Oj, oj, oj vilka hästar. Såg Ponnyakuten igår och blev helt chockad över vilka små monster till ponnys som föräldrarna låter sina barn rida. Det var ju helt livsfarligt.

Nu är jag fullt införstådd med att dessa ponnys är fel-"uppfostrade" och att problemen beror på folk och inte fä, men det gör ju inte ridningen säkrare.

Det ska bli väldigt intressant att följa arbetet på ridlägret. 1000 ungar/ponnys har ansökt om att få komma med och 8 st väljs ut.

http://svtplay.se/t/122051/ponnyakuten

Jag blir också beklämd när jag hör att en ponny som vunnit SM är omöjlig att lasta och bar sig helt förfärligt åt. Det är synd om både ryttare och ponny. Jättegoa ungar och troligen finns det en go ponny någonstans där innanför all envishet och tjurighet. Jag kommer att sitta klistrad vid TV på söndagarna. Jag hoppas verkligen dessa små rara ryttare kan få god hjälp innan det händer en riktigt farlig olycka.

Jag inser också vilken lyx och förmån jag har som har de hästar jag har, eller kanske har jag gjort rätt någonstans. Ibland undrar jag om PRE alltid är så här snäll och social. Vi har lånat ut flera av våra hästar på kurser och de uppför sig alltid väl oavsett kunskap på den som hanterar dem.

I Ridsport stod det att den som håller på med hästar kan förvänta sig en allvarlig hästrelaterad olycka per 350:e timma. Oj, om man slår ihop våra 11 hästar och gångar med antalet timmar de hanteras skulle det ju innebära att jag skulle råka riktigt illa ut i princip var och varannan dag. Hu, nu blev jag lite rädd...

För ganska länge sedan blev jag erbjuden en tomt någonstans, tror det var i Californien. Erbjudandet kom via mailen och det var en del bilder medskickade. Nyfiken som jag är var jag ju tvungen att kolla om det kunde vara något. Det skulle vara lämligt för hästverksamhet med ny rundcorall, nytt skjul och skuggande träd.

Här är de skuggande träden...

Långt i fjärran ses skjulet och fler skuggande träd. Jo, de skuggar nog om sådär 20-30 år.

Detta är nog den fria utsikten. Jag kan precis se framför mig när sanden viner runt öronen och de där taggiga buskarna man alltid ser i westernfilmer, kommer farande med full kraft.

Näh, jag stannar nog allt där jag är.

Den här filmen gjorde mig glad idag.

Idag blir det ingenting om häst. Jag lagade en snabb och god tomatsoppa, som jag delar med mig receptet på.

Hacka en lök och fräs upp i olja, sockra lite också.

Tillsätt krossad tomat och Chermoula krydda plus paprikapulver och honung.

Häll på lite vatten och lägg i en hönsbuljongtärning. Mängdmått existerar inte hos mig. Krydda efter behag.

Koka ett tag och kör med stavmixer. Klart.

Servera med vitlöksbröd och ett glas gott rödvin.

Värmelampa är gott att ha i ett kallt stall.

Har haft halvsemester idag. Stall på förmiddagen och lunch på stan med dottern på eftermiddagen. Det behövs lite miljöombyte då och då.

Jag skrev om uppfödartankar igår. Nu finns det verkligen bra hjälpmedel med stamboken på nätet och andra nät-verktyg, som Gescab. När vi köpte vårt första sto fick man lita på uppfödare/stuteri/förmedlare och det kunde vara en vansklig historia. Ibland hade man tur och det var sant det man fick veta.
För det mesta var alla fakta något upphaussade. Fördelen på den tiden var att avelsvärderingen var poängsatt så man fick en liten hum om kropp och gång på så sätt. Dock fick man säga till om att få se pappren med poängen. Det var inte överallt som man "hade kvar dem" utan de "hade kommit bort" osv. De tyckte att jag var ganska besvärlig som ville ha en massa papper. Hade man fått höga poäng så fanns i regel pappren kvar...

Något år efter att vi köpt Aguila kom Gescab. Ett program man fick köpa och som i och för sig innehöll mycket fakta, men som hade förmågan att hänga sig stup i kvarten. Men man kunde i alla fall kolla stamtavlor, se om det fanns avkommor och kolla resultat från utställningar. Allt var inte uppdaterat så det var lite si och så med vad man kunde få fram. Sedan blev det bråk mellan ANCCE och Gescab och vi stod utan bra info något år. Nu finns alltså båda verktygen igen och det är en otrolig hjälp.

Tyvärr verkar fortfarande många köpare inte titta i stamboken. Ett råd från mig är att lusläsa och kolla alla fakta. Tro inte på allt som sägs. Att en hingst är en Escalera-hingst kan tyvärr betyda att den har en Escalera-förfader långt tillbaka, om du råkar på en oseriös säljare. Tre-fyra generationer tillbaka utgör inte många procent. Visst är det trevligt att ha kända förfäder i stamtavlan, men som sagt det betyder inte så mycket om de ligger så långt bak.

Detta gäller givetvis också för dig som ska välja hingst att betäcka med. Var lite besvärlig! Det är dina pengar och ditt sto.

Lille Fuego G med Helen, hans norska ägare. Fuego blev döpt långt innan hans vida berömda namne kom på tal.

Nu är det många pannor som ligger i djupa veck runt om hos alla hästuppfödare. Vilket sto ska man betäcka och med vilken hingst??? Alltid lika roligt arbete. Synd bara att det tar ett år innan man får se resultatet.

Jag tänker också på att efter allt detta jobb så försvinner man liksom ut i periferin som uppfödare. Om hästen säljs och hamnar hos någon duktig ryttare så nämns sällan uppfödarens namn. Visst är det till stor del ryttarens förtjänst att hästen utvecklas bra, men lite, lite har vi också med det hela att göra.

Ta Fuegos stackars uppfödare t ex. Nu är det Cárdenas som får all credit. Alla som har Cárdenasblod 10 steg bak i stamtavlorna hojtar vilt om vilken fin häst de har. Vad som glöms bort är att Utrerano och Fuego inte har ett spår Cárdenas blod i stamtavlan. Det är en uppfödare vid namn JOAQUIN MARQUEZ GONZALEZ, som lyckats para ihop rätt sto med Utrerano. Han är också fött upp Jeque XXVII, som vunnit sin årsklass i dressyr på SICAB två år i rad.
Väldigt duktig uppfödare med andra ord. De som köpte Fuego och Jeque har mycket bra hästöga och kan se vad som är en bra häst och har givetvis matchat hästen med rätt ryttare osv, osv. Strongt jobb det med.

Fuego G, numera bosatt i Norge. Bildskön kille!

En helt underbar video om kommunikation mellan två helt olika djurslag. Knappt man tror det är "pau riktitt".

Helgen har varit social och trevlig och jag har t o m legat på sofflocket och läst bok och inte haft datorn igång på hela söndagen (nästan).

Vi hade besök av en PRE-kollega igår. Hon ville ha lite tips när det gäller semin från Spanien. Jag hade utlovat en timma av min tid, men det blev tre för vi hade sååå mycket att prata om. Jättetrevligt och alltid kul att träffa andra som brinner för samma sak. Det blev racermockning sedan så vi hann med innan insläpp.

Jag sa som svar till en kommenterare att Putte är värd flera miljoner, vilket ju är en hel del för en stallkatt. Men det går liksom inte att sätta något ekonomiskt värde på vad de här två bröderna, Putte och Tiger, skänker oss.

Vi tog en fika med vårt torsdagsgäng och Putte, som är pigg och matglad igen, var förstås med vid fikabordet. Det kan ju vankas kaka om man har tur.

Putte for omkring i mitt knä och tiggde och kelade och bar sig åt. Då börjar en av våra gäster att klappa Putte. Gästen, som inte säger så många ord annars, säger "söt katt" och Putte spinner. Sedan sätter Putte sitt huvud mot vår gästs panna och så sitter de där och bara myser.

Då förstår ni kanske att den här stallkatten är ovärderlig.

Putte har också den förmågan att göra en människa glad bara genom att finnas till. Det kvittar hur sur, trött och grinig man är för när Putte kommer hoppande så kan man inget annat än att skratta. Putte Positiv kallas han.

Här har vi paus i arbetet Eddie (som inte finns med oss längre), Putte, Tiger och jag. Inga ensamvargar precis. Alla skulle upp i knäet. De väller över...