En liten sovstund mitt på dagen piggade upp och sedan gick mockningen som en dans (nä, jag bara ljuger, men det får mig att känna mig piggare).

Vid insläpp kan damerna vara lite på tå. De har synpunkter på oss, på vädret och på livsfarliga katter bl a och lite till. Men våra unghingstar är alltid lika lugna. Det kan vara snöstorm och de bara lufsar med oss. Tack och lov för det! Det räcker med en stund ihop med min lille bebis för att jag inte ska ge upp trots rinnande näsa. Fattar inte att jag kanske någon gång ska skiljas från honom. Om det kommer en hugad spekulant.

  Bailarino, min plutt.

Jo, en liten kissekatt måste jag ju ha. Men när kroppen känns som den gått genom en köttkvarn, näsan rinner som en kran med fel på packningen osv då hade det varit väldigt skönt att inte ha 10 boxar att mocka och 50 påsar hö att packa. Fast jag skulle nog bli rysligt uttråkad efter någon vecka. Kanske...

Nu ser jag fram emot nyårsafton, som vi ska fira tillsammans med min barndomsväninna samt hennes barn och vårt barn + sambo. Det lär bli en livad tillställning.