Gustavsborg PRE

Alla inlägg under juli 2011

Av Ann-Britt - 12 juli 2011 14:53

Det går i ett här. Jag lagar mat och vi fotograferar maten och hästarna. Katrin är superduktig och vi har så trevligt tillsammans. Hennes kille, Stefan, har snart övervunnit sin hästrädsla och är en god hjälp med att skrämma upp hästarna med hjälp av paraply och ylande, så det blir lite action i bilderna.


 

Här Aciano G i en snygg galopp.


 

Detta var väl en häftig bild? Helt otroligt att de inte ramlar!


Fortsättning följer imorgon.

Av Ann-Britt - 10 juli 2011 19:00

Ett stort tack till alla ni underbara människor som var här på Bent-kurs i helgen. Vilken helg. Kalasväder och allas humör på topp.

Jag hoppas få låna fina bilder av Katrin imorgon.

Av Ann-Britt - 7 juli 2011 21:47

Bent Branderup kommer hit och håller clinic i helgen och vi håller på och förbereder "eventet". Vi hoppas på varmt och fint väder och att vi kan sitta ute och äta. Tält skulle alltså byggas idag. Det brukar vara ett väldigt ståhej när vi bygger tält och som med allt annat så ska man inte arbeta med sin man eller sina barn när det är lite pressade situationer.    Jag antar att det är lika i de flesta familjer.

Alltså begravde jag mig i ogräset och ryckte lite sådant och överlät byggandet åt Kenneth och torsdagsgänget. Gänget hade byggt tält tidigare och en i personalen verkade ha en genialisk idé om hur man reser det och får på taket.

Kenneth var nog lite vimmelkantig av den präktiga förkylingen han dragit på sig så han gick med på hennes idé. Behöver jag säga att det aldrig gått om det min...
Men det visade sig vara ett helt lysande förslag och det gick som tåget. Snacka om team-work!


         


Tänk att vi aldrig gjort så tidigare?


 
Maria skötte golvtorkning och höll sig också undan, liksom jag. Vi underhöll varandra med glada tillrop, Maria och jag.


Jag har jobbat med Espera hela veckan och jag kan meddela att det är 10 grader för varmt för hjälm. Trots att jag väntade med ridningen tills kl 20.30 ikväll, lackade svetten. Tvi, men nej jag ska inte klaga.


Vi var i Falsterbo igår. Kanonväder även då och massor med folk. Vi trodde det skulle vara lugnt att köra ner mitt i veckan. Men den sista milen tog lika lång tid som hela den andra sträckan, totalt nästan två timmars resa dit. Tur att det är så vackert vid Höllviken och Ljunghusen.

Av Ann-Britt - 4 juli 2011 10:24

Kenneths far kom på fikabesök, medförande sina goda bullar förstås. Vi tog en promenad ut och klappade djuren.


   

Putte Bolinder tog en slurk i en mindre smaklig (i min smak) pöl.


 

Cassiopeia fick syn på oss. Jippi, någon som vill klia på mig!!!


 

Hon har ställt in radarn...


 

Närmare och närmare...


  


Träff!

Av Ann-Britt - 3 juli 2011 11:14

Lill-Skorpa, d v s Cassiopeia, gick i grimma ut till hagen idag. Hon har en osedvanligt intelligent mamma och det verkar ha nedärvts. Tack för det!

Armen över ryggen och kort grimskaft fungerade inte på Cassi så det var bara att byta taktik. Ingen arm och vanligt grimskaft och is i magen var det som gällde. Hur skulle hon reagera när hon for iväg en bit och det tog stopp? Usch, alltid läskigt eftersom de riskerar att gå över och ramla.

Hon studsade iväg, reste sig en bit och så gick hon försiktigt ner igen. Sedan stod hon och funderade över vad som hade hänt. Hon vände på huvudet och kände ett litet motstånd av grimman, då vände hon tillbaka huvudet och fick eftergift. Så funderade hon på detta ett tag.

Vi kunde nästan se hur det snurrade inne i huvudet på henne.

Hon provade alla varianterna några gånger och varje gång det tog emot stannade hon och funderade. Mycket ovanligt litet föl det här!


Divina är mycket skyggare och där får jag klappa och klia, men inte sätta på grimma. Det kommer att ta några dagar innan vi är i grimläge. Men hon följer så fint ändå.


Vi fick Stockholmsbesök igår. Det var en tjej, som var på väg till Bent Branderup med två hästar. Det blev kaffe och grästuggning här hos oss ett par timmar. Jättetrevligt besök.


Samtidigt fick vi besök av Susanna, som skulle hämta upp grejor till en monter på Falsterbo Horseshow. Vårt företagsprojekt/ledarskapsutbildningen ska presenteras på Falsterbo. Vi åker ner en dag i veckan och besöker montern och förstås måste vi hälsa på hos Ydre-Grinden (vår stallinredningstillverkare).


Återstående dagar går åt till några möten för mina sociala uppdrag samt att förbereda för Bent-kursen den 9-10 juli. Jamän det verkar ju som den här veckan också kommer att gå rätt fort...


Puh, tänk att vi fick in vårt hö! Vilken åskstorm det blev igår och mer väntas. Ändå drabbades vi inte hårt jämförelsevis. Vi fick bara 5 mm, men oj som det blåste. Det var som en grå vägg utanför fönstret med regn.

Av Ann-Britt - 2 juli 2011 11:40

Jag hittade denna kappa på en loppis. Antagligen är den sydd till en herre, eller en storvuxen dam. Nu omsydd till mindre storvuxen dam, d v s mig.

Det är ett fantastiskt arbete. Alla band är fastsydda för hand och det ligger massor med timmar bakom. Klart att jag inte kunde motstå ett sådant "klosterarbete".

Den kan vara omsydd en gång tidigare, för blixtlåset passar inte alls in med resten av kvaliteten. Jag ska försöka hitta något mer passande.


Jag skulle så gärna vilja veta mer om vem som ägt den eller vem som sytt den. Är det någon av mina läsare som kan hjälpa mig?


     

Jag funderade lite på om det kan vara gammal teaterrekvisita, men det är för mycket arbete nedlagt för det tycker jag.

Av Ann-Britt - 2 juli 2011 09:23

Jag tror Cassi läste mina tankar för hon uppförde sig exemplariskt igår kväll, utan grimma. Men idag startar allvaret.

Vi brukar börja med att vänja dem vid grimma ut till hagen. Det är lätt att ta grimma på i boxen och inte alltid så lätt ute i hagen...

Sedan tar en stoet och en fölet. Trycket över nacken kan skapa lätt panik och det vill vi inte. Vi har ett kort grimskaft (25 cm) så att man kan hålla nära huvudet, då är det ingen risk att fölet kastar sig iväg och att det blir ett ryck i nacken. Skulle de av någon anledning komma loss kan de inte heller skada sig på ett långt slängande grimskaft.
Sedan lägger vi en arm över ryggen på fölet och håller handen i sadelstadsläget. På så sätt lär vi dem att gå framåt för ett litet tryck och kan också parera om det blir hopp och stök. Allt för att undvika att belasta den lilla nacken.


Vi kör aldrig med grimskaft under svansen för att få dem att gå framåt. Det har alltid funkat med armen över ryggen och ett litet tryck i sidan. De brukar fatta väldigt snabbt. 


Det lustiga är att även det mest framåt föl kan bli som förstenat när de får en grimma på sig. Bara den där lilla tingesten på huvudet verkar tilta alla deras små hjärnceller. Det kan ta ett tag innan de förstår att man gå och ha grunkan på sig samtidigt. Vi får väl se vad Cassiopeia säger om saken.


Hon lever högt på sin otroliga charm. Man vill bara vara med henne hela tiden. Klappa på henne, busa med henne och pussa på henne.


Vi fick fixat vårt hösilage innan regnet och jag lyckades måla alla fyra ytterdörrarna plus trädgårdsmöblerna (fast de kan jag rädda in i ridhuset). Nu är det portarna till stallet plus dörren till lektionslokalen. Men det målandet verkar regna bort.

Alla hästarna fick komma in ett tag på stall och torka upp efter den blöta natten. Vi ska passa på att mäta alla unghästarna när de står inne. De verkat ha dragit iväg på höjden.

Av Ann-Britt - 1 juli 2011 10:02

Cassiopeia är en busunge utan like och totalt självständig. Det kan ställa till med besvär, speciellt när jag är helt ensam och ska ta in. De går fritt in och ut, de där små liven. Vi har bara haft grimma på i boxen. Vi brukar inte börja leda med grimma förrän de är 1-2 månader. Och det är ju nu, kom jag på igår kväll.


Kenneth har varit i Stockholm två dagar och jag var ensam om insläpp. Ut går alltid bra för då ska de ju till hagen. In är inte lika kul, eller rättare sagt det är helkul tycker de små för då kan man göra UTFLYKTER utan mamma. De förstår inte varför man ska gå rakt in i ett tråkigt stall.


Vårt hösilage blev plastat och bortkört igår och vallen bredvid hagen var ju rena flygrakan.


Titta mamma, här är massor av mark vi kan springa på! Hon var inte ett dugg bekymrad av att jag fortsatte gå med Estela.

Jag fick inte ens in henne i hagen igen, trots att mamma stod där. Den där lilla busen närmade sig hagen och precis när jag trodde att hon skulle gå in så bockade hon och pep av glädje och for iväg igen.


Jag var helt darrig när det gått drygt en halvtimma och då äntligen behagade hon gå in i hagen och där fick de sedan tillbringa natten. Jag hade ingen lust alls att försöka mig på mer promenader utan grimma.


Lilla stumpan nu är det slut på det roliga.


 

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards