Igår såg vi att Rapido stod på andra sidan sitt hagstaket och mumsade gräs. Hm... utryckning med grimma skedde genast.

Han blev så glad när jag kom. Han gnäggade och kom till mig i full galopp. Det var ju tur det!

Men hur hade han kommit ut var nästa fråga och var staketet trasigt?

Nej, allt var helt, men strömmen verkade lite mindre hög däremot. Han hade alltså trasslat sig ut mellan trådarna (3 i höjd = hingsstaket) utan att skada någonting. Vi var tacksamma över att de andra två inte var lika kreativa. Puh, inte så kul med tre unghingstar på rymmen.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Kenneth gick en runda och kollade hela hagen och hittade då sin skruvdragare i gräset. Den som vi trodde var borta för evigt. Jippi!

Jaha, då trodde vi att det var klart, men ack nej. Efter några timmar ringde en av haggrannarna i byn och sa att det stod en häst utanför hagen. "Jaha, är det den gule", frågade jag och mycket riktigt det var det. Nu var han lite längre bort mot byn. OK, ut igen med grimma och samma glädjescen utspelades. Rapi gnäggade och kom i flygande fläng och tvärnitade framför mig. Nästan lite gulligt och rörande. Det var så klart inget kul att gå där själv utan kompisarna.

Alla hästarna sov inne inatt. Då visste vi var vi hade dem och det var inget kul väder.

Innan utsläpp blev hagen kollad, alla grenar extra inklippta, batteriet laddat och strömmen hög, så nu ska han väl tröttna på utbrytningarna. Den lille söte gule.

Utlovad fortsättning på fotoserien där det ser ut som tre hästar ska välta. Men det gjorde de inte.

 

kajsa

15 juli 2011 12:54

Men rapido :|

http://cashmere.bloggplatsen.se

Ann-Britt

15 juli 2011 15:06

Lillplutten...

 

Nina

15 juli 2011 18:22

Smart kille :) Vi hade samma problem med Dorado förra sommaren. Vi fångade in honom. Fixade med staketet och en timme senare var han på rymmen igen.

http://www.dorado.bloggagratis.se

Ann-Britt

15 juli 2011 18:56

Det verkar som fixandet i morse gjorde susen. Alla kvar i hagen hela dagen.
Aciano var likadan förra sommaren när han var borta på bete. Det var ingen el i staketet och han rymde varje dag. De tyckte han var hingstig, men hingstig visste han inte vad det var. Han var bara sugen på grönare gräs och lite annat sällskap. Roliga ungar.

 

nina.nordengren@rural.ministry.se

16 juli 2011 11:46

Fantastisk bild!

Ann-Britt

17 juli 2011 12:55

Katrin är duktig!

 

Magda

16 juli 2011 12:41

Hi, hi ja ibl tycks de vara gymnaster de där på 4 ben som klarar sig igenom de allra bästa staket utan att att staketet viker sig en tum!
Man ska då aldrig underskatta en häst:-)
Tur att han blev glad över att se dig!

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

Ann-Britt

17 juli 2011 12:55

Vi hade ett halvblod på 173 cm som visst klarade att åla sig under staket med sin shettiskompis, hos sin första ägare.

 

Magda

16 juli 2011 12:43

...vem är det förresten till vänster på bilden? Ser riktigt snygg ut!

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

Ann-Britt

17 juli 2011 12:54

Den mörke brune är Aciano och han är riktigt snygg...

 

ylle

18 juli 2011 13:31

I´m back again! har blivit dåligt med bloggläsande ett tag! ni har ju fullt upp ni med, ser jag... kurser och föl och hagar som ska lagas... härligt med sommar!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Britt

18 juli 2011 18:12

Jajamänsan, tiden går fort när man har roligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...