Gustavsborg PRE

Alla inlägg under april 2014

Av Ann-Britt - 30 april 2014 10:48

Frukost i gröngräset med en musjagande katt. Inte så aptitligt. Mackan avnjöts inne i köket i väntan på att Tuss skulle bli klar. Det är helt ljuvligt att kunna sitta ute tidigt på morgonen en valborgsmässoafton. Ikväll ska vi testa att göra pesto på kirskålen. Då kanske vi får någon nytta av möget.


Jag har promenerat genom tjejernas hage och kollat staketet och tittat hur mycket kvistar och grenar som behöver ansas. Jobb som också måste fixas när man är hästägare. Helt OK jobb dessutom i detta väder.


Anticimex var här och vi gick igenom fällorna. Nu klarar vi oss ett år till. Tuss är nog mer effektiv än giftet. Har då aldrig varit med på maken om musjagargalen katt. Lyckligt nog äter hon dem inte. Vill inte tänka på alla parasiter det skulle fört med sig. Urk!


Gräset växer så det knakar på vallen och i de obetade hagarna. Vi tillör de lyckliga som har rejält med hösilage kvar från förra sommaren. Vi har sålt 30 balar och kanske skulle vi kunna sälja fler, men man vet aldrig . En häst kan bli sjuk och måste stå inne, sommaren kan bli katastrof, hösten komma tidigt och allt annat som kan inträffa. Nog bäst att vi ligger kvar med de vi har. Till hösten har vi mindre areal att slå än förra året och då är det bra med en reserv att börja på i oktober. För vi hoppas det inte behövs förrän tidigast då.


Några morgonbilder. Killarna flyttades till gräshagen ett par timmar.


 


Tjejhagen från andra hållet. Det gröna hållet. Jag brukar alltid få med de tomma jordfläckarna. Den ser lite grönare och gulare ut från denna vinkeln. Söderåsen är vacker som bakgrund.


 


Divina kikar ut från skjulet över mors rumpa.


 

ANNONS
Av Ann-Britt - 29 april 2014 12:52

Tiden närmar sig för ett beslut om vi ska använda våra egna hingstar i vår avel. Om de ändå hade varit odrägliga tillsammans istället för att gå mule vid mule och beta. Då hade det liksom varit klappat och klart. Dela på dem och använd dem. Men nu...


       


Bailarino har maskrosmule


 


Fina Aciano


   


Utsiktsplatsen mot damernas hage


   


Det var rapsen som sprutades så det stänkte om det för någon vecka sedan. Ekologisk rapsolja för min del, tack så mycket! För den lär sprutas några gånger till innan skörd.

ANNONS
Av Ann-Britt - 28 april 2014 10:02

Putte fick bo i stallet på lördagnatten för att undvika eventuella slagsmål med Tuss-tokan. Han var överlycklig när vi kom hem. Han har legat tätt intill maken min hela natten och kurrat förnöjt.


Tuss, som inte fick vara ute i helgen, firade med att stanna ute hela natten och kom hem vid 8 blöt, skitig och kelskjuk.


Nu har lugnet lagt sig i huset och båda två sover gott. En i ett fönster och den andra i en soffa.


Hingstarna blev också glada och kom i full galopp när de fick syn på Kenneth. Vi kände oss med andra ord välkomna hem.


Jag käkade pizza med dottern, som så snällt hjälpt oss, och lillungen. Han blev också tokglad och visade upp hela registret med stolligheter för mormor. Det var ju två dagar sedan jag såg honom...Iklädd sin tigermorgonrock fjollade han runt och mormor smälte som en smörklick i väldigt varm sol förstås och glömde alldeles bort tröttheten för ett tag.


Behöver jag får säga att vi sov väldans gott inatt efter helgens utflykt?


Nu väntar förmiddagfikan i solskenet efter att jag klappat om alla hästarna och gett dem en påse hö. Det är ju sommar för tusan! Nästan overkligt skönt.

Av Ann-Britt - 28 april 2014 09:34

Maken och jag fick lördag-söndag ledigt och kunde åka gemensamt till championatet i Halmstad. Inte som utställare men som delarrangörer och funktionärer. Det finns ju olika sätt att ta semester på :-) Jag blev protokollspringare på lördagen och benen var som telefonstolpar på kvällen efter alla turer upp och ner i den branta trappan till speakern. Speaker var maken så han satt där han satt hela helgen och tragglade sig igenom alla spanska namn och outgrundliga romerska sifferkombinationer.


Dottern fick ansvar för hästar och katter. Hon hade bråda tider med bebis i vagn och en miljon höpåsar och dunkar att servera. Tror barnbarnet redan är trött på hästar. Tusan också, han som skulle ärva alltihop...


Helgen var fantastisk. Många fina hästar och många nya och gamla bekantskapere inom PRE-världen. En del helt nya PRE-ägare med stor entusiasm och som äääälskar rasen.


Anläggningen var kanonfin och boendet på Wapnö likaså. Bilden här under visar ett par av ridhusen på Halmstad fältrittklubb och sedan kommer några från Wapnö.


 


       


Vi bjöds på underbar buffé på lördag kvällen och det känds lyxigt efter dagens slit.


 


Jonny och Castizo Conde, som blev unghingstchampion.


Det var tyvärr bara en och ibland två tävlande i unghästklasserna. Först när vi kom till 7-åriga hästar, ston och hingstar, blev det lite konkurrens. Det gäller att titta på poängen för att få en rättvisande bild. Alla unga hästar vann ju sina klasser, eller blev tvåa, oavsett poängresultat.


I Spanien är det nästan två skilda världar mellan morfologiska tävlingar och de som tävlar i dressyr och jag börjar alltmer förstå varför. Det är svårt att förena det som domarna vill se på ett championat och det som en dressyrdomare vill se. Det fanns några hästar i Halmstad som lyckas i båda världarna, men de som fick bäst på gångarter hade mer knälyft än vad man vill se på en dressyrbana. Allt är tycke och smak. Jag tar inte ställning till varken det ena eller andra. Konstaterar bara hur det är.


Fast jag får ju ändå medge att jag vill få fram bra ridhästar i första hand. Visst är det trevligt om de är rastypiska. Har de dessutom hjärtan av guld är jag nöjd :-) Inte så höga krav, eller???

Av Ann-Britt - 25 april 2014 10:12

Vilken underbar känsla. Hästarna trivs lika mycket som jag. De var så lugna och harmoniska igår kväll när vi gav dem hö. Killarna hade inte ens ätit upp sin giva över natten. Ingen kom springande imorse när vi kom med nya höpåsar. Då mår de gott. De har hittat nytt bete runt hörnet, mot byn, där det tidigare var väldigt blött. Det har torkat upp och gräset är frodigt och fint.


   


Tiger var min trädgårdskompis och jag saknar honom så. Nu har Tuss beslutat att hon ska ta över hans roll och hjälper mig lika friskt som Tiger brukade att dra ogräs och lite annat typ blommor som kanske skulle stått kvar. Det är smällar man får ta för att ha sällskap i rabatterna.


   


Häggen blommar och kärsbärsträden likaså. Mina hejdlösa rosor har fått fart. Min tanke var att frisera dem så clematisen fick lite utrymme, men helt plötsligt såg de ut så här. Inne i den vällande rosmassan finns en präktig clematis. Jag får nog ut och ta ett ryck med sekatören. Mina egenhändigt sådda stockrosor blommar nog i år och det ska bli spännande att se om de ärver mammans färg, svart. Tror dock inte det. De blir granna mot stallväggen vilken färg de än får.


   

Av Ann-Britt - 24 april 2014 11:41

Ja, hjärnan går på högvarv och alla tankar bara mal. Att separera två hingstar och inte riktigt veta hur de blir när de väl får betäcka är inga lätta beslut. Det drar med sig förändringar med hagar osv, osv och säkert en hel del till som vi inte just i dagsläget vet och kan förutsäga. Idag har vi två gullegossar, som är lika lätthanterliga som två valacker. Eller rättare sagt tycker vi det för vi har hanterat dem sedan de var föl och de vet precis vad vi kräver av dem och vi vet vad vi kan förvänta oss av dem. De står bredvid varandra i samma stallavdelning som stona. Vi kan leda dem i stallet med ett grimskaft runt halsen, trots att stona står och tittar ut över boxkanten.


Visst har vi sett att bitmärkena blivit lite fler i år när de båda är fullvuxna, men de skadar inte varandra. Det är hårdhänt lek men för det mesta går de mule mot mule och betar. Kling och Klang, Humle och Dumle...


Om vi ska ta emot ston utifrån kommer vi att vara rejält petiga. För trots att det är stoet som till 85-90% präglar fölet är det nästan alltid hingsten som får ta skulden om fölet blir otrevligt. De ston som gjort sig omöjliga när det gäller ovillighet till ridning, lastning osv är inte välkomna. Så länge inte våra hingstar gjort sig ett namn att lämna bra avkommor tänker vi inte riskera något för att tjäna snabba pengar.


Vi har märkt i vår egen avel att de ranghöga stona kräver milda hingstar och de ranglåga lämnar trevliga avkommor med alla hingstar. Tar man ett ranghögt sto och använder en hingst med mycket temperament kan man nog räkna med ett föl med mycket krut. Vill man ha det är det bra, men de flesta klarar inte av resultatet.


Som ni märker pratar jag mest om temperamentet och inte gångarterna. Är det lite konstigt? Kanske man kan tycka, men min erfarenhet är att de flesta vill ha en häst de kan ha ett bra samarbete med. De allra flesta är hobbyryttare och har inga större tävlingsambitioner. Jag tycker man ska gå till stallet med förväntan om en härlig upplevelse. Inte med nervositet över vad hästskrället kan hitta på idag...


Nu vet jag också att det inte beror på "hästskrället" utan på människan, men resultatet av en osäker ryttare och en häst med "mycket motor", som det så vackert heter i annonserna, blir en katastrof för det mesta.


Gångarterna kommer med bra utbildning. En häst med bra gångarter som får en dålig utbildning blir i alla fall till inget. De flesta PRE har förutsättningarna gratis, men kräver givetvis en känslig och duktig utbildare. Det är inga problem att förstöra en hästs gångarter på ett par veckor.


Jag vill gärna träffa det sto som vill ha ett föl med någon av våra hingstar. Stoägaren får dessutom väldigt gärna komma hit och umgås med våra hingstar. Jobba lite med dem i ridhuset för att lära känna dem och känna efter vem man tycker mest om.


Avelsarbete är inte bara att titta på blodslinjer på pappret. När det gäller linjer har båda våra killar rejält på fötterna. Aciano har första och enda Elithingsten som farfar och Baila har Utrerano som pappa.


Men om man får fram en avkomma som har ett hjärta av guld spelar blodsinjer, färg och allt annat ingen roll.


Börjar vi avla på färg är vi helt fel ute. För min del kunde Divina var grön. Hon är fantastisk ändå. Vi skulle absolut inte ha en skimmel, men köpte Ninfa. Båda våra hingstar har Ninfa som mamma. Hon är ett av dessa ranglåga ston som lämnar kvalitet varje gång. Alla har ärvt hennes goda psyke.


Aciano som föl


       








Av Ann-Britt - 24 april 2014 11:28

Det hoppas vi om allt går som vi planerar. Men det är många tankar som snurrar i mitt huvud. Gör vi rätt som riskerar hingstarnas goda vänskap? Har vi väl delat dem och låter dem betäcka kan vi inte släppa ihop dem igen denna sommar och kanske aldrig mer igen. Det vet vi inte förrän det i så fall är för sent.


Fy så svårt. Samtidigt är det bra synd att låta dem gå och bara leka när vi satsat så mycket både arbete och pengar för att få fram de blodslinjer vi har. Säljer vi dem blir de nästan garanterat kastrerade med en gång och jag är allt bra nyfiken på vad de kan ge för avkommor. Ska vi själv köpa in semin när vi har så bra blodslinjer i stallet? Det känns också dumt.


Finns det fler som vill ha avkommor efter dem? Det vore trevligt om det kom fler ston då känns det lite mer meningsfullt att dela på killarna. Vi tänkte använda Aciano till Aguila och Bailarino till Azora. I vårt fall blir det fribetäckning och sedan får de gå med sitt sto i sommar.


Grabbarna Grus i bustagen


   


Men så här gosiga är de för det mesta


   

Av Ann-Britt - 16 april 2014 20:17

Aguila är vårt självklara ledarsto, sedan ligger nog Estela tvåa. Men vår lilla Hipp-Hipp, Cassiopeia alltså, är en tjej med stor humor och hög självaktning. Hon störtar in i hagen varje morgon, rusar fram till Aguila, visar upp alla sina konster som att slå med frambenen, stegra och bocka lite. Hon vevar med svansen och ser helt vildsint ut.

Aguila ser bra trött ut. Cassi säger "om du packar ihop dina väskor en dag gamm-tanten är det jag som blir ledarsto". "Trötta mig" säger Aguila och vänder rumpan till henne. Cassi spelar upp hela showen igen och följer Aguila runt, runt. Detta försigår varje morgon och vi skrattar lika gott varje gång.


Någon enstaka gång tröttnar Aguila rejält och jagar iväg Cassi med bakåtstrukna öron och då minsann är det ingen tvekan om att gamm-tanten inte tänker packa några väskor än på ett bra tag.


Divina och Cassiopeia har visat tydlig brunst för första gången i år och de vill tvunget visa upp detta för Aguila. Aguila är ungefär lika imponerad av detta som Cassis cirkusshow. Men hon är en cool dam och låter dem hållas, så länge de vet var respektgränsen går. Härligt med de gamla stona som uppfostrar slyngelungarna.


Våra hingstar var väldigt nöjda med sin gräsutflykt. Oj, så skönt det ska bli när det äntligen är bete på riktigt. Vi tänker flytta dem till denna hagen varje dag nu. Dels för att de behöver det härliga gräset och dels för att hagen behöver klippas. Det doftar mycket godare när de äter än när vi klipper med klippare. Mycket miljövänligare.


    

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28 29 30
<<< April 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Gustavsborg PRE med Blogkeen
Följ Gustavsborg PRE med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se