Äntligen är det så utlovat två-tre dagar fint väder och vi chansar på att slå vår vall. Nu håller vi tummarna att det utlovade regnet inte kommer förrän sent på torsdag. Det är knappt lönt med allt bekymmer för att få eget hösilage. Snart gör vi hage av allt.

Vi har släppt tre gräsklippare som fixar gången bredvid gästhagarna och stallet. De går fram som slåttermaskiner. De fyra äldre stona verkar må bra i sin bantarhage. De får hö på kvällen, men nu behöver jag inte känna oro för fång. Jag tror de får gå kvar där i sommar och så släpper vi föl/mammor och ungston i den nya hagen. De andra kanske får gå över mot höstkanten när gräset avtar i kraft.

Ha, jag trode väl aldrig jag skulle få se denna syn i hingsthagen. Aciano vaktar de små när de ligger och vilar. (Rapi på väg ner på bilden).

De går fram och nosar på Aciano när han ligger och vilar och är riktigt goa mot varandra.

Inga damer är i brunst och det gör förstås saken mycket bättre. Men det verkar som Aciano har börjat komma ihåg hur trevligt det var med kompisar. Han är väldigt tillfreds med allt och sig själv.

Jag plockade ut gräs ur hans envisa kindficka igår. Tur han är så gudomligt snäll. Där står jag och gräver i munnen på honom. Jag fick inte ut allt, men en del i alla fall. Himla skit att det ska bli så. Bulan blev helt plötsligt större och jag trodde något växte, men nu undrar jag om det bara är en inpackning. Jag får gräva lite till...

Nu ska jag gå ner och se om råddjurskidet överlevde klippningen. Jag yrade runt i brösthögt gräs och försökte skrämma dem. Får väl se om jag lyckades.

Jo, Kenneth rapporterar precis att han såg två kid (levande).