Ibland är de små liven (läs hästarna) för roliga. Idag påstod Estela att hon aldrig varit inne i ridhuset när hennes små barn var alldeles ensamma ute i hagen och hon visade hur upprörd hon var genom att hålla full fart framåt.

Inga problem med galoppfattningen om man säger som så. Turligt nog var jag på marken. Vi har inte kommit till uppsuttet arbete än och hon visade idag att vi kanske ska vänta ett litet tag till med det.

Hon är mjuk som en gummiboll och lyssnar fint. En dam med mycket humör och hon är verkligen kul att arbeta med när man har henne med sig, vilket jag tycker att jag har.

Jag använde mig av en tanke som Ann-Louise sa på sin klickerteori. Koncentrera dig på det du vill ha! Tänk inte på det du inte vill ha. Mycket bra inställning. Det är så lätt att köra fast i alla inten annars. Idag vände Estela ut rumpan i halterna och vände in huvudet mot mig. Det brukar hon aldrig göra och det hade varit så lätt att fastna i att "hon ska INTE göra så" eller "hon kan ju det här egentligen". Det är möjligt att hon kan, men uppenbarligen fick jag något annat idag. OK, koncentrera dig på det som är bra, vilket hos henne var trav från halt och galoppfattningar utan slängtrav innan.

Estela har glimten i ögat och den vill jag ha kvar.

Ingrid tränade Azora vid hand och struntade i uppsuttet för det gick så bra vid hand. Jag tycker det är en skön inställning att vara flexibel. Ta det som erbjuds, speciellt när det erbjuds så fint som Azora gjorde. Hon lyssnar jättefint på Ingrid, är mjuk och fin och öppnan börjar fungera riktigt bra.

Vi såg också vad en liten felställning i ens eget fotarbete gör att man får något helt annat än det man tänkte. Ingrid vände sin inre fot (höger fot i höger varv) lite för mycket utåt (trampade lite över vänster fot) vilket gjorde att Azora hela tiden ökade volten. Då är det så bra att vi jobbar tillsammans, dvs en sitter och tittar hela tiden. En sådan liten sak är jättesvår att upptäcka själv när man går nära hästen, men på håll var det väldigt tydligt. Så fort Ingrid lade lite mer tyngd på innerfoten och inte trampade över så gick Azora fint, utan att öka volten.

Hm, vem är det vi tränar egentligen? Oss eller hästen?

#ridkonst #PRE #häst #dressyr #vidhand

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...