Ja, man ska inte tjata för mycket med saker och ting... Ikväll var det andra gången vi lasttränade Corazona och hon gick rakt på ett antal gånger. Duktig liten tjej. Det bådar gott inför helgens avfärd.

De är så olika varandra som personer, Azora och Corazona, trots samma mamma. Mamma är ju stallets mest bortskämda och personliga häst. Lite bitchig och ändå min älskling. Klokare än klok och lika underbar som en bal på slottet. Trots att hon inte är så förtjust i kel och allt sådant där trams.

Azora är mild och Corazona är mer "feuer und flamme". Hon ifrågasätter mer än Azora men fattar snabbare än blixten och, som med lastningen, så är allt så himla enkelt med henne. Kul att nya ägaren, Karin, gillar hästar med lite ös i. Jag är helt säker på att de blir ett bra team och det ska bli spännande att se vad det blir av den lilla damen.

Det är ju alltid trevligt när veterinären säger "oh så fin hon är!!" när vi sprang för besiktningen. Och konstaterade att "nej, jag trodde väl inte det skulle vara något problem" när Cora vaccinerades och stod blickstilla. Då var vi lite malliga över vår lilla tös. Då hade vi också fått höra ett par gånger "så söööt hon är". Tackar!

Igår kväll hade Kenneth en kurs här och alla smälte som vax när han förevisade hästarna och drog undan luggen på Cora och visade hennes fina hjärta.

                                                  
                          Foto

                                                 Foto Katrin Nilsson, Lotus Lens

Jag tar den här bilden igen. Den dagen var det sommar hörrni ni, sedan försvann den raskt.

Azora hon är då för rolig. Jag tänkte lastträna lite och sedan jobba med lite annat. Men hon ville bara bli lastad. Hon tittade längtansfullt på släpet och ville dit igen och igen. Ja, det är väl bara att tacka och ta emot, tyckte jag. Så länge hon gick på, backade ur och kom på igen när jag bad om det så kan jag väl gå med på att lasta henne 50 ggr.

Alla hästarna fick komma in ikväll, även killarna. Det kan nog vara skönt för dem också att vila öronen från blåsten.

Det här skulle nog fungera med våra unga ston, för de är grymt nyfikna...

Ibland tror nog ryttare att det vilken sadel man har eller vilka remmar och attiraljer man klämmer på hästen, som gör att man lyckas med ritten eller ej. Men titta på Marijkes video så ser ni att det går nästan lika bra med selleri (tror jag)

Härligt samspel mellan henne och hästen, eller hur?

Vi lasttränar Corazona och Azora. Azora gick på nästan direkt och gick ur fram. Hon hoppade ur, rättare sagt, och blev lite rädd. Men vi tog om det från början och nu är det OK igen. Corazona är mer tveksam till nyttan med att gå in i burken, men det går. Hon åker på lördag och det är alltid trevligt att leverera lättlastade hästar. Ibland är det en nackdel med eget ridhus. Det blir inte av att lastträna så mycket.

Azora har championatet den 17:e att se fram emot.

Vi får rapport om att Espera sköter sig fint och nya matte är mycket nöjd med henne. Härligt!

Vilket skruttväder! Har ni hört det förut? Vi har redan plockat in hästarna, 17.45 Det blåser halv storm och nu regnar det dessutom. Alla ston har varit inne tre nätter. Ska det då aldrig bli indiansommar.

Vår halm ligger rullad och blir blöt på fältet. Undrar om den klarar sig. Det kom 25 mm regn igår och det ska ösa ner i natt också. Blåsten hade torkat upp fint under dagen idag, men nu "skiter sig" projektet.

Hösten är i antågande. Vår kastanj har börjat skifta färg och nu ska vi då försöka hinna med allt som vi inte hunnit denna regniga sommar. Fönster som borde målats, portar och dörrar som finns kvar att måla, fixa klart ny hage osv, osv, osv, men det slutar ju för fasen aldrig att regna.

Vi måste ta hem skyliften, tvätta och måla om vindskivor, rätta till ett par takpannor och försöka få upp trycktvätten i liften och tvätta "fönstren" på ridhustaket.

Äntligen har jag beställt hållare så vi kan göra klart vår nya fina hage till stona. Det hoppas vi blir klart i veckan som kommer.

Ska prata med bonden som hjälper oss med körslor om han kan köra ut vår gödselstack, plöja ner den och så om två hagar. Det hade varit kalas att få ordning på det. Då har vi en ren fin hage nu och sedan de andra två som kan användas om ett par år. Det hade ju varit gott att få glädje av gödseln själv, istället för att betala för att få kört bort den av någon som sedan säljer den. Jag vill ha våra maskar alldeles själv och vår tunga lerjord skulle må alldeles förträffligt också tror jag.

Vi är inte sysslolösa alltså.

Nästa helg är det kurs med Hanna Engström, Akademisk ridning, Katrin kommer hit och fotograferar och lilla Corazona ska hämtas. Veckan som kommer går åt till diverse förberedelser.

Vår fina buddleja,som vintern tyvärr tog kål på.

Corazona tyckte att Esperas nya matte och husse verkade vara riktiga toppenmänniskor, så hon väljer att flytta hon också. Nu får vi gratulera Karin och Martin till ytterligare ett bra köp. De har precis startat sitt stuteri och vi är väldigt stolta att få leverera två hästar till dem. Pandora PRE hoppas vi få höra mycket om framöver. Stort lycka till med både hästar och verksamhet!

Corazona besiktigades idag och det finns inte en enda, ynka liten anmärkning i protokollet. Hon uppförde sig exemplariskt och fick beröm av veterinären, som tyckte hon var extra duktig som kunde visas vid hand i skritt och trav och longeras. Det var visst inte vanligt med så unga hästar, utan veterinären trodde vi skulle släppa henne lös i ridhuset. Men nej, här har vi stil på tjejerna. De är ju PRE!

Corazona vilar i gröngräset. Foto, ja vem tror ni? Katrin Nilsson, Lotus Lens

Vi tog upp killarna till stallet och mätte dem idag. De är så himla snälla att hantera. Trots att mammor med föl sprang och hoppade i hagen bredvid vägen går de fint. Aciano pratar lite med damerna, men lyder jättefint och går lugnt. Aciano är nästan 161 cm ( 2 år) och Bailarino 154. Azora har vuxit en centimeter sedan avelsvärderingen och mäter 160 cm. Nu får hon gärna sluta växa.

Jag var på nya Väla igår med dottern. Inte så särskilt imponerande, men restaurangtorget var trevligt och vi åt gott. Gräddbullerian, med handgjorda gräddbullar, var klart OK. Den får jag ta och besöka igen.