Oj, oj, oj vilka hästar. Såg Ponnyakuten igår och blev helt chockad över vilka små monster till ponnys som föräldrarna låter sina barn rida. Det var ju helt livsfarligt.

Nu är jag fullt införstådd med att dessa ponnys är fel-"uppfostrade" och att problemen beror på folk och inte fä, men det gör ju inte ridningen säkrare.

Det ska bli väldigt intressant att följa arbetet på ridlägret. 1000 ungar/ponnys har ansökt om att få komma med och 8 st väljs ut.

http://svtplay.se/t/122051/ponnyakuten

Jag blir också beklämd när jag hör att en ponny som vunnit SM är omöjlig att lasta och bar sig helt förfärligt åt. Det är synd om både ryttare och ponny. Jättegoa ungar och troligen finns det en go ponny någonstans där innanför all envishet och tjurighet. Jag kommer att sitta klistrad vid TV på söndagarna. Jag hoppas verkligen dessa små rara ryttare kan få god hjälp innan det händer en riktigt farlig olycka.

Jag inser också vilken lyx och förmån jag har som har de hästar jag har, eller kanske har jag gjort rätt någonstans. Ibland undrar jag om PRE alltid är så här snäll och social. Vi har lånat ut flera av våra hästar på kurser och de uppför sig alltid väl oavsett kunskap på den som hanterar dem.

I Ridsport stod det att den som håller på med hästar kan förvänta sig en allvarlig hästrelaterad olycka per 350:e timma. Oj, om man slår ihop våra 11 hästar och gångar med antalet timmar de hanteras skulle det ju innebära att jag skulle råka riktigt illa ut i princip var och varannan dag. Hu, nu blev jag lite rädd...