Det var lite läskigt, tyckte småkillarna, när vi plockade in de andra hästarna igår kväll. Oj, så de sprang. Men de lugnade sig ganska fort igen. Vi gick ut och kollade om de var kvar i hagen runt midnatt och då var det lugna gatan.

Imorse gick de fint och betade, men Bailarino blev jätteglad när mamma kom ut.
Vi märkte att de var lite på sin vakt efter allt spännande som säkert hänt på natten, men det är ju så här det är i början. Visst värkte det i mitt modershjärta när jag såg de där två små rackarna helt övergivna. Jag hoppas verkligen det kommer att funka med Aciano för de skulle ge de små lite stabilitet i tillvaron.

Aciano står nästan hela dagen och tittar in på småttingarna. Jag hoppas det betyder att han vill leka och inte döda...  

Nu är det bara vi två.

Det gäller att ta ett fast grepp om kompisen så inte han också försvinner.