Gustavsborg PRE

Alla inlägg under juli 2013

Av Ann-Britt - 31 juli 2013 20:30

Men ibland får man backa ett steg. Vi märkte att hon var lite irriterad när jag la på sadeln. Trodde att det berodde på flugorna i stallet. Ingrid körde markövningar och det gick jättefint. Det gör vi med sadel på och stigbyglar nere. Azora var mycket uppmärksam och duktig.


Sedan ställde vi henne vid pallen och det gick prima att hänga på henne. Kliva upp tyckte hon däremot inte var så himla nödvändigt.


OK, då är det bara att backa ett steg. Lätt att luras av de där trevliga och medgörliga hästarna och gå för fort fram. Sadeltvång är bland de svåraste att träna bort och det vill vi därför inte framkalla.


Jag gjorde maglyft (TTouch) med sadelgjorden och det lossade en hel del spänningar. Ingrid fortsatte med de markövningar Azora är duktig på och sedan provade vi igen att hänga lite, dra i gjorden, göra fler maglyft osv.


Vi satte på body-wrap vilket stabiliserade henne och fick henne mer medveten om sin kropp. Hon slutade att vara stel som en pinne. Hon frustade och började andas bättre.


Sedan provade jag igen att hänga lite och trampa i stigbygeln. Nu gick det lite bättre och då avslutade vi med det.


Skynda långsamt var det ja.


Här är en de många utställarna på Kafferepet. Det ser gott ut!




 





ANNONS
Av Ann-Britt - 26 juli 2013 09:40

Våra pojkar i högform


   


  Här hittar ni fler bilder tagna av Natalie Lindholm. Vi ser fram emot hennes bok.


#PRE #hingstar #häst #Gustavsborg #foto #fotograf 





ANNONS
Av Ann-Britt - 26 juli 2013 09:32

Vi tog den som var lättast av oss, dvs Ingrid, som vikthäng på Azora. Inga problem. Det får nog bli till att sitta upp nästa gång.


Vi har haft förmånen att få spendera ett par eftermiddagar med barnbarnet. Magiskt! Idag får jag samma gåva.

Av Ann-Britt - 25 juli 2013 07:34

Gossarna var fotomodeller igår till Natalies bok och de skötte sig mycket fint. Först skulle de spela fiender och kampa i hagen. Det krävdes två man och ett viftande paraply för att de skulle få upp kamplusten i sommarhetten, men lite fight blev det till slut. Puh! sa de, kan vi få gå in och vila i svala stallet nu?


Sedan gick vi rundtur i byn och de ställde villigt upp sig vid järnvägsmuren, hemma i bekantas trädgårdar, framför lämna-företräde-skyltar osv, osv. Allt ackompanjerat av sopbilen som körde runt och tömde tunnor under skrammel och bång.


Jag tror ingen som såg oss kunde tänka att det var två unghingstar vi var ute med. PRE är bäst!


Nu hoppas vi att det blev några fina bilder.



Av Ann-Britt - 24 juli 2013 19:13

 


Jag kämpar på med mina fönster. Hu, så träligt, men jag är rätt mallig över hur duktig jag är. Man får ju liksom säga det själv, eftersom ingen annan gör det ;-)


De två närmast dörren har fått blecken målade och visst blir det skillnad. Nu har jag snart gått över alla fönster, fixat kitt, skrapat och slipat bort gammal plastfärg som släpper och fyllt på med linoljefärg. De ska stå pall 10 år till minst efter det. 


Jag förtränger att det fortsätter att lossna äcklig plastfärg och att jag får fortsätta nästa år. Det tar jag då...


#måla #linoljefärg #balsamterpentin 

Av Ann-Britt - 24 juli 2013 19:09

 


Den här lilla krabaten hittade vi på marken och den hade troligen fallit ur boet. Förhoppningsvis inte blivit utkastad... Vi plockade upp den, hämtade en stege och återbördade den. Den klättrade raskt ur Kenneths hand och in i röret i väggen där de har sitt bo. 

Vi hoppas att vi inte ser den på marken imorgon igen.


#tornseglare 

Av Ann-Britt - 21 juli 2013 14:47

Så här med succén given vågar jag säga att Futura inte blivit lastad sedan hon var föl. Hm, så kan det gå när man har många hästar och ridhus. Nu fick vi för oss att hon skulle få åka med till stranden, eftersom hon säkerligen skulle gilla att bada och vi ville ha bilder med badande häst. Tänk vad vi människor får för oss.


Som tur är, är Futura den mest sociala och nyfikna häst, så hon tyckte också att idén var lysande. Vi tog med oss mor, Estela, och de gick in i släpet som om de aldrig gjort något annat än åkt släp tillsammans. 


Futura var sjöblöt av svett när vi kom fram. Lite läskigt hade det alltså varit. Ändå kikar hon ut med spetsade öron och undrar vad vi hittat för spännande nu då. Hon knatade på med stort intresse genom sandklitterna och ner på stranden.


Ingrid offrade strumpor och skor och hoppade i böljan den blå tillsammans med valpen Belle. Himla kul tyckte Futura och hoppade efter.


Alla Estelas avkommor är sena i utvecklingen och kan framstå som lite allmänt förvirrade som små, men de tar sig med bravur när de börjat mogna. Det som var Futuras lite påfrestande sidor som liten har nu blivit hennes styrka. Hennes nästan översociala sätt, enorma nyfikenhet osv kan vändas till något gott. Hon bara måste fram och kolla allt och hon litar på oss till 100%. Trots att hon upplevt resan som lite otäck gick hon in utan problem när vi skulle åka hem.


Då ska vi ändå tillägga att ungdomarna hade rave-fest i skogen. Ja, det är alldeles sant. Vi lastade hästarna till dunkande rave-musik. Inga problem med PRE.


   


Ska jag verkligen gå i? Fast Belle vågar ju...


#PRE #häst 


   


OK!





Av Ann-Britt - 15 juli 2013 11:02

Innan vår vandring igår la vi vojlock och gjord på Aciano. Vi tänkte att om han skulle tycka det var lite läskigt så hade vi det positiva efteråt, med promenaden. Men ack nej, jag viftade och donade med vojlocken och sedan la jag på gjorden och spände, spände upp och trixade lite. Inga problem. Jag har visat honom sadeln en gång tidigare, men vi bestämde oss för att ta tömkörningen först ändå. Det är en del träning att göra innan han ska ridas i vilket fall. Sadeln var inga problem heller. Den får vänta.


Aguila fick följa med till stranden. Det var helt OK för henne. Men de är då riktiga badkrukor. De går INTE nära så fossingarna blir våta. 


 


Tack för turen, Azora. Vi var helt ensamma p g a blåsten. Inte en människa i sikte, varken här eller nere på stranden.


En intressant hemsida, jag fick tips om:

http://www.josepha.info/


Läs artikeln om "kanonmat". Usch, det är verkligen sorgligt att läsa hur vår inställning till hästen och dess träning har ändrats och förvanskats under årens lopp. Gissa om jag fick vatten på min kvarn igen?


Jag tror att allt mitt umgänge till fots och vid hand gör att jag måste jobba mycket mer på mitt uppförande, min egen kropssuppfattning och på mitt förhållningssätt till hästen. Uppsutten kan man faktiskt slarva mer och ändå få hästen dit man vill. Bredvid, på marken, måste det bli ett annat samarbete om det ska vara uthärdligt. Vi förlorar alla dragkamper med en häst och det kan bli farligt dessutom. Uppsutten klarar man sig betydligt bättre vid en fight. 

Men vill man ha en fight? Inte jag, i alla fall.


Våra två hingstar är ypperliga lärare. Det är mer nerv och framåtanda i dem än stona och de är så roliga att jobba med. MEN det kräver betydligt mer av oss! Det är ingen barnlek med en hingst, oavsett hur snäll den är.


Våra två är väldigt olika i typ. Med Aciano känner jag att han ger mig lugn. Han utstrålar vänlighet och även när han blir hingstig är det mycket kontrollerat. Han lyssnar alltid.


Bailarino är ett år yngre och mycket barnsligare. Där måste jag vara lugn, lugn och återigen lugn själv. Han biter på repet, på grimman när den ska på, på stolpar i stallet och på fingrar som kommer i vägen. Inte illvilligt alls utan han är bara lite annorlunda i sinnet. Mer fart och fläkt och lite nervositet när han inte förstår. Och då tuggar han på allt. Möter man honom med samma energi blir det nog slagsmål. Men om jag är lugn och inte bryr mig så mycket utan försöker få honom att fokusera på annat så går hans energi ner. I början av varje promenad går han och griper tag i repet och visst, det är irriterande. Men om jag låter det irritera mig blir det etter värre. Efter ett tag lugnar han sig och hans ögon mjuknar och allt blir frid och fröjd.


Detta bitande är det sätt som de triggar varandra till fight  Det är bara att sätta sig och iaktta dem i hagen. Hur gör de när de vill fightas? Inte många som kan iaktta två vuxna hingstar, men vi har förmånen att kunna göra det. Den ena nipsar tag i den andra och håller på så tills den andra går med på att slåss ett tag. Det är nästan alltid Bailarino som inleder retandet. Inte helt oväntat. 


Alltså, låt dig inte dras med i det! Vad händer om den andra hingsten inte gör något. Ja, då slutar den första slagskämpen, efter ett tag, att retas. Vi kan lära oss mycket av att bara sitta och titta.


Det finns en bra artikel om uppförande också på sidan jag länkade till. Det är inte bara hästen som ska lära sig uppförande. Snarare är det vi som ska lära oss att kontrollera vårt humör och kroppsspråk. 


Om vi iakttar hästens subtila signaler till andra flockmedlemmar kan man förstå att vi människor måste se ut som väderkvarnar för en häst. Jösses, så många signaler vi ger och flera av dem helt i onödan. Hästen har nog förstått långt innan vi tror. Men den får ju ha ett par sekunder på sig att reagera. Fast då har vi redan gått upp en fas i vår viftande, sporrande, dragande osv. 


Det finns hur mycket som helst att orera om.





#PRE #hingst #tömkörning #inridning #NH #Akademiskridkonst

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Gustavsborg PRE med Blogkeen
Följ Gustavsborg PRE med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se