Det var lite läskigt, tyckte småkillarna, när vi plockade in de andra hästarna igår kväll. Oj, så de sprang. Men de lugnade sig ganska fort igen. Vi gick ut och kollade om de var kvar i hagen runt midnatt och då var det lugna gatan.

Imorse gick de fint och betade, men Bailarino blev jätteglad när mamma kom ut.
Vi märkte att de var lite på sin vakt efter allt spännande som säkert hänt på natten, men det är ju så här det är i början. Visst värkte det i mitt modershjärta när jag såg de där två små rackarna helt övergivna. Jag hoppas verkligen det kommer att funka med Aciano för de skulle ge de små lite stabilitet i tillvaron.

Aciano står nästan hela dagen och tittar in på småttingarna. Jag hoppas det betyder att han vill leka och inte döda...  

Nu är det bara vi två.

Det gäller att ta ett fast grepp om kompisen så inte han också försvinner.

 

Nina

27 april 2011 12:47

Sötungar!

http://www.dorado.bloggagratis.se

Ann-Britt

27 april 2011 14:01

Självklart!

 

Carina

27 april 2011 16:04

Vad skönt för dom och det blir nog inga problem att introducera Aciano men dom.
Bailarino kommer bli en riktigt stilig kille!

http://www.legendariopre.blogspot.com

Ann-Britt

27 april 2011 16:13

Vi hoppas på det.
Baila är en snygging och ännu bättre kommer han att bli. Tänk dig honom som fullvuxen 5-6-åring.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...