Livet är så skört

Det är svårt att bestämma hur personlig man ska/kan vara på en blogg, men idag har jag bestämt att vara djupt personlig. Jag tror nämligen att det är många fler än jag som stormar genom livet utan att tänka på hur skört det är och hur tacksam man ska vara över varje minut man får med sina kära.

I fredags ögnade jag igenom dödsannonserna och ser att min barndomsväninnas mamma har gått bort. Hon fick ett mycket långt och bra liv, men jag kände ändå att det tog i hjärtat. Vi var grannar och hon var min mors bästa väninna och de hade så många roliga stunder tillsammans. De kunde vara som hund och katt ibland, men de blev alltid de bästa vänner igen och drog ut på nya upptåg. De delade vått och torrt och vi åkte på massor med gemensamma semestrar, bilandes genom Europa.

När jag läser igenom annonsen står det att begravningen äger rum tillsammans med, och så står min väninnas mans namn. Jag läser om annonsen flera gånger, men förstår inte vad som menas. Kallar på Kenneth och säger "läs här, vad menas med detta?" Kenneth läser också ett par gånger och vi läser annonsen högt för att försöka förstå och så säger Kenneth "Har x också gått bort?" Då ser vi att bredvid vår gamla grannes annons finns min väninnas mans annons.

Jag kände hur jag blev helt iskall i kroppen och jag fick läsa om och om igen för att kunna ta in vad som stod skrivet.

Idag var det begravning för dem och i kyrkan spelades Frank Sinatra "My way" för x och musik kan vara förlösande, jag grät och skrattade om vartannat. Texten stämmer in på x i varje ord.

Jag vet att min väninna har alla sina barn som stort stöd. Det kändes i hjärtat att se de äldre pojkarna bära sin fars kista.

Jag spelar sången igen för er far och känner att det finns inte ord tillräckliga för att beskriva hur djupt jag känner med er familj. Så till er som läser, glöm inte att värdera varje liten stund av livet! Ibland förändras allt på några sekunder.

 

skogsfrua på dal

Torsdag 9 feb 20:51

Så sant som det är sagt!
Frank Sinatra är en gammal favorit så jag har lyssnat med andakt;-)
Tröstekram till dig.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Ann-Britt

Torsdag 9 feb 21:04

Tack. Den säger mycket den sången.

 

Charlotte

Fredag 10 feb 09:36

Du har så ret, Ann-Britt! Man skal huske, at hver dag skal være en god dag; i hvert fald så god, som den nu kan blive.
Min mor, mine søskende og jeg spillede også My Way for min far, da han gik bort. Og den passede også glimrende på ham. Godt musikvalg!
Kram Charlotte

http://www.colinadelsol.dk

Ann-Britt

Fredag 10 feb 16:38

Tack Charlotte

 

ubitt

Fredag 10 feb 16:03

Så fina och tänkvärda ord Ann-Britt! Det är så sant, jag tänker ofta ofta på hur snabbt livet kan ta slut, och att då är det för sent att säga det där man velat säga.. så att ta vara på stunden och sina vänner, det är nog det viktigaste här i livet! Kramar

http://alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Britt

Fredag 10 feb 16:38

Tack.

 

Rebecca

Fredag 10 feb 18:41

Tack Ann-britt <3
/ Familjen N

Ann-Britt

Lördag 11 feb 18:43

Stor kram till er alla från oss!

 

nina.nordengren@education.ministry.se

Måndag 13 feb 19:17

Blev tagen av sången igen trots att man hört den så många gånger.

Ann-Britt

Måndag 13 feb 20:23

Ja, när man lyssnar på texten så säger den en hel del.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sedan kom jag på att den här årstiden får vi ju normalt sett föl och är helt slut efter alla vaknätter. I år inga föl = oförskämt pigg istället.   Verkar hovarna ute i hagen och pysslar om dem. Går en runda och bara njuter av våra fina hästar. Kl...

Vaknade tidigt, tog min frukostmacka och tidning och njöt av morgonen ute i trädgården. Snart fick jag sällskap av alla (3) katterna. Livet på en pinne.   Vi flyttar runt våra damer i hagarna. Tjockisarna står i bantarhage på natten och får komma...

Igår gick veckans utflykt till Pålsjö skog. Vi tog en underbar promenad och naturen är som allra vackrast nu. Vi satt på en bänk (man måste ju pausa också) och tittade ut över Sundet och konstaterade att Helsingborg är fint!   På kvällen var det ...

  Tjuvkik på vår bok.   Vi startade 9.30 idag och sedan har vi hållit igång med fotografering, besök i Malmö osv, osv.   Katrin och Stefan har precis kört hem och jag sitter lite halvslagen framför datorn. Men det känns som resultatet kommer...

Nu har jag varit och snott bilder hos Evisen igen, på Figaro förstås. Han är ju bara så fin. Duktig fotograf hade de också släpat med sig på sina äventyr!   Han är ju bara så strålande grann vår lille Figge. Där ser man vad man kan åstadkomma med...