Jag skulle skrivit en hyllning till en fb-vän. Trodde att det fanns tid fortfarande till det, men såg nu att hon gick bort igår. Denna kämpe till kvinna, som fick oss alla att skratta när hon med stor humor berättade om alla de förfärliga cancerbehandlingar hon genomgick. Hon lyckades till och med skriva humoristiskt om gräsliga Hannibal Lector-kostymer som de klädde på henne på sjukhuset under hennes behandlingar.

Min egen närmsta släkt har drabbats av tre dödsfall i cancer de senaste två åren och jag känner bara en sådan hopplöshet över att denna satans sjukdom inte kan stoppas helt.

Det blev inte alls det genomtänkta blogginlägg jag hade planerat utan mer skrivet i rasande vrede över orättvisan med vilken cancer drabbar familjer. Barn, som vuxna, helt oberoende av hur man levt.

Jag hade kontakt med min fb-vän i förra veckan och frågade om jag fick använda något av hennes inlägg när jag skrev och det var helt OK, sa hon. Tanken var ju att hon skulle läsa det.

Hennes inlägg, för någon vecka sedan, fick alla oss på fb att omvärdera vad som är viktigt i livet och att uppskatta det vi har. Jag har sagt det förut, och säger det igen. Det finns inget förutom hälsan som betyder något. Det finns inga pengar i världen som kan kompensera om du eller dina nära blir sjuka. Jag sänder en varm tanke till hennes man och son och känner en så oerhörd tacksamhet över livet.

Här är hennes egna ord:

"Vad gör du just nu"? Så står det när man tar upp sin statussida... Jo, det skall jag avslöja. Jag längtar efter det här!!! ( bortklippt text…..) Att bara få sitta och trava runt lite och bygga ett pussel. "Om jag tar den biten och lägger den här... Sen tar jag den biten och lägger den där... Nej, det blev inte så bra, jag gör så här istället och kolla vad bra det blev!!  " Ungefär så. Jag kommer aldrig att få tillbaka detta igen och det känns inte ok. Inte ok alls  Det krävs åtminstone lite lite lite bålstabilitet för att kunna rida och jag är lika stark som en nyfödd daggmask. Typ. Ni andra som har både en bål och alla dessa lite lite lite bålstabilitet, tag ett mått av varje, blanda det med rikliga mängder med glädje, ambition, energi, wow-känsla, självförtroende, roligheter och hästgodis! (bortklippt text……) Jag vill inte vara dödssjuk längre, jag vill ha tillbaka mitt gamla liv!! Förbaskade tjuv som kom hit och knyckte det. *Mutter och alla svordomar jag kan komma på!!!*

Ett klipp där hon rider sin sagohäst.

 

Bea

23 november 2013 21:22

Ja det finns inte ord, tänk för ett år sen dansa hon omkring på sin häst........

http://www.galopep.bloggplatsen.se

Ann-Britt

23 november 2013 21:24

Obegripligt!

 

skogsfrua på dal

24 november 2013 14:51

Tragiskt! Alla har vi någon eller fler som tagits av cancerspöket. Måtte de snart hitta botemedlet som sätter stopp för dess härjningar.

Kram.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Ann-Britt

24 november 2013 18:32

Nog är det märkligt att det inte finns ett stopp, när man nu kommit på så många lösningar på diverse sjukdomar.

 

Malin Johansson

27 november 2013 15:15

Å så fint par i ridhuset man blir tårögd, jag hoppas verkligen att in vän kommer att gå igenom detta med en seger och kan fortsätta många år till med sin fina häst....
Jag kommer nog aldrig att kunna rida så här med min häst, men jag är ju inte drabbad ännu av denna hemska sjukdom.

http://www.havrefallen.bloggspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...