Igår var jag inte på humör att jobba någon häst (man ska ge tusan i att röra dem när man är stressad), så Ingrid tog Estela från marken/vid hand. Sedan gjorde vi lite häng och kläng övning också.

Vi hade sadel på först, men konstaterade att den åkte fram och hindrade Estelas rörelser. Hon är för tjock helt enkelt och då får vi lägga om våra planer. Banta först och sadel senare. Så är det. Man får hela tiden ändra sina planer till verkligheten :-)

Efter Estela jobbade vi med Azora. Jag är kvar som longör för att kunna hjälpa Azora, inte för att hon är för vild att ridas. Igår blev det väldigt tydligt dessutom att hon behöver en hjälpande hand. Vi försökte först med henne på lång lina, men då tappade hon både bjudning och böjning och såg mest ut som en halt höna.

När jag gick intill hennes bog och kunde hjälpa henne till böjning och ställning, slappnade hon av och fick en fin trav med bjudning och hon frustade jättemycket. Massor med spänningar som släppte. Hon så mycket nöjd ut.

Tänk så mycket tid man sparar och så mycket enklare för hästen när man är två människor om en häst. Där är vi priviligierade, Ingrid och jag. Inte många som har den möjligheten utan i de flesta stall står man där ensam. I en del stall dessutom som ensam mot ett gäng oförstående stallkompisar, som undrar varför man gör si eller så. Jag har ofta undrat över varför ridning och hästar framkallar så många upprörda känslor. Det går formliga hatdrev mot AR t ex. Jag är ju en salig röra av olika metoder och känner mig inte träffad och har väl heller aldrig brytt mig om vad andra tycker. Jag har ridit runt med invirad TTEAM-häst i ridhus där alla var övertygad om att jag fullkomlig idiot :-) och dessutom skånska i 08-land. Det ni!

Vi pratade rätt mycket om just detta att lyssna på hästen och vad den bjuder in till, igår när vi jobbade, och det var så kul att hitta den här artikeln på fb när jag satte mig vid datorn. Mitt i prick.

http://horsesinternational.com/articles/rider-listens-horse-horse-listens-rider/?fb_action_ids=10202378690408393&fb_action_types=og.likes&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582

Jag blev illamående när jag såg den här filmen idag. Hur tänker man? Detta är så långt ifrån att lyssna på hästen som man kan komma.

#PRE #ridkonst #häst #dressyr

Eller vad man nu ska kalla det. Tycker att vi har rätt så "väluppfostrade" och lätthanterliga hästar, även hingstarna. Och då blir det ju de där pyttesmå problemen dem man måste jobba med, när man löst de andra. Det jag retar mig på är att Ninfa, Divina och Bailarino står och trycker mot min hand med huvudet när jag sätter på grimman, knäpper eller knäpper upp den. På Bailarino har jag en sladdrig repgrimma och det är hopplöst att knyta den när han samtidigt rör huvudet och trycker mot min hand. Jag vill kunna knyta upp med en hand när vi kommer ut i hagen. Han ska ha gått dit så fint att knuten inte är mer tilldragen än att jag kan lossa den med en hand. Här är det en dam med krav ;-)

Känns det som ett fånigt problem? Kanske det, det finns det som är värre, men jag har inte tålamod med tjafs.

Så då tänkte jag att jag skulle klickerträna Baila, med mina nyvunna kunskaper. Döm om min förvåning när jag märker att han tydligen sovit på saken över sommaren och numera står som ett tänt ljus när jag sätter på grimman. Tidigare bet han tag i snörena och var bara allmänt pestig (i mina ögonen alltså). Jag fick vara snabb som en iller när jag trädde den över nosen och sedan fick jag lika snabbt lägga tåten över nacken. Lille gubben, så duktig han blivit. Nu kör jag "typ" klickerträning med att han står still under grimproceduren och så får han sin belöning i form av en morotsbit.

Han känns verkligen mer mogen i all hantering. Dags med lite jobb då!

Så egentligen har jag kanske klickertränat utan att veta det. Jag är en förespråkare för mixad träning med en röra av allt bra som man plockar upp. Allt för hålla hästen glad och motiverad. En glad och motiverad häst är en lättränad häst och en trevlig häst att umgås med. Den är mjukare i psyket, vilket sparar oss så mycket strul. Är den mjuk i psyket är den även mjukare i kroppen och allt bli en god spiral.

Man måste inte ha en etikett på allt. Det är väl strunt samma om det kallas det- eller dettametoden. Bara det fungerar för både häst och ryttare/vidhandjobbare.

Fuego, Bailas halvbror

#PRE #häst #ridkonst #klickerträning #Cardenas #Fuego

Det hade jag aldrig trott skulle kunna hända. Men när jag satt och tittade på en webutbildning med Marijke de Jong om rakriktning av hästen, visade hon skolorna vid hand. Och jag kunde ju göra detta med Mandingo. Tro det eller ej. Vi kunde travers, renvers och en del annat avancerat. Jag kunde rida honom med ring i galopp. Jag kunde göra öppna och sluta med enbart ring.

Nu är det lite som två blinda som leder varandra med alla mina unghästar.

Han var en häst med minst en räv bakom varje öra och en miljon myror i kroppen. En överdjävlig valack är nog värre än en hingst. Han trodde dessutom att han var hingst och minst 10 år yngre än vad han var. Tyvärr trodde alla ston det också!

Han lärde oss massor. Jag undrar hur vårt förhållande hade varit om jag fått honom idag. Troligen mycket bättre. Jag tyckte intensivt illa om honom. Lite svårt att erkänna och säga, men så var det. De flesta var livrädda för honom och han älskade det. Han skrämde många ur hagen.

Jag var inte rädd för honom och konstigt nog tror jag han tyckte om mig, trots min ovilja mot honom. Men det var sällan jag kände att han gav mig energi tillbaka. Det var mest ett tagande.

Han var den mest intelligenta häst jag träffat. Han har gjort grejor som tar alldeles för stort utrymme att skriva på en blogg, men som finns i mitt minne. Och som fått mig att undra över vad en häst egentligen förstår om oss människor och vad de kan lära oss om vi tillåter dem.

Dingo, tänk vad vi kunde uppnått idag. Men du var nog den jag behövde då och som kunde lära mig det jag behövde, inte just då men nu. Tänker ofta på honom och när vi pratar om honom i familjen är det ofta de där exceptionella sakerna som han gjorde. De som man knappt trodde var sanna.

Figaro o Mandingo

#ridkonst #häst #PRE #ridning

Ibland är de små liven (läs hästarna) för roliga. Idag påstod Estela att hon aldrig varit inne i ridhuset när hennes små barn var alldeles ensamma ute i hagen och hon visade hur upprörd hon var genom att hålla full fart framåt.

Inga problem med galoppfattningen om man säger som så. Turligt nog var jag på marken. Vi har inte kommit till uppsuttet arbete än och hon visade idag att vi kanske ska vänta ett litet tag till med det.

Hon är mjuk som en gummiboll och lyssnar fint. En dam med mycket humör och hon är verkligen kul att arbeta med när man har henne med sig, vilket jag tycker att jag har.

Jag använde mig av en tanke som Ann-Louise sa på sin klickerteori. Koncentrera dig på det du vill ha! Tänk inte på det du inte vill ha. Mycket bra inställning. Det är så lätt att köra fast i alla inten annars. Idag vände Estela ut rumpan i halterna och vände in huvudet mot mig. Det brukar hon aldrig göra och det hade varit så lätt att fastna i att "hon ska INTE göra så" eller "hon kan ju det här egentligen". Det är möjligt att hon kan, men uppenbarligen fick jag något annat idag. OK, koncentrera dig på det som är bra, vilket hos henne var trav från halt och galoppfattningar utan slängtrav innan.

Estela har glimten i ögat och den vill jag ha kvar.

Ingrid tränade Azora vid hand och struntade i uppsuttet för det gick så bra vid hand. Jag tycker det är en skön inställning att vara flexibel. Ta det som erbjuds, speciellt när det erbjuds så fint som Azora gjorde. Hon lyssnar jättefint på Ingrid, är mjuk och fin och öppnan börjar fungera riktigt bra.

Vi såg också vad en liten felställning i ens eget fotarbete gör att man får något helt annat än det man tänkte. Ingrid vände sin inre fot (höger fot i höger varv) lite för mycket utåt (trampade lite över vänster fot) vilket gjorde att Azora hela tiden ökade volten. Då är det så bra att vi jobbar tillsammans, dvs en sitter och tittar hela tiden. En sådan liten sak är jättesvår att upptäcka själv när man går nära hästen, men på håll var det väldigt tydligt. Så fort Ingrid lade lite mer tyngd på innerfoten och inte trampade över så gick Azora fint, utan att öka volten.

Hm, vem är det vi tränar egentligen? Oss eller hästen?

#ridkonst #PRE #häst #dressyr #vidhand

Normala människor ligger på soffan på helgen, men inte vi egenföretagare   

I lördags träffades Karina, Nina, Kenneth och jag tillsammans med alla hästarna och en fotograf. Det skulle tas bilder till vårt gemensamma projekt "kreativa processer" där vi ska sammanföra häst- och teaterövningar. Utbildningen vänder sig till företag och är ett nytt koncept i vår verksamhet.

Vi var verkligen kreativa när vi fotograferade och de som gick förbi hagen med sina hundar, när vi stollade runt med en glatt tjoande fotograf och sju intresserade hästar runt oss, de undrade nog vad vi höll på med. En man blev stående både länge och väl och tittade på oss.

Efter hagprojektet blev det studiojobb och vi var helt slut efter att ha sett så intagande leende ut i ett par timmar. Får man ha så roligt på jobbet?

Igår fotade vi till vår kommande bok med "barnmat". Med snabbt inhopp kom två tjejer, 10 och 12 år gamla. En 1- 1/2-åring var också bokad och han var en riktigt charmknutte. Han högg in på tomatsoppan med liv och lust och vi fick några fina bilder. Underbart med barn som tycker om allt.

Nästa fotosession är redan planerad och våra fotomodeller tyckte det var så kul att de gärna kommer tillbaka. Härligt!

Nu skulle vi ju haft ett gäng bakom-kulisserna-bilder, men jag var så engagerad att jag missade min egen kamera. Men du får gärna köpa boken om ett år eller så   

#barn #barnmat #kokbok #matlagning

Som idag när jag fick ett mail från Tyskland, från Rombos nya ägare och hon kan inte nog berätta hur fantastisk häst hon köpt. Då blir jag jätteglad. Hon har gjort sig besväret att leta upp oss och skriva mail, skicka foto och film.

Hon skriver "He is so well-adjusted, well-bred, cool and clever, a wonderful horse!!"

Mitt uppfödarhjärta bultar lite extra då.

Jag tackar förstås Veronica som red in honom så fint och Simone i Tyskland som hittade hans nya ägare.

Och nog är han en underbar häst.

#häst #uppfödning #PRE #hästexport #föl

Tanken var ju att jag skulle skrivit något vettigt om förra helgens klickerkurs, men jag funderar än :-) Jag älskar kurser som ger mig mycket att fundera på. Som får mig att omvärdera eller utvärdera det jag redan gör. Vi fick en fantastiskt intressant teorilektion av Ann-Louise och den gav mig massor att grunna över. Så jag har faktiskt inte kunnat besluta mig än vad jag ska skriva.

Men jag har kommit fram till att jag redan tränat på det här sättet i mångt och mycket, men inte kallat det klicker. Har heller ingen klickermojäng att klicka med utan använder annat beröm. Det har fungerat alldeles utmärkt det också.

Vi pratade bl a om extinction, dvs att man nonchalerar/släcker ett beteende. Vi har vår vackra Ninfa som står och slår i grinden när det är matdags. Hon ser ut som en ängel och tittar helt oskyldigt på en, men för ett sjuherrans oväsen. Då funkar det fint att jag väntar tills hon står still och när hon står helt still utan att banka får hon sin mat. Hon lär sig snabbt. Men sedan räcker det att det kommer någon på besök, som tycker hon är jättekul med sitt bankande och ställer sig och klappar henne, så är det kört igen. Eller någon som tycker att de kan mer än jag och ryter åt henne. Det är också ett sätt att få uppmärksamhet, även om det inte är så kul att bli åthutad som klappad. Men dock får hon uppmärksamhet. OK då får jag börja om igen. Men vem har sagt att det ska vara enkelt?

Imorgon ska vi fotografera till vårt häst/teaterprojekt. Snälla ge oss lätt molnighet utan regn, snälla vädermakter. Det blir finast bilder utomhus.