Betessäsongen blev tre dagar känns det som. Möjligen kan de vara ute inatt om vinden lägger sig och regnet slutar strila.

Om den här länken fungerar så är den värd att tittas på. En flock vildhästar ska korsa en flod när ett litet ungsto håller på att drunka, men hon räddas av flockens hingst. Mycket fint.

http://link.brightcove.com/services/player/bcpid49625183001?bckey=AQ~~,AAAABvZFMzE~,IXjx0MpOF0pugpuviAwD9l3_WMhvmNP7&bctid=1549461481001

Hingstträning med Cesar Millans metod, calm assertive.

Jag gillar inte att hingstarna skriker när de går förbi ston eller in i stall. När de är med mig ska de banne mig vara koncentrerade på mig och inte på det som är runt omkring. Ha, ha enkelt att säga. Jo, jag vet men man kan ju alltid försöka :-) Det är när de börjar skrika som de får upp huvudet och börjar tänka med andra saker än hjärnan och det är då man lätt tappar deras uppmärksamhet och sedan blir de helt plötsligt VÄLDIGT starka och ofokuserade.

Våra har faktiskt varit väldigt duktiga även när vi har kurs och de delar stall med ston eller andra. De har varit helt tysta när vi gått ut ur boxen, in och ut ur stallet osv.

Nu när de varit på bete några dagar och inte "sovit tillsammans" var Aciano tvungen att tala om att han minsann kom in i stallet och "var är ni brudar?" Inte populärt hos matte. Trumhinnorna skallrar i skallen när tjuten ekar mot betongtaket. Han gör absolut inget dumt, grimskaftet hänger, men det låter för gräsligt. Då tänkte jag på Cesars hundträning. Han brukar ju köra med att hunden inte får gå ut ur huset om den inte är i rätt sinnesstämning och då tyckte jag att detsamma skulle gälla en unghingst som går in i stallet. Så innan vi närmade oss stallet bad jag om uppmärksamhet och sedan fick Aci stanna och gå fram, stanna och gå fram med fokus helt på mig. Det funkade superbra. Han sa inte ett knyst. Jag såg bilden av att vi smög som indianer och det blev så också.

Det har ju varit svårt att träna detta tidigare eftersom han inte varit skrikig.   Nice boy!

Foto Katrin Nilsson, www.lotuslens.com

Den lille är fortfarande helt omedveten om sin charm. Jag var tvungen att kolla om dingelidongerna verkligen hade ramlat på plats. Var nästan lite tveksam, men allt OK på den fronten. Det är storebror som sköter hela ruljansen. Mycket bra uppfostran. Fast jag kanske ändå ska sluta kalla Baila för "min lille bebis"?

Visst är de granna våra pågar?

 

skogsfrua på dal

12 maj 2012 15:03

Jag behandlar nog mina hästar och hundar ungefär lika, efter deras förutsättningar förstås;-) Talar mycket med och till dem ropar jag så kommer de, ropar de på mig så svarar jag. Vanlig hövlighet, hehe. En klicker funkar till alla djur, det kan du ju pröva.

Filmen var intressant, vi underskattar oftast djuren och tror oss själva så himla unika när det gäller känslor och förmåga:-)

Fina hästar? Ja fattas bara;-))

http://barasaras.bloggplatsen.se

Ann-Britt

12 maj 2012 15:34

Jag har aldrig provat klicker, men det lär ju vara roligt för både djur och människa. Så det kanske jag borde testa.
Visst är det så att vi underskattar djuren väldigt många gånger.

 

Malin Johansson

14 maj 2012 07:34

Fina "pågar" ni har.Håller med dig om det där skriandet hela tiden!
Men du har ju kollen på dina verkar det som och det är ju bra.

http://www.havrefallen.blogspot.com

Ann-Britt

14 maj 2012 09:28

Man kan ju alltid försöka :-) Inte alltid det lyckas...

 

Nina

25 maj 2012 22:18

Vilken bra idé! Vad kul att det fungerade :)

http://www.dorado.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...