Futura och jag gjorde första leken, friendly game. Det var svårt nog för henne just idag. Vi tränade på att matte viftade med lekpinnen och daskade snöret i marken. Hu så läskigt det var och sedan slängde dessutom matte snöret på ryggen på den stackars lilla tjejen. Ja, ni förstår vilken pärs det var. Men till slut var allt lugnt och fint och vi kunde avsluta med att Futura fick tankepaus och stod och smaskade och tuggade.

Bianca var jätteduktig. Du gjorde ett bra jobb i helgen, Magda! Hon var helt säker med snören runt benen och Kenneth kunde börja med tygelfattning inför tömkörning.

Om ni sett filmen från helgen så ser ni hur rädd skimmeln är för pinne och snöre. Och ju mer jag håller på med detta ju mer kommer jag fram till att så länge en häst inte tål den typen av övningar utan ryttare så bör man nog inte försöka med någon på ryggen heller. En enkel livförsäkring, eller i alla fall så gott man nu kan göra det.

Det blir alltså träning med påsar, bollar, snören, flaggor gud vet vad innan jag bestiger någon häst. Och tänk så kul vi kan ha sedan (och under tiden vi tränar)!

Jag vill inte rida en häst som hoppar runt eller skenar bara för att någon reser sig på läktaren eller råkar hosta.

MEN jag vill ha vakna pigga hästar, inga lobotomerade stackars kritter som bara gör allt man säger åt dem. Därför "mer Ewa Angantyr åt folket!"  Hon lär oss NH, men bevarar stoltheten och energin hos hästen.