Vi tröttnade på geggan i nuvarande stohage och släppte tjejerna i pojkarnas 3-hektars hage. Dock utan pojkar i då!

Glädjen visste inga gränser och det var nästan att jag blev rammad när jag filmade. Men de hade full koll tydligen   

Pojkarna tyckte det var mindre helkul att få en mindre hage, men vi förklarade att det var mer rättvist att 9 st går på 3 hektar, än de två. Vi får väl fjäska med lite extra hö i hagen till dem.

Ingen rädder för släpet i alla fall. Lastningen går som en dans och jag är helt säker på att det var mina hjärnspöken som ställde till det. Han är sig precis lik igen, trevligt nog. Hur ska jag nu lyckas att INTE tänka på knivar och konstiga miljöer om vi ska åka i nästa vecka?

En av Karens hästar med en massa energi och tydligen ett stort fotbollsintresse.