Har varit lite väl överproduktiv på jobbfronten sista tiden och bloggandet har fått stå tillbaka. Ibland rullar livet på så man knappt hinner med själv.

Sov dåligt i natt och har, istället för att sova gott, hunnit sätta första brödet till jäsning. Planen är att det ska vara i ugnen när vi släpper ut hästarna. Lika bra att använda tiden till något vettigt istället för att ligga och snurra i sängen och försöka somna. När det ändå känns omöjligt.

Vår träning med Azora och Estela går framåt. Nu har även maken klättrat upp på Azora ett par gånger. Tänka sig! Hon är en klippa och jag känner mig mycket nöjd med vårt inridningsarbete. Hon har traskat runt med både vana och ovana ryttare på diverse kurser. Helt otroligt med en så ung och trots allt outbildad häst. Ja, vi tar väl Azora säger jag bara helt trygg med att hon ska sköta sig exemplariskt.

Estela är den mer explosiva sorten och har varit väldigt bekymrad över alla ljud som flippande kåpor och stigläder gör uppe på hennes rygg. Tidvis har jag funderat på om vi någonsin ska komma upp på henne. Men när vi sedan började hänga och klänga var hon helt komfortabel med detta. Vi har gått varligt fram. Det är både för hennes och vår del. Att ramla av är inte målet :-)

Ingrid satt upp i början av veckan och det gick strålande. Estela stod helt still och såg så nöjd ut. Jag klev upp igår och det gick lika fint. Lyckades göra den klumpigaste avklivningen i mannaminne och även detta tog hon med ro.

Vi stod vid uppsittningspallen och jag fick för mig att jag skulle kliva av lite sådär elegant med ena foten i stigbygeln och hamna tillbaka på pallen. Hm, fast då flyttade hon sig lite, lite och jag hängde kvar, kollade ner och såg att hoppa av mellan henne och pallen fanns det inte plats för. Att gå framåt hängande på sidan av henne kändes inte heller som ett bra alternativ. Då hade jag dessutom lyckats trycka in henne i väggen och där hängde jag och viftade med ena benet och försökte träffa pallen. Kollossalt elegant. Maken försökte hålla sig för skratt medan jag vevade runt och till slut lyckades komma av. Stackars Estela, tyckte jag, men hon var så stolt och nöjd. Hon riktigt strålade när vi gick tillbaka till stallet.

Regnet fortsätter att ösa ner, fast inte just nu, och igår var hästarna ute och simmade på förmiddagen enbart. Idag ska vi flytta stona till nedre hagen. Innan den de går i nu är helt transformerad till lervälling. Sju hästar lyckas plöja upp rätt bra ska jag säga.

Jag öppnde köksdörren innan kl 6 och släppte ut två pigga katter och då sjöng koltrasten. Ljuvligt!!!!

Ett par foton av vår uppfödning Capitano G, som jag med stolthet betraktar. Djädrans så fin han blivit. Han har fått en ny ägare i Tyskland och det ska bli spännande aatt följa dem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...