britt - 12 juni 2014 19:28

Jag har varit så bekymrad sedan vi tog beslutet att betäcka med våra egna hingstar. Var så rädd att deras kamratskap skulle gå åt fanders och allt annat som snurrat i huvudet på mig. Som nästan alltid, har jag oroat mig helt i onödan.


Vi valde Aciano till Aguila och Bailarino till Azora. Stona har varit inne med hingstarna ett antal nätter för att bekanta sig och hingstarna har fått nosa på damerna på morgonen.


Jonny, som har vana av PRE och hingsthållning, var snäll och lovade att hjälpa oss. Jag har stor respekt över de krafter man sätter igång och jag ville att allt skulle gå lugnt tillväga. Hingstarna måste lära sig hur man uppför sig i damsällskap osv. Jag är ödmjuk nog att ta hjälp av andra med mer kunskap. Både för vår egen och hästarna skull.


Igår var den stora dagen kommen och vi började med Aguila och Aciano. Det var rent rörande att se och jag var faktiskt lite tårögd över hur fint han skötte sig. Helt enligt skolboken när den värsta ivern hade gått över. Han är bara fantastisk. Aguila stod helt stilla så bättre kan det inte bli. Han fick nosa, pussa, prata och uppvakta henne. Själva språnget tog han i ultrarapid och landade mjukt, mjukt. Underbara Aci.


Bailarino är en liten slyngel än, men han sansade sig. Dock ville INTE Azora att han kom nära trots att hon visade brunst. Det kan bero på en mängd saker. För sent eller för tidigt i brunsten, hon blev rädd för honom, hon tyckte inte om honom mm. Inte lätt att veta.


Imorgon kommer vår veterinär för att kolla stona. Då får vi veta lite mer om hur de ligger till. Har Aguila släppt ägget är det ingen mening att prova med fler språng. Vill också få koll på Azora. Finns det något ägg, är det litet och skruttigt eller ser det fint ut.


Vi beslöt att hålla oss till den egentligen ursprungliga planen att Aciano skulle betäcka Azora. Vi använder inte Baila i år utan han får växa till sig mentalt. Han blev mycket stressad och var helt genomsvettig.


Ikväll tar vi in och låter dem hälsa i stallet. Azora får stå i gången och Aci får prata och nosa. Men vi betäcker inte oavsett vad hon visar. Vi väntar tills veterinären kollat och tar i så fall nästa brunst. Vi stressar inget. De är båda noviser och om hon fölar i början av maj eller juni spelar ingen roll. Att det blir lugnt och fint är det viktigaste.


Så kom då sanningens ögonblick när vi skulle släppa ihop hingstarna igen. Jag hade en känsla hela tiden av att det skulle gå bra. Jag väntade mig lite bus precis när vi släppte, men ack nej. De var lugnare än vanligt. Aci brukar kuta bort och gnägga på damerna och kolla att de finns kvar, men idag började de beta sida vid sida. Det är knappt man tror att de där två är "på riktigt". De har gått sida vid sida idag, betat, druckit vatten ur baljan samtidigt.


Bildserie på godingarna.


           

Av Ann-Britt - 10 juni 2014 14:29

Jag köpte den allra första varianten av akademisk kapson som kom för minst 15-20 år sedan. Tänk att den hängt med så länge. Men jag tycker att den är lite sladdrig och vill falla ner över nosryggen. Det kan bli farligt om man hanterar en busig häst, som kanske reser sig eller hoppar undan kvickt. Risken att skada näsbenet är uppenbar.


Men nu har jag investerat i en ridkapson med fast järn och idag testade vi den på Estela. Hon verkade mycket nöjd med den. Den är ju stilla, till skillnad från den andra som har en cykelkedja i nosdelen. Kanske att den andra blir mer exakt i hjälpgivningen. Jag vet inte än, men Estela var nöjd och jobbade på som vanligt. Azora gillar inte den andra kapsonen så det ska bli spännade att höra vad hon tycker.


   


Det är inget fel på undertrampet. Det är nästan så Ingrid hamnar på efterkälken.


Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Gustavsborg PRE med Blogkeen
Följ Gustavsborg PRE med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se