Det har jag undrat lite över, för det borde ju passa ganska bra. Eller western, där är det ju perfekt med en mindre och kvick häst. Och körning, snabb, otroligt smidig, vändbar och klok. Det är mycket man kan ha PRE till.

Om jag fortsätter bläddra i Juan Llamas bok så står det bl a om testet som PRE-hingstar skulle genomgå 1925.

Detta gällde Portugals militärstuteri och hingstarna skulle kunna gå 40 km i ojämn terräng med ett minimum av 10 km/tim samt galoppera över platt mark 8 km med minimum 400 meter/minut och de skulle bära en vikt på minst 70 kg. (Små lätta gubbar på den tiden).

Spanska militären hade troligen liknande krav.

En härdig ras alltså på den tiden.

Han skriver mycket om de nya krav som köparna hade, på lätthanterliga hästar, som kunde en massa tricks, som mest var vackra att se på. Det var köpare utan kunskaper om hästar eller ridning. De ville bara ha något flashigt att visa upp.

Uppfödarna, som knappt fick det att gå ihop ekonomiskt, började förstås försöka avla fram hästar som skulle passa marknaden.

"What he wants, what he insists on, is a horse without character or temperament, suited to a rider who lost the full range of his physical capacities years ago.

Hårda ord. Nu tror jag dock att det svänger igen till mer funktionella hästar som kan konkurrera på dressyrbanorna. Det har vi sett några exempel på den senaste tiden.

Vernonica vann 5-års med Denodado på Sunshine Tour och då är det ju många raser med och tävlar. Egentligen ännu mer värt än SICAB (där många ryttare faktiskt inte kan rida, bedrövligt nog). Länk till en av hennes ritter:

http://www.topiberian.com/index.php?option=com_seyret&Itemid=67&task=videodirectlink&id=2063&lang=es

En artikel om Veronica, El Robledal och Denodado:

http://www.hestesport.no/content.aspx?page=10792

Det är så roligt att läsa. Veronica är en otroligt ödmjuk och trevlig tjej och hon är väl värd dessa framgångar.

Jag önskar det kunde komma in fler ston i dressyrvärlden, så folk började förstå att de är lika ridbara som hingstarna.

Jag har varken kapacitet eller nerver att tävla själv och hoppas att jag i framtiden kan hitta en trevlig medryttare till Azora. Det hade varit spännande!

Pregonero XIX, Aguilas pappa. Han kommer just från Miura-stuteriet, som jag skrev om igår. Han var efter Vinatero III, en hingst som lämnat många bra dressyravkommor.

 

Ann-Louise

18 mars 2011 19:08

" lost the full range of his physical capacities years ago" ... hrmmm
Stämmer bra på mig det, tyvärr ;-P.

http://hastochhund.bloggagratis.se

Ann-Britt

19 mars 2011 10:55

Usch ja det kroppsliga förfallet...

 

Ewa

19 mars 2011 10:40

Hej! Synd att jag inte bor granne med dig då hade jag gärna blivit medryttare på Azora. Kommer behöva en till ridhäst att utveckla i dressyr när jag kommer hem!!

http://www.naturligdressyr.se

Ann-Britt

19 mars 2011 10:54

Attans då. Men du kanske köper går i Skåne? Annars får hon väl alternera mellan oss. Vi får fråga henne vad hon tror om det.

 

Ewa

19 mars 2011 15:39

Jo, jag letar gård men de växer inte på träd precis. Jag har ju lite krav på hur den ska se ut och var den ska ligga ;)

http://www.naturligdressyr.se

Ann-Britt

19 mars 2011 17:54

Så sant som det är sagt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...