Jag antar att många såg dokumentären om Buck igår (en Dox-dokumentär på SvT1). Tyvärr blev jag ganska besviken. Visst sa han mycket klokt, men det var ändå samma visa att man rider in en vettskrämd unghäst på två minuter bara för att man kan det när man är så duktig som Buck eller någon av hans hjälpare. Men jag förstår inte varför. När häststackaren kommer tillbaka till sin troligen betydligt mindre kunniga ägare är de tillbaka på ruta 0 igen.

För att ta min egen erfarenhet och inte prata skit om någon annan... kan jag dra paralleller till vår första unghingstupplevelse. Vår lille Figaro som var mindre väluppfostrad som åring och 2-åring. Av den enkla anledningen att vi hade absolut noll erfarenhet av hingstar och vi lät oss nog skrämmas av alla hemska historier om hingstar och var helt enkelt lite rädda. Inte rädda för honom för han var otroligt snäll, men rädd bara av det faktum att han var hingst. Den rädslan förmedlade vi vidare till Figaro, som givetvis blev väldigt osäker tillsammans med oss och därför lite småstollig.

Vi tog hjälp av en av dessa "hästviskare" (som Buck) och han var ju inte det minsta orolig, rädd eller osäker utan han la en sadel på Figaro och red honom efter fem minuter. Sedan stod han uppe på ryggen på hästen. Till vilken nytta? Ja, "bara för att jag kan det" svarade han.

Nu så här i efterhand förstår jag inte att jag lät denna människa förnedra vår häst så. Varför hade jag inte mod nog att säga "kliv ner din förbaskade idiot, nu åker vi hem med vår lille Figge".

Jo, visst är det lite imponerande när någon är så skicklig, men egentligen var han inte skicklig. Han vara bara kolugn och då blev hästen kolugn. Han red Figaro barbacka förbi stona här hemma, utan träns med ett litet rep om halsen på Figaro. Återigen för att han var kolugn. Figaro var alltså aldrig riden (2 år gammal) och ändå lät han denna lugna människa sätta sig på ryggen och promenera förbi hela stogänget utan att så mycket som lyfta ett ögonbryn eller hojta åt tjejerna.

Gjorde det att vi fick det lättare med honom? Nej, inte ett smack för vi var fortfarande lika osäkra.

När vi var på Blommeröd tog den spanska veterinären ut honom ur boxen och skulle visa sina fantastiska kunskaper i NH. Han gjorde det när vi inte ens var där! Vi kom när han höll på och jag får säga att han hade absolut INGA kunskaper alls i NH och allt blev fel. Återigen sa jag inget. Varför? Jo, för jag kände mig dum = prestige = ville inte förlora ansiktet.

Så gott folk, lägg prestigen åt sidan. Idag skulle jag aldrig göra så. Jag skulle hämtat min häst omedelbums och ställt in honom i boxen och läst lusen av den som förolämpade min häst.

Idag lallar jag runt och gör lite som jag tycker känns bra och är inte rädd för att hästen är hingst. Det är stora djur så man ska ha respekt, men ordet hingst blir inte ett rött skynke för mig. Hur illa det kan gå med en häst som inte vet något om respekt fick vi se prov på i dokumentären. Då inser man att man är dödens lammunge om man låter hästen förvandlas till ett rovdjur, vilket denna makalöst okunniga människa gjort. Det var fruktansvärt otäckt att se. Där hade Buck en bra vinkling för han sa att det var ägarens (mentala) problem som styrde hur hon behandlade sina hästar. Hon hade 18 st hingstar hemma! Nog är det så. Vi får den häst vi förtjänar. Den är verkligen en spegelbild av vårt eget inre. Och det är inte så trevligt alla gånger.

Dokumentären går på SvT Play.

Här är det jag och min lille bebis, Bailarino. Jag har haft med videon tidigare. Tyvärr la jag musik till den och den var inte bra alls. Ska jag få bort musiken måste jag göra om hela faderullan och det har jag inte haft tålamod till.

 

Sara

30 augusti 2012 06:59

Nu såg inte jag detta på svt1, tyvärr låter det som. Men om jag hittar lite tid på jobbet kanske jag kan se nåt av det iaf, svtPlay är svårt att titta på hemma med mitt sega internet...

"För att jag kan", vilket värdelös kommentar. Saknar respekt för både hästen och ägaren. I dag vet ni ju hur (jag med för den delen) är att det man vill är att lära sig att bli kolugn ha rätt "nycklar" att handskas med hästen - en nyckel för varje individ. Jag kan fortfarande få "vibbar" som säger mig "aaaaldrig i livet, inte för en miljon att du får upp mig på DEN hästen"

Vilket bra inlägg den säger så mycket om horseman ship och horseman shit... det är en enorm skillnad

Kram

http://vogelberga.blogspot.se

Ann-Britt

30 augusti 2012 08:28

Jag har också förstått att alla hästar passar man inte ihop med. Vissa tar fram ens allra sämsta sidor och visst det är ju bra, för då lär man sig något. Men numera vill jag inte ha hästar hos mig som inte jag kan ge energi eller som inte ger mig energi tillbaka. Det måste vara ömsesidigt.

 

Sara

30 augusti 2012 11:54

Helt rätt... och det gäller inte bara hästar utan människor med, alla energitjuvar kan man ju inte "sortera bort", arbetskamrater tex... Fast nu har jag en sån tur att mina är helt fantastiska :)

http://vogelberga.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...