Jag tror Cassi läste mina tankar för hon uppförde sig exemplariskt igår kväll, utan grimma. Men idag startar allvaret.

Vi brukar börja med att vänja dem vid grimma ut till hagen. Det är lätt att ta grimma på i boxen och inte alltid så lätt ute i hagen...

Sedan tar en stoet och en fölet. Trycket över nacken kan skapa lätt panik och det vill vi inte. Vi har ett kort grimskaft (25 cm) så att man kan hålla nära huvudet, då är det ingen risk att fölet kastar sig iväg och att det blir ett ryck i nacken. Skulle de av någon anledning komma loss kan de inte heller skada sig på ett långt slängande grimskaft.
Sedan lägger vi en arm över ryggen på fölet och håller handen i sadelstadsläget. På så sätt lär vi dem att gå framåt för ett litet tryck och kan också parera om det blir hopp och stök. Allt för att undvika att belasta den lilla nacken.

Vi kör aldrig med grimskaft under svansen för att få dem att gå framåt. Det har alltid funkat med armen över ryggen och ett litet tryck i sidan. De brukar fatta väldigt snabbt. 

Det lustiga är att även det mest framåt föl kan bli som förstenat när de får en grimma på sig. Bara den där lilla tingesten på huvudet verkar tilta alla deras små hjärnceller. Det kan ta ett tag innan de förstår att man gå och ha grunkan på sig samtidigt. Vi får väl se vad Cassiopeia säger om saken.

Hon lever högt på sin otroliga charm. Man vill bara vara med henne hela tiden. Klappa på henne, busa med henne och pussa på henne.

Vi fick fixat vårt hösilage innan regnet och jag lyckades måla alla fyra ytterdörrarna plus trädgårdsmöblerna (fast de kan jag rädda in i ridhuset). Nu är det portarna till stallet plus dörren till lektionslokalen. Men det målandet verkar regna bort.

Alla hästarna fick komma in ett tag på stall och torka upp efter den blöta natten. Vi ska passa på att mäta alla unghästarna när de står inne. De verkat ha dragit iväg på höjden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...