Gustavsborg PRE

Alla inlägg under februari 2012

Av Ann-Britt - 29 februari 2012 19:29

Det är helt vidrigt dyngigt och en bravad att få stövlarna med sig ut ur hagen.


Men nu blommar våra gula krokus och vintergäck samt snödroppar, så håll ut säger jag mig själv.


"Lyckans fjäril sätter sig på axeln på den som har tid att vänta." Litet fint ordspråk att fundera över när det känns som tyngst i dyngan.

ANNONS
ANNONS
Av Ann-Britt - 26 februari 2012 19:43

Vi har haft sjöar i alla hagarna, men nu börjar de försvinna. Jag tror inte det är någon tjäle alls i marken för det rinner undan ganska fort.


Tjejerna har haft jättekul med sin sjö. Det har varit vamos a la playa emellanåt och då har alla galopperat iväg till pölen och de allra modigaste har vadat omkring i den och plaskat och haft hur kul som helst.


Idag satt vi ute och solade en stund medan vi tog vår förmiddagskopp. Tegelväggen var alldeles varm och det värmde genom jackan. Underbart!


Imorgon kanske minsann att jag ska skaffa en ny datorburk. Är så gammaldags att jag vill ha kvar en stationär. När jag nämnde för Katrin ("min" fotograf) att jag funderade på Indesign sa hon lite försynt att då kanske du måste ha en lite nyare dator. Kan det vara så? Tror hon har rätt för min blir långsammare för varje dag och mina försök att snabba upp den gör att den går ännu långsammare.

Kenneths dator, som verkligen var på fallrepet, har helt plötsligt spurtat upp sig. Vi hotade med att slänga ut den genom fönstret och köra över den med traktorn och det satte fart. Det trådlösa nätverket, som varit dött i ett par år, hoppade igång och med snabb fart dessutom. Den är blixtsnabb med alla annat också.

Mycket lustigt. Nu ska vi prova om projektorn också fungerar, för den kopplingen försvann när vi servade datorn en gång i tiden. Hm, borde ju vara så att grejorna blir bättre när man lämnar in på service...


 


Azora, för snart fyra år sedan.

Av Ann-Britt - 24 februari 2012 16:10

Vi har tränat Bailarino och Aciano två gånger idag i ridhuset. En och en har jag lekt och löslongerat dem. När vi släpper lös båda blir det bara tredje värlskriget, fast vänligt sådant, för de blir så lyckliga över att inte slira omkring när de krigar. Hagarna är rent förfärliga nu efter det sista regnet.


Samtidigt får de träna på att vara ensamma i stallet. Två flugor på smällen alltså.


Jag har faktiskt inte haft Aciano lös och tränat på det sättet förut. Baila har varit min kille och Kenneth har haft Aci, men det var en angenäm upplevelse. När han sprungit av sig överskottet och undersökt den där tråkiga killen i spegeln som inte ville leka fick jag kontakt av tredje graden.

Det var helt magiskt och jag kände nästan tårarna komma. Givetvis hade vi ingen kamera med oss, men å andra sidan går det inte att filma en känsla. Det är något visst med en hingst när allt klaffar. T o m jag får nog erkänna det, som annars bara vill ha ston.


I senaste Ridsport var en artikel om några ponnys som blivit utsatta för vandaler som klippt svans och pannlugg av dem. Svansen var klippt jäms med svansroten (heter det så? Jag menar alltså precis där svansbenet slutar) på den ena och ägaren kallade det djurplågeri. För nu hade hästen i svans att vifta bort flugorna med. Jag håller helt med henne och hur länge ska vi fortsätta tolerera att PRE-föl rakas helt och hållet. Där åker lugg, man och svans. Jag inser att det är ingen idé för oss att åka med våra åringar till en utställning fullt bepälsade. Vi hamnar nog utanför tävling. Här ser ni ett reglementsenligt klippt föl och rumpan på ett sto, så som man tycker att de ska se ut.

Jag blir bara allt mer uppretad på att man gör saker utan att egentligen tänka på varför. Varför har denna idiotiska sedvänja uppkommit? Ingen vet riktigt säkert för man får olika svar; lättare att hålla rena (kan nog så vara) enklare vid betäckning (stämmer säkert också) fölen får inget riktigt tagel annars (skitsnack, vi har aldrig rakat och de har sannerligen fått granna svansar ändå) osv. Finns det en ras till där fölen behandlas på detta sätt? Det är ju inte ens vackert med råttsvans!

Sisådär nu blir jag utskrattad igen av en del kollegor för att jag tycker som jag tycker. Men vet ni vad jag struntar i det, för våra föl kan vifta bort flugor i sommar.


 


Här kommer vårt lurviga gäng   


 


Av Ann-Britt - 23 februari 2012 12:05

Eftersom jag är bekväm av mig vill jag inte ha femtioelva byttor att blanda och fixa och slabba med när jag fodrar. Det blir väldigt många byttor när man har elva hästar om alla ska femtioelva vardera. Våra får aldrig betfor och äter det inte heller om de blir erbjudna. Jag har aldrig förstått varför de ska ha betfor. Det finns väl ingen häst i "naturligt tillstånd" som hittar slabbigt betmassa i en grästuva. Nä, det skippar vi. Visst, det finns ingen som hittar kraftfoder heller, men å andra sidan äter de mycket mer varierat och jag tror nog de lyckas hitta något som liknar spannmål när de själva söker.


Därav färdigblandat müsli och gott pelleterat vitamin/mineralfoder. Det jag gillar med Eggersmann är att det innehåller mycket vitaminer och mineraler och om man ger 1,5 kg/dag så får hästen oftast fullt med allt vad den behöver. Vi som då bara ger några gram :-) får ge extra tillskott. Men det går ju fort att pytsa upp en skopa pellets och några korn kraft i en hink.


Ritualen hos oss är; hö 6.45, hö 8.30, hö 14.00, hö + morot 17.30-18.00, hö + "godishink" 21.00


Vi försökte ställa våra värsta tjockisar på spån och ge halm att äta, men det gillades inte alls av damerna. Dula grunnade på en gruvlig hämnd och kom sedan på att om hon grävde upp bädden och blandade in alla gödsel med den andra sörjan och gjorde detta varje dag skulle vi snart tröttna och återgå till full halmbädd. Hon hade rätt den smarta lilla damen och efter tre-fyra dagar var vi tillbaka där vi började och alla hästarna var nöjda igen.


 


Snart är det sommar igen! Inte särskilt vackert skjul, men ändamålsenligt.

Av Ann-Britt - 22 februari 2012 20:38

Nu har man kommit på att extra kalk inte alls är bra för unga hästar utan snarare kan orsaka skelettproblem, om det inte ges i rätt förhållande till magnesium och fosfor. Och det är väl sällan folk har absolut koll på det förhållandet? I början av vår "karriär" som uppfödare fick jag råd från folk som visste så mycket bättre än vi att vi måste ge extra kalk. Nu var våra hästar utrustade med bra bondförnuft och vägrade äta det där äckliga pulvret, så de tog ingen skada.


Sedan såg jag i en artikel att föl som halkar ofta i boxen också kan få problem senare i livet (lösa benbitar om jag inte minns fel). En fet halmbädd är alltså toppen för de små liven. Det säger ju nästan sig själv, men jag trodde nog ändå inte att det skulle kunna spela så stor roll. Skönt att vi haft den där feta halmbädden och slipper oroa oss för just precis det problemet. Det finns ju tillräckligt ändå att oroa sig för menar jag.


Kraftfoder diskuteras i det oändliga och frågar man tre personer får man tre olika svar och därför tänker jag nu berätta vad vi gör så kan ni lägga en variant till, till de andra.

Vi ger väldigt lite! och det är väl inte så smart när vi nu säljer kraftfoder? Men jag tror att ett bra hö/hösilage är det viktigaste och vi lyckas få tämligen övergödda hästar med enbart hösilage. Det är endast våra unghästar som får kraftfoder. T o m de dräktiga och lakterande stona får bara lite kraftfoder. Max 1/2 kilo och egentligen kunde de vara utan det också. Men det känns som att de kan få lite extra fjäsk när de är duktiga mammor.

Däremot får alla bra vitaminer o mineraler.

Små föl får inget kraftfoder alls och det är inte förrän de är 8-9 månader och står i egen box på natten som de kan få en liten dos. Divina äter det inte ens utan får ett par bitar morot istället. Corazona vägrade också äta kraft, så det är individuellt. Så länge de växer och har bra hull behöver de inte det heller. Bra hö och sedan mjölk hos mamma på dagen verkar räcka långt.


Tilläggas bör förstås att äldre hästar kan behöva extra näring. Återigen, lite sunt förnuft är aldrig fel. Är hästen smällfet så ge inte 3 kg kraft bara för att alla andra gör det. Är den mager, jamen då är det klart att man måste ge något annat eller något extra.


   Här speglas jag och kameran i det vackra ögat.



Av Ann-Britt - 19 februari 2012 19:36

Till skillnad från dagens underbara solsken hade vi vedervärdigt väder igår. Regnet öste ner och det blåste småspik. Efter fyra timmar frös hästarna så de skakade och ville in. I sådana fall brukar de vara lite extra triggade. Vi började med killarna och gick förbi ridhuset som vibrerade av alla glada agilityhundar. Hundarna var så glada att deras skällande hördes ner till byn, 2 km bort. OK, killarna gick lugnt och då plötsligt far ridhusporten upp (och det är INTE ljudlöst) och ut kommer en man med ett brokigt och väldigt fladdrigt paraply.

Jaha, sa våra gossar och vad är det med det då. Då var vi glada att vi hållit på och stolla oss som vi gjort med plast och paraplyer och annat skojigt.


Men idag var det hopp om våren igen. Gräset är grönt, det som nu kommer fram och hästarna har lite att plocka med.



Av Ann-Britt - 16 februari 2012 19:28

Vårt lager med hösilagebalar sjunker betänkligt snabbt. Det blir till att köpa in när våren närmar sig. Jag som trodde vi fått in tillräckligt i somras. Men kylan har gjort att det inte finns något kvar att gnaga på i hagarna. Lunchning är absolut nödvändigt.


 


Har spenderat eftermiddagen med att ladda ner diverse upp-speednings-program till datorn och kanske det gjort lite nytta. Det blir nog till att skaffa ny burk trots allt. Märkligt hur snabbt teknikens under åldras.


Jag kikade på Cesar Millan tidigare i veckan och jag tycker folk är så roliga när de skaffar hund (särskilt i USA). De kan ingenting om hundar och så köper de t ex en varghybrid. De klarar inte av att hantera den och den beter sig halvt livsfarligt. Jamen då skaffar de en till som sällskap och så har de två galna stackars understimulerade hundar, för man går inga promenader med dem. Ojdå ska man göra det? Ibland toppar de med en omplaceringspitbull eller liknande. Perfekt och kaoset är ett faktum.

Fast de som skaffar minihundar som regerar hela familjen är nästan ännu roligare att titta på.

Men man ska inte skratta åt eländet antar jag. Det är faktiskt lite synd om dem, men ännu mer synd om de stackars hundarna.

Vi har ingen hund och får inte köpa någon för katten Gucci heller, men mycket av träningen går att överföra i tänket med hästar också. Så jag kikar och grunnar och snappar upp små guldkorn.

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13 14 15 16
17
18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Gustavsborg PRE med Blogkeen
Följ Gustavsborg PRE med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se