Direktlänk till inlägg 11 mars 2011
Jag säger ofta/alltid att detta är det snällaste fölet vi haft eller sötaste eller goaste osv. Vår dotter brukar påpeka när jag säger så igen... "Mamma det säger du om alla fölen".
Det gör jag nog, men det är ändå så att vissa nästlar sig lite längre in i hjärtat än andra.
För Kenneth var det Corredor, som nu bor i Finland. Det var hans älsklingkille.
Inte så svårt att förstå, eller hur?
För mig är det Azora och Bailarino. Han är bara så otroligt "hjärte-go" den lille. Han älskar allt man gör med honom. Står och myser när man borstar, är med och kollar när man kratsar hovarna osv.
Nu börjar han tappa sin lurviga päls och fram kommer en riktigt röd färg. Verkligen som en fux, men med mörkare man. Snyggt!
Azora är ju bara en dröm.
Gårdagens regn har förvandlat våra förut riktigt trevliga hagar till lersörja. Att det kan gå så fort. Det var storm här inatt. Riktigt otäckt. Jag vaknade av en rejäl stormby som dundrade in i hustaket. Men otroligt nog klarade sig alla takpannorna denna gång.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 | ||||
7 |
8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
|||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 |
|||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|