Att blodtrycket sjunker när en katt ligger på ens mage och spinner eller när man får klappa en hund känner väl de flesta till. Vi som har hästar vet säkert också att de har en helande förmåga. Har man ett gott förhållande till sin/en häst så är den fantastiskt avstressande att umgås med. Hästar är 100 % ärliga, har inga baktankar, är inte värderande, utan de bara ger och ger om vi behandlar dem väl. Praktiskt nog kan vi enkelt få tillgång till dessa härliga djur, dvs mycket enklare än att åka och simma med delfiner.

Ett bra reportage om ridning som terapi:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=4803884

Tänk om jag skulle ta och putsa några fönster idag. Adventsljusstakarna ska snart upp och jag har nog inte putsat sedan förra december. Hm! Hepp jag är glad ändå!!!

Imorgon får vi besök från Tyskland och min plan var förstås att hinna städa mer i stallet och gärna måla om ett par boxar osv, osv. Men tror ni det blivit gjort? Näädå. Tiden går bara fortare och fortare för varje dag och jag snurrar runt och försöker hinna med allt, men det går bara inte. Jag tror alltid att det blir bättre nästa vecka, fast konstigt nog har det fyllts på med mer saker i kalendern tills dess.

Men en ska inte klaga. Jag har ju roligt under tiden. Morgondagens besök ska bli spännande. Vår gäst stannar torsdag-söndag. Det är väl i första hand Futura hon är intresserad av, men man vet ju aldrig om ömsesidigt tycke uppstår eller vad som händer. I vilket fall är jag väldigt stolt över Futuras psykiska utveckling sedan jag börjat jobba lite med henne. Hon har gått från tämligen kaos till att vara hur lugn och fin som helst. Bara en sådan sak...

Divina med sina båda mammor. De ser ju ut som de skulle anfalla här, men ack nej det ligger inte för dem. Det råkade bara bli en olycklig sekund i fotograferingen. Svårt att få tre hästar bra på samma bild    Katrin lyckades säkert bättre i söndags.  

Utbildning hela lördagen och sedan middag hos svåger och svägerska på kvällen. Idag har vi fotograferat så det visslat om det.

Dottern räddade mina sillinläggningar. Deras katter älskar sill och de hade några sillar i frysen. Alexandra tinade och la i ättika till mig. Imorse var jag uppe klockan 06.00 och rörde ihop senapssill och Brantevikssill. Jag får gottgöra katterna senare, för jag tror inte de gillar mina inläggningar.

Fast man vet aldrig. Deras lilla Priscilla (katt) hade krupit ner i stekgrytan där det fanns stark sås kvar (något asiatiskt). Martin såg en liten svart svans som stack upp ur grytan och där stod en lycklig katt och smaskade kvarbliven sås. Mycket försigkommen dam och som tur var tålde hon stark mat.

Far (ja, Alexandras) blev också firad idag med present och en snaps till sillen. För vi åt förstås upp fotomaterialet ....

En ska inte låta mat förfaras!

Nu kallar sängen högt och tydligt. God natt!

Nu har snälla Sara, bloggvän, gjort en ny header till mig och jag är så väldans tacksam. Katrins fina foto användes förstås och det är lilla jag med Estela och busungen Cassiopeia som pryder bloggen nu.

Saras blogg: http://barasaras.bloggplatsen.se

Vinterns första lussebullar är bakade och det doftar ljuvligt i hela huset. Men jag tycker att saffran är inte vad det har varit. Trots två påsar är det inte mycket färg och smak. Jag tänkte vi skulle fotografera julmat/bak på söndag, för vi lär inte hinna ses en gång till i år.

Borde alltså gjort sill också, men se det fanns ingen färsk att köpa och ingen grönkål till den tilltänkta grönkålspajen. Det bidde en tumme och jag får trolla med mina MacGyver-mat-knän igen. För nu ska det fotograferas, så det så! Grönkål kan nog ersättas med savojkål. Det lär inte synas skillnad på bild och smaken är god i savojkål.

Fick för mig att tvätta alla fönsternischer i stallet och det var ju helt förskräckligt så skitigt och fullt med spindelväv det var där då! Man kan blunda för eländet ett bra tag, men idag var jag tvungen att greppa slang och borste. Lite bättre blev det. Till våren måste vi byta fönster. Vi får hoppas de gamla håller en vinter till.

Verkade hästar igår kväll igen och nu tycker min rygg att de andra kan vänta ett par dagar.

Ikväll har vi portvinsprovning med byaföreningen, trevligt, trevligt.   

Helgen lär rusa förbi. Lördagen är vikt åt en heldag i Höganäs med föreläsning för oss som är godemän och förvaltare. Det ska bli intressant.

På söndag kommer Katrin och vi ska fota mat till vår framtida bok. Har fortfarande inte hittat någon som kan göra layouten. Hör av dig om du vet någon.

Kli-fest i hagen med Alexandra, Franqueza och Fuego.

Jag kom ut i stallet, jobbade med Futura och Azora plus att jag verkade Estelas hovar (mycket behövligt). Hennes hovar växer som gräs. Det verkar vara som med oss att har man bra hår så har man bra naglar. Estela är utrustad med en magnifik svans och massor med man (när den är lång) och hovarna växer så det knakar. Det är max sex veckor som gäller för hovvården på henne.

Det är helt underbart att jobba med Azora. Hon är som en förlängning av mig själv känns det som. Allt är bara enkelt och allt flyter fram. Det ska bli spännande att få upptäcka hur hon är/blir som ridhäst. Ninfa var likadan när jag jobbade henne. Nu är det länge sedan sist. Hon har mest fått gå och föda föl. Inget hon klagar över precis. Men med henne var det också så att jag kunde ha henne helt lös och det var ändå som om vi hade ett rep mellan oss. Jag bara dirigerade henne med min kropp och möjligen en visning med en hand. Det var första gången jag mötte en häst som hon och det var verkligen en njutning. Nu är hon odräktig för första gången sedan hon kom till oss och jag får nog ta upp vår jobbrelation igen och testa oss båda.

Inga föl på gång nästa år och det känns lite märkligt. Uj, vad jag kommer att sakna bebisar till våren. Ibland behöver man ett mellanår. Nästa år har vi Aciano som egen hingst och håller han vad han lovar nu får han jobba lite till våren. Han har ett underbart psyke och bra gångarter börjar han visa nu när tillväxten verkar ha stannat av och tonårsstelheten börjar gå ur kroppen. Vi får väl se vad framtiden utvisar.

Aciano som bebis.

Fy så segt det är att komma ur stolen på kvällen. Jag har inte ens orkat ta mig till soffan efter kvällsmaten. Kenneth har lagt ut bommar och gjort bana i ridhuset och tanken var att vi skulle jobba några hästar. Men så skulle han iväg på ett möte och jag har liksom inte kommit någonstans alls.

Borde verka någon häst också. Vet att jag blir jättepigg om jag bara kommer över tröskeln till stallet. Har suttit med bokföring flera timmar i eftermiddag och är allmänt datastel.

Nä du tanten, kom nu loss!       

Om ett par dagar får jag en leverans på kalendrar från Kalenderhjälpen. Säljs till förmån för förlossningsskadade flickor/kvinnor i Etiopien. Kom förbi och hämta om du vill ha något vackert på väggen eller ge bort i julklapp.

http://fistulasjukhuset.se/tack-till-kalenderhjalpen/

http://kalenderhjalpen.se/

De gör om och fixar och grejar på FB och ibland blir jag helt matt över alla inlägg med kloka ord och jag blir smått nervös när folk hinner göra 25 inlägg på en dag med foton och visdomsord. Puh! Men det goda med den nya ordningen är ju att man kan välja hur många uppdateringar man vill ha från varje person, så nu har jag rensat vartefter och det börjar bli lite mer överskådligt.

Börjar också att titta igenom kalendern och bli mer realistisk över hur mycket jag hinner med. Hm, varför är det så mycket skojsigt man vill göra?

I november får vi besök från Tyskland (titta på våra hästar), vi har helgkurs men det blir inte SICAB. Det får bli SICAB-TV istället. Blir det för stressigt är det ingen njutning att åka iväg. Då sitter jag bara och tänker på allt som ska fixas när jag kommer hem, eftersom SICAB ligger mellan Tysklandsbesöket och kursen. Dessutom lämnar jag Kenneth med allt härhemma. Slutet av november kan vara hiskligt gräsligt väder och då är 11 hästar rätt mastigt för en person. Även om det just nu känns hanterbart när det är varmt och torrt. Förra året vi var iväg kommer jag ihåg att det snöade och var jättekallt hemma. Vi landade på ett helt vitt Kastrup och dagen därpå stängdes flygplatsen, om jag inte minns fel, för första gången på en herrans massa år.

Fuego G