Igår var jag inte på humör att jobba någon häst (man ska ge tusan i att röra dem när man är stressad), så Ingrid tog Estela från marken/vid hand. Sedan gjorde vi lite häng och kläng övning också.

Vi hade sadel på först, men konstaterade att den åkte fram och hindrade Estelas rörelser. Hon är för tjock helt enkelt och då får vi lägga om våra planer. Banta först och sadel senare. Så är det. Man får hela tiden ändra sina planer till verkligheten :-)

Efter Estela jobbade vi med Azora. Jag är kvar som longör för att kunna hjälpa Azora, inte för att hon är för vild att ridas. Igår blev det väldigt tydligt dessutom att hon behöver en hjälpande hand. Vi försökte först med henne på lång lina, men då tappade hon både bjudning och böjning och såg mest ut som en halt höna.

När jag gick intill hennes bog och kunde hjälpa henne till böjning och ställning, slappnade hon av och fick en fin trav med bjudning och hon frustade jättemycket. Massor med spänningar som släppte. Hon så mycket nöjd ut.

Tänk så mycket tid man sparar och så mycket enklare för hästen när man är två människor om en häst. Där är vi priviligierade, Ingrid och jag. Inte många som har den möjligheten utan i de flesta stall står man där ensam. I en del stall dessutom som ensam mot ett gäng oförstående stallkompisar, som undrar varför man gör si eller så. Jag har ofta undrat över varför ridning och hästar framkallar så många upprörda känslor. Det går formliga hatdrev mot AR t ex. Jag är ju en salig röra av olika metoder och känner mig inte träffad och har väl heller aldrig brytt mig om vad andra tycker. Jag har ridit runt med invirad TTEAM-häst i ridhus där alla var övertygad om att jag fullkomlig idiot :-) och dessutom skånska i 08-land. Det ni!

Vi pratade rätt mycket om just detta att lyssna på hästen och vad den bjuder in till, igår när vi jobbade, och det var så kul att hitta den här artikeln på fb när jag satte mig vid datorn. Mitt i prick.

http://horsesinternational.com/articles/rider-listens-horse-horse-listens-rider/?fb_action_ids=10202378690408393&fb_action_types=og.likes&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582

Jag blev illamående när jag såg den här filmen idag. Hur tänker man? Detta är så långt ifrån att lyssna på hästen som man kan komma.

#PRE #ridkonst #häst #dressyr

 

Ann N

9 november 2013 23:53

Ja, jag håller fullständigt med dig Ann-Britt, i allt ovanstående! Då det gäller endorfinerna undrar jag om gubben är villig att utsätta sig själv för motsvarande behandling ;(

http://www.annsridkonst.se

Ann-Britt

10 november 2013 10:21

Endorfinerna pratar man om även med brems, men jag kan bara inte tro det. Jag tror det är ren och skär skräck som gör att hästen står still. Bara tanken att någon skulle vira ett snöre om min överläpp, tätt intill tänderna och dra åt skulle få mig att göra vad som helst för att slippa plågan.

 

Magda

10 november 2013 00:08

HUR KAN DENNA MANNEN FÅ HA HÄSTAR?! Jag kunde inte se klart filmen, är ju som en skräckfilm, djurplågeri! Måtte den lilla stackars varelsen bli befriad från honom. Mår riktigt illa! Hur kan man ens tänka tanken?!

Ann-Britt

10 november 2013 10:21

Jag klarade inte heller av att se den. Obegripligt och förfärligt.

 

Magda

10 november 2013 14:47

Appråpå endorfiner...hade en hovslagare som berättade om hur bra han tyckte att bremsning var och hur endorfinerna utlöser sig och att de skulle må bra av det.(!!) Jag frågade då om endorfiner funkar på samma vis på hästar som på människor..? Att endorfinerna är en typ av överlevnadsstrategi för kroppen att hantera en stark smärta så att man inte ex svimmar när man skadat sig? Och att det är därför endorfiner utlöser när ex en häst blir bremsad i nosen...en mycket känsligt ställe som blir brutalt "mörbultat"...? Jag fick tystnad till svar och sen "du vill inte att jag använder den förstår jag.."

Ann-Britt

10 november 2013 20:53

Det var en bra förklaring. Jag tänkte att det var så, men har alltid hört motsatsen; att det skulle var mer lustbetonat. Vilket ju i sig är helt vansinnigt att försöka tro om man någon gång sett en brems användas. Vi har själv använt det när veterinäre så begärt, men min man klarar inte av att se på. Det blir jag som får hålla i tortyrredskapet.
Jag kan förstå att ibland behövs den om man ska välja mellan att överleva själv eller om hästen är svårt skadas och det bara gäller att få den lugn, men inte för att klippa den, eller sko den eller annat vardagligt.

 

Malin Johansson

11 november 2013 08:19

Som tur var kunde jag inte se filmen, lika bra det jag hade säkert mått illa av gubben!!!

http://www.havrefallen.bloggspot.com

 

Anna

11 november 2013 12:01

Med tanke på vad alla skriver om klippet är jag glad att det som "det här klippet är privat)...

http://obergs.blogg.se

Ann-Britt

11 november 2013 15:41

Det har nog ändrats nu då, för det var offentligt tidigare. Då har säkert alla upprörda protester hjälpt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...