Igår såg vi att Rapido stod på andra sidan sitt hagstaket och mumsade gräs. Hm... utryckning med grimma skedde genast.

Han blev så glad när jag kom. Han gnäggade och kom till mig i full galopp. Det var ju tur det!

Men hur hade han kommit ut var nästa fråga och var staketet trasigt?

Nej, allt var helt, men strömmen verkade lite mindre hög däremot. Han hade alltså trasslat sig ut mellan trådarna (3 i höjd = hingsstaket) utan att skada någonting. Vi var tacksamma över att de andra två inte var lika kreativa. Puh, inte så kul med tre unghingstar på rymmen.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Kenneth gick en runda och kollade hela hagen och hittade då sin skruvdragare i gräset. Den som vi trodde var borta för evigt. Jippi!

Jaha, då trodde vi att det var klart, men ack nej. Efter några timmar ringde en av haggrannarna i byn och sa att det stod en häst utanför hagen. "Jaha, är det den gule", frågade jag och mycket riktigt det var det. Nu var han lite längre bort mot byn. OK, ut igen med grimma och samma glädjescen utspelades. Rapi gnäggade och kom i flygande fläng och tvärnitade framför mig. Nästan lite gulligt och rörande. Det var så klart inget kul att gå där själv utan kompisarna.

Alla hästarna sov inne inatt. Då visste vi var vi hade dem och det var inget kul väder.

Innan utsläpp blev hagen kollad, alla grenar extra inklippta, batteriet laddat och strömmen hög, så nu ska han väl tröttna på utbrytningarna. Den lille söte gule.

Utlovad fortsättning på fotoserien där det ser ut som tre hästar ska välta. Men det gjorde de inte.