http://issuu.com/novellisten/docs/kokbok2?mode=window&viewMode=doublePage

Ett litet smakprov från vår bok, Året runt på Gustavsborg.

Allt började ju så bra idag med Dulas sadelinvigning. Men när vi sedan skulle släppa ut märkte vi att Futura bar sig underligt åt. Åh nej, en kolikkänning.

Vi tog in henne i ridhuset och promenerade. Som tur var var det inte värre än att hon villigt både skrittade och travade, men stannade vi så ville hon lägga sig. Vi gick och gick och gick. Jag tror i 1 1/2 timma. OK, hon verkade bättre och vi sa att nu släpper vi ut och så får vi hålla kolla på dem i hagen.

Men de hann bara vara ute några minuter så la hon sig helt platt i hagen. Då hade givetvis regnet hunnit ifatt oss OCH vinden. Jag gick ut med grimman och då reste hon sig och vi promenerade omkring igen. Hon följde mig helt frivilligt. Men med det vädret så var det inte speciellt trevligt att vara ute. Vi plockade in Futura, Cassiopeia och Divina i ridhuset igen. Och promenerade.... Hon fick rulla sig någon gång och det verkade som hon mådde lite bättre efter rullet.

Jag ringde och pratade med vår veterinär. Det var ju inte panikläge, men det gick inte att släppa henne ur sikte. Men så plötsligt bara vände det och hon blev sig lik igen. Mycket konstigt. Hon kom raskt på att om hon gick upp på gungbrädan serverades morot, så det gjorde hon fyra-fem gånger.

Nu är hon ute i hagen och tuggar gräs och verkar må precis som vanligt. Tidigare tittade hon inte ens åt varken gräs eller morot. Och då är hon sjuk! Världens mest matglada häst annars.

Jag tror vi kan andas ut och tusan så mycket motion jag fått idag. 4-5 timmars promenad och oro sätter sina spår på energinivån.

Lunchen intogs i ridhuset och här är de två galenpannorna som höll Futura sällskap. De drev med oss till tusen. Skulle tugga på ALLT och peta på ALLT och verkligen höll igång. Puh, vi släppte ut två föl på bete och nu har vi två väldigt aktiva unghästar att få pli på. De kom själv på att gungbrädan var hur kul som helst. Cassiopeia stod på den och Divina försökte äta upp den. Herre Gud så trötta vi var på dem till slut. Sötnosarna :-)

Jag sadlade Dula i stallet, irigt påhejad av Aciano som aldrig sett en så snygg tjej som Dula förut. Dula stod blickstilla under sadlingen och då ska jag tillägga att jag verkligen bar mig klantigt åt för att testa hennes tålamod. Men hon stod som en klippa.

Sedan in i ridhuset och testade banan, gungbrädan, trånga utrymmen och uppstigningspallen.

(Ursäkta oskärpan)

Hon stod alldeles stilla vid pallen och jag hängde och klängde och bankade på sadeln och flyttade på den och slutligen slängde jag upp min fot på hennes rumpa ett antal gånger. Lite klumpigt som det kan bli när man inte är så smidig och ska sitta upp. Behöver jag säga att hon stod pall för klantigheterna??? Duktig tjej!

Vacker som en dag med sin nysprayade man och svans dessutom.

Vädret blev inte så galet. Först nu på morgonen har regnet börjat och vinden är väl sådär som den brukar vara här, kuling knappt. Men hästarna misstycker inte att de får stå inne och äta sitt goda hösilage. Det var knäpptyst i stallet när Kenneth kom ut för att morgonfodra. De får stå inne ett tag till.

Vi tänkte ta Dula och Azora en sväng i ridhuset innan vi släpper ut. Jag ska lägga sadel på Dula och se vad hon säger om det. Det var ju ett tag sedan hon hade den på ryggen.

Dottern och jag var på stan igår och höstekiperade lilla mig. Det var länge sedan det var jag som kom ut ur affärerna med påsar. Det brukar alltid bli Alex som hittar en massa fint. Jag är så nöjd med mina köp.

I väntans tider på en kurs, Bianca och Ann.

Jag hoppas meteorologerna har fel. De har hotat med storm och regn. Alla hästarna fick kommer in inatt om i fall att de skulle ha rätt ändå.

Killarna blev så glada så för de fick in tre damer hos sig. Damavdelningen är under tvätt.

Vi öppnade därmed vår första hösilagebal och den var KANON. Yes, ser alla ut så har vi en god vinter att vänta.

Äntligen hämtar de mig sa Azora, som förgäves försökt få komma med ut ur hagen varje gång vi hämtat någon häst den sista tiden. Men idag fick hon följa med Dula in i stallet för lite pyssel och sedan in i ridhuset.

De verkade tycka det var riktigt mysigt bara att stå i stallet och käka halm. Förnöjsamma flickor.

Kenneth tog hand om Azora och jag Dula. Dula och jag tog kapson och provade lite av vad hon lärt sig tidigare och det var precis som det var igår. Hon var jätteduktig. Vi tog fram uppsittningspallen och jag stod och klappade henne på ryggen och hon fick morot. Jaha, vad var det med då tyckte hon. Underbara häst.

Vi har gjort en bana med bommar och stolar. Ska släpa in vår landgång imorgon. Tunga elände, men nyttig att gå på för hästarna. När de är mer vana gör vi så den vippar.

"Magnetiska" Dula.         (Det är vinden, inte hon som suger tag i slipsen)

Men det är liksom Dula i ett nötskal, alltid nära och nyfiken.

Det blev, som vanligt, en mycket inspirerande kurs med Hanna Engström och jag tackar gänget som var här för trevlig samvaro! Det kändes som alla var mycket nöjda med sin och sin hästs insats.

Mina luncher slank ner och i lördags bjöd jag på lax panerad med Panko. Det var en trevlig upplevelse. Bra mycket godare och sprödare än vanligt ströbröd. Det gör jag om! I söndags vart det soppa på rostade grönsaker. Inte heller så pjåkigt.

Vi hade besök av två tävlingshästar också i helgen. Det var hopptävling i Åstorp. Våra små tjejer blev helt begeistrade i de nya hästarna, som fick komma ut i hage under dagen. Först var det en vacker ponny och sedan av tjusig stor kille. De tre små stod som klistrade vid staketet och tittade med stora ögon.

Har haft besök av en god vän med bekant som ville titta på våra hästar. Pållarna var lätt översociala och det är inga större problem att hitta en häst att gosa med i våra hagar. Det lustiga är att det är faktiskt killarna som är lugnast. De står still och låter sig bli klappade och kliade. De små vill helst vara i knäet och med mularna i skorna, tuggandes på våra tår, eller i princip inne i armhålan. Ja, man kan inte klaga på att PRE är en grinig och osocial ras precis.

Det har förstås varit några spekulanter på Bianca och Dula och kanske, kanske att det också kan bli något. I alla fall för Dula. Jag ska väcka hjärncellerna till liv på både henne och mig och fortsätta med lite sadelträning och vid hand arbete.

Ninfa

Nu känns det verkligen som hösten är här, när vi kör igång med kurser igen. Hanna kommer i helgen och ett par hundkurser har bokat in sig.

Själv jag snart ut som en högtryckstvätt men det börjar dofta gott i stallet. Nu tvättas både tak och väggar. Kanske inte helt nyttigt för trätak, men någon gång om året kan det väl inte skada att blåsa bort damm, smuts och spindelväv. MEN vilken tid det tar. Jag har fortfarande fem boxar kvar i vår egen stalldel. Två bäddar av sex är tömda. Ska ta resten i veckan som kommer.

I onsdags var vi ute med vårt promenadnätverk och det är trevligt att träffas, promenera och inte minst att fika efteråt :-)) Det är ju nästan mer än halva nöjet med den där frallan och kaffet.

Det är endast ett par svalungar kvar i stallet och de lär väl inte klara sig på långflygning. Lite korkat att lägga ägg så här sent. Det är så tyst när alla de små liven har flugit ut, och rent!