Gustavsborg PRE

Alla inlägg under december 2013

Av Ann-Britt - 30 december 2013 15:36

De flesta, som inte har häst, tror att jag lever någon slags drömtillvaro här på gården. Går bara omkring och gör ingenting och njuter av alla min vackra hästar.


MEN nu är det så att så inte är fallet. Varje morgon ska jag forcera den här dyngan på väg ut i hagen med hingstarna. Iklädd mindre sexiga gummistövlar och skitiga joggingbrallor. Det är liksom ingen mening att klä sig rent och snyggt eftersom leran sprutar omkring när jag trampar i hålorna.


 


På dagarna kan pojkarna roa sig på 1 1/2 hektar, vilket de väl också gör ganska långa stunder.


   


Men av någon anledning står de också väldigt gärna här, eller rättare sagt springer omkring här.



Igår gick det åt 60 liter varmt vatten för att klura ut vilken färg de hade på bakbenen. Svansen var en stor lerklump. Visst vi kan stängsla bort den biten, men då gör de gyttjepöl på nästa bit i hagen så ännu mer blir förstört. Puh!


Allt detta roar vi oss med antingen vi är förkylda eller har andra sjukdomar. Det är bara att skutta upp ur bingen och mocka, göra höpåsar osv, osv, osv.

Så romantiskt och sysslolöst är det varje dag i en hästägares liv. Alla som har häst vet precis vad jag menar. Fast när mars-april kommer har jag glömt allt det här och ser fram emot sommaren. Tror jag....



Av Ann-Britt - 28 december 2013 19:03

Maken har varit präktigt förkyld hela julveckan. Så illa att han stannade hemma från firandet på julafton. Insåg när han stod och rakade sig att ögonen var lite väl glansiga, och det var inte av julklappsförväntan. Det vara nog ingen som skulle vilja ha en kram av honom eller ens sitta bredvid honom. Jag körde iväg själv en stund och åt god mat och umgicks med trevliga människor. Sedan hem till min sjuka man för julklappsutdelning. Det blev en lugn men fin julafton.


Katten Tuss och jag har kamperat i gästrummet och hoppades på så sätt klara oss undan smittsamma baselusker. Men tusan vet om vi lyckas. Jag har varit helt sänkt idag och slocknade i soffan, med Tuss förstås i knävecket.


Vi börjar undra om det är en katt vi har. Kenneth konstaterade att Tuss måste varit människa i ett tidigare liv. Jag kan tänka mig att vi var mor och dotter :-) Något liknande har jag aldrig träffat på och då har vi ändå väldigt personliga katter.


Hon har mani på att hoppa upp i alla sorters vaskar för att dricka rinnande vatten. Inget märkligt med det, för det har fler av våra katter gjort. Men den här lilla damen gör stuprörstricket för att det ska bli lättare att komma åt vattnet. Hon sticker in en tass under vattenstrålen och då rinner vattnet rakt ur, som från ett stuprör, och så dricker hon. Hon kan ligga i vasken med vattnet rinnande runt sig och dricka.


Hon viker knappt från min sida när hon är inomhus. Är världens mest positiva varelse. Studsar fram och puffar på Putte, som dock ej låter sig imponeras. Han brukar vila ut i lektionslokalen på förmiddagarna när vi är i stallet.


   

På upptäcksfärd i det omkullblåsta päronträdet.


 


Helt slut efter allt klättrande ligger hon i mitt knäveck.  


 


Om ni lägger er på sidan kommer bilden rätt och då ser ni henne göra sin Van Damme-split. Hoppas upp på dörren i tvättrummet och sedan har hon två tassar på dörren och två på dörrfodret. Inte den bästa varianten när hon trycker ifrån och dörren ändrar läge. Då får matte dit och rädda henne.


 


Som alla katter ska hon i alla påsar och kartonger.


Underbart med djur som piggar upp en så. Jag blir glad bara av att se henne stolla omkring. Och jag tror att jag gör henne ganska lycklig också.


#katt

Av Ann-Britt - 28 december 2013 10:59

Undrar hur många saker man har som kräver lösenord. En hel del kom jag på när jag skulle installera mitt liv i min nya telefon. Jag är dessutom duktig så jag har en massa olika lösenord, för det ska man ju.... Jag har skrivit upp de flesta, men också lyckats byta lite då och då tydligen utan att skriva upp det nya ordet. På en del kom jag inte ens ihåg mitt användarnamn.


När jag väl samlat ihop de flesta och loggat in kom jag på att om någon snor min telefon är det fritt spelrum och alltså måste jag logga ut om jag lämnar hemmet. Åh, jag får stanna här med telefonen tryggt i fickan.


Det borde ju gå att låsa den om den är inaktiv någon minut, som min dator. Stänger jag locket måste jag låsa upp den med lösenord. Det har jag själv valt och det borde ju finnas på "fånen". Finns det? Någon teknisk person som vet? Bara tanken att logga ut på allt och sedan komma ihåg alla lösenorden gör mig lite svag. För nu har jag passat på att byta igen.

Det är rysligt roligt med alla appar. Nyhetens behag var kul och jag laddade ner en massa som jag kanske kan behöva, men det går att stänga av den. Minsann   

Av Ann-Britt - 22 december 2013 11:01

Idag var det segare än vanligt att masa sig ut i stallet. Regnet har smattrat mot rutorna under natten och då vet vi att det är vadarstövlar som gäller idag igen.


Men, tusan om inte Ninfa ser lite fräschare ut. Hon får sitt mirakelpulver och det äter hon glatt och igår tog hon några hoppsasteg i hagen när vi tog in dem. Jag skulle få räkna med 3-4 veckor innan jag såg någon bättring och det har bara gått drygt en. Vågar knappt tro det, men oj så roligt det skulle vara om det faktiskt hjälpte. Då kan hon eventuellt få en bebis till. Precis som hon vill.


För- och nackdelar med att ha hingstarna tillsammans med stona är att det är tydligt när de brunstar. Aguila hade vänt upp och ner på hela sin bädd och ville prompt pussa Baila innan vi gick ut. Tidigare i veckan var det Divina som var kär i honom. Aci piper frustrerat över att ingen vill pussa på honom, mer än matte.


Då var det dags att dra sig ut igen, efter en lite längre kaffe- och krafthämtarpaus.





Av Ann-Britt - 21 december 2013 16:48

Jag hade ett citat på min fb för någon dag sedan om att man ska vara rädd om det lilla i livet för en dag inser man att det var det som egentligen var det stora i livet.


Det kan vara den där lilla kattungen man får hålla, eller några steg i perfekt harmoni med sin häst eller som idag när jag fick nöjet att vara barnvakt åt vårt lilla barnbarn.


Han var rysligt trött. Efter en slurk "välling" somnade han i min famn i soffan. Vi halkade oss längre och längre ner i de mjuka goa dunbolstren. Drog mohairfilten över oss och så låg jag och halvsov med hans lilla varma kropp intill mig. Hans sammetsmjuka och varma hjässa mot min kind.


Efter en rejäl sovstund vaknar han och tittar forskande på mig. Ungefär som "vem tusan är nu den där tanten? Jovisst, det är ju mormor" och så får jag ett härligt leende och en harang fullkomligt obegriplig monolog. Den här sortens små stunder i livet är de som alltid stannar i minnet.


Idag är det vintersolståndet och NU vänder det!


    Capitano G och hans pappa, Utrerano VII



Av Ann-Britt - 18 december 2013 17:19

Alla ni, liksom vi, som vadar i lera och svär över mörker, gråväder, regn och stormar och annat vedervärdigt. Håll ut! Nu är det inte många dagar kvar tills det vänder och ljuset sakta återvänder.


Åh, som jag längtar efter lite solsken.


Hästarna vill in redan 15.30 och kommer ut 8.30 Lika många timmar på box som de är ute på våren. Inte kul alls för någon.


Jag har avverkat tre julbord på lika många dagar och känner mig lite lätt däst. På fredag hämtar jag julskinkan och sillen är snart redo. Bara att gå på det igen.


Ett foto att lätta upp ett mulet humör med.



 










Av Ann-Britt - 14 december 2013 19:29

för ju fler individer, människor som djur, man älskar blir hjärtat större och större. Varje individ får ett eget rum där man kan ösa upp kärlek och ge bort. Om den individen försvinner från jordelivet stängs inte rummet utan det finns alltid kvar. Ingen annan individ kryper in där och när det dyker upp en ny liten människa eller katt (t ex) så öppnas ytterligare ett rum med ännu mer kärlek.


Det tycker jag är fantastiskt!


 


Min älskade Gucci. Hon hade, och har, ett ovanligt stort rum i mitt hjärta.   



Av Ann-Britt - 13 december 2013 16:53

Och den var fantastisk! Efter det året när mer än hälften var kass har jag ångest när vi skär upp första balen. Allt jobb och alla pengar åt fanders, eller ätlig mat åt pållarna. Den vi tog in idag var mer som hö än hösilage. Den t o m doftade hö. Imorgon får vi veta vad "kunderna" tycker. Om de ratar detta kan de vara utan mat  


Vilket år vi haft, gräs i hagarna fram till nu, vilket betyder att vi inte behöver luncha och att de äter mycket mindre mängd hö. Förra årets skörd har räckt till nu.


Jag fick hem de nya mineralerna som jag ska börja sälja. Egentligen inte nya alls för oss för jag har använt dem några år förut, innan jag började sälja Eggersmann. De heter Ursonne, tyska ekologiska och organiska och gud vet allt. Och dyra som guld. Men vad gör man inte för sina små älsklingar. De får ju inget kraftfoder och är rätt billiga i drift med andra ord.


Köpte Kiselgur till Aguila och ska se om det kan hjälpa upp hennes hovstatus. Hon har haft problem med sprickor i framhovarna en längre tid. Nu är de fina efter sommarens långa gräsperiod, men jag vill förekomma. Ena framhoven har fortfarande en liten bit trasig och jag vill inte att det börjar om. Kisel tar lång tid att verka och hovar tar låååång tid att läka, så det är inget hastverk man fixar fort, fort.


Har även fått hem ett mirakelpulver, som vi provar på Ninfas artros. Pronine flx heter det. Jag är mycket spänd på resultatet. Pengarna tillbaka om det inte hjälper gör ju att jag vågar prova och kanske också att jag tror att det kommer att funka. Annars lovar de väl knappast pengarna åter?


Våra hästar får vara försökskaniner och sedan är du välkommen att köpa av mig. Jag berättar hur det går om ett par veckor. Vill vara nöjd själv innan jag säljer till andra.


December 2009


       

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards