Nu blir det en liten snyftare här också... Men ni kan ju tänka vad Feldenkrais kan göra för oss med vanliga vardagskrämpor, om man kan utföra dessa storverk. Vi drar igång med våra lektioner i april och hoppas värmen har kommit tillbaka då. Det är så rysligt kallt att ligga på golvet annars.

Idag är jag på ett strålande humör. Har läst en bok som jag tyckte fantastiskt mycket om "Igelkottens elegans" och så fick jag för mig att utmana hela världen med mina märkliga idéer. Nu är jag inne på minerad mark ska ni få se...

Jag har fått flera mail om utmärglade hästar i Spanien som nu man ska försöka rädda. I mitt stilla sinne undrar jag varför man ska göra detta. Är det för hästens/hästarnas bästa eller för att ens egen helgongloria ska kunna stiga skinande och fin mot himlen?

Ja, nu är jag elak, men jag tror inte att de unga hästarna kommer att få ett värdigt liv. Är de uppväxta under så förfärliga omständigheter så har de troligen inte rätt förutsättningar att få ett fungerande skelett även om man pumpar i dem mat nu.

De äldre hästarna kan kanske räddas, men ska de verkligen köras till Sverige? De hästar vi själva importerat har tappat ganska mycket vikt under resan och då har de varit i topptrim när de lämnade Spanien.

Varför inte rädda en utmärglad häst i Sverige? Det vimlar av dem - jag lovar er.

Det värsta som kan hända dessa stackars hästar är väl att de kan bli uppköpta av någon oseriös person, uppgödda raskt och sedan sålda som andalusier till någon godtrogen person, som får ta alla upptänkliga problem som kan uppstå med en häst som varit så här vanskött. Jag hoppas de hamnar hos snälla personer om man inte kan förmå sig att slakta dem.

Jag kikade lite på den okände miljonären igår på TV och det är samma fenomen. Den snälla miljonären ska skänka pengar till någon fattig person och så ska vi alla sitta och gråta av rörelse. Det kan inte vara möjligt att en intelligent människa som tjänat ihop miljoner/miljarder inte vet att det finns hemlösa eller illegala husvagnsmisärer!

Jag gick över Östermalmstorg (där man inte borde se hemlösa) varje dag när vi bodde i Stockholm och passerade en liten tant som drog runt med en barnvagn lastad med allehanda påsar och bråte. Uppenbarligen väldigt hemlös. Jag passerade mannen med 10 cm långa naglar och med ett hårsvall och skägg som aldrig skådat en sax. Han var iförd 35 lager kläder för att inte frysa ihjäl. Det går liksom inte att undvika misären i vårt samhälle om man inte är både blind och döv. Inte ens på Östermalm. 

Näh, jag gillar inte program där vi ska vältra oss i andras olycka och samtidigt som vi gråter över hur snäll personen är som skänker pengar, sitter vi och är glada att det inte är vi som behöver ta emot pengarna.

Usch, nu var jag väl riktigt odrägligt elak? Men jag är inte mycket för påhängda glorior.

Låt de stackars hästarna stanna i Spanien  säger jag utan gloria. Fast jag kan vara som en liten ängel också....

Vår lilla magra Ninfa. Nyanländ från Spanien i ett bedrövligt skick. Den lilla längst till vänster är Alissa och sedan Dula.