Gustavsborg PRE

Alla inlägg under december 2010

Av Ann-Britt - 7 december 2010 15:40

Jag tänkte mig att få till några bra foton idag, men ack vad jag bedrog mig. Föl och unghäst tävlar om vem som kan vara närmast kameran och vem som kan knapra mest på matte när hon fotar. Jag viftade med grodparaplyet, som tyvärr inte höll för trycket. Sorry Alex jag lovar att försöka hitta ett nytt...


  


Nåväl, det började ganska så bra.


  


Men nu har de fått koll på mig.


  


När en står still rör sig den andra.


  


Närbild på lilla hjärtat.


  


På detta avstånd hade jag dem hela tiden nästan. Inte så bra bilder. Får försöka en annan dag, med ett farligare paraply.


Ikväll har Rallylydnadsgänget (hund) julavslutning. Men vi har kvar ett gäng på torsdagar som kör oavsett om det är "lillejulafton" eller annat. Hängivna tränare...


Av Ann-Britt - 6 december 2010 18:16

Nu har agilitygänget plockat ihop sina grejor och så väntar vi på Brukshundsklubben som har julavslutning på sin kurs i allmänlydnad.


  


Nöjd husse med en svart Jack Russel. Första gången jag sett en svart variant av den här piggelina rasen.


  


Välklädda deltagare med hundburar och annat smått och gott.

Det har varit en lyckad kurs och vi ser fram emot att möta de flesta i februari. Då kör de två kurser. En lördag-söndag och en måndag-tisdag.


Tack till er som var här!



Av Ann-Britt - 5 december 2010 17:15

Idag och imorgon hyr vi ut ridhuset till agilitygänget, som varit här ett par gånger tidigare. De roar sig och kutar runt och verkar hålla värmen. Himla hallå är det där inne och de verkar ha urkul.

Det var nog tur att det inte var hästkurs den här helgen för snön har singlat ner hela natten och hela dagen. Vackert, men slipprigt att köra med hästsläp.

Vi fick ha fyrhjulsdrift och dubbat släp när vi var iväg med Aciano i veckan och idag är det mycket mer snö.


Igår träffade vi goda vänner som vi lärde känna för 30 år sedan. Det var jag som i våldsam stil flängde rakt in i Mariannes bil utanför posten. Jag körde av hennes avgasrör och så blev vi vänner. Så kan det gå när man kör på trevligt folk.

Jag hade Bally-kängor, klumpiga men varma skodon som var moderna då. Det var lite snö ute och jag hade en snöklump under foten. Halkade på bromspedalen när jag skulle parkera och fastnade med foten på gas- och bromspedal! Hej och tjohej och i full fart gick det. Mariannes avgasrör var därmed ett minne blott.

Något röd om kinderna fick jag vackert krypa in på posten och fråga vems bilen var...


  


Oj, oj tant Dula vill visst inte dela hö-hög med lilla mig längre....

Av Ann-Britt - 4 december 2010 10:53

Jag skriver ett kollektivt tack till er som kommenterat mitt förra inlägg, både här och på Facebook. Ett par av er har nyligen varit ute för samma sak med era barn och ni vet hur det känns.

Kenneth och jag var helt tomma inombords igår kväll och vi kunde inte ens reda ut om vi var hungriga eller ej. Tog oss en whisky istället. En god sort jag köpte på vår Spanientrip.

Jag fick frågan om hon verkligen förväntades köra vidare och ja, så var fallet. Firman kom med en ny bil, för den andra var ej körbar, ena däcket hade krängts av fälgen, paketen lastades om och "Hej och hå lilla gumman". Helt utan empati i mitt tycke.

Men hennes dag slutade kanske med högvinst ändå, för hon fick ett mycket trevligt anbud om något som jag inte kan prata mer om just nu. Mor och far håller tummarna!


Spanska flygarbetarna strejkar så nu hade det inte vara kul att vara i Sevilla. Om man inte vill stanna kvar på ombestämbar tid förstås...


  


Hästskjutsar vid katedralen. Där är många hästar jag skulle vilja rädda, men inser att de bara skulle ersättas av nya stackare.


  


Sevilla är en fantastiskt vacker stad. Det märkliga är att man känner sig som ensam turist. Det var några japaner vid katedralen, men annars hörde vi varken engelska, tyska eller något annat utländskt språk. Lustig i en så stor stad. Det har varit likadant alla gånger jag varit där.


  


Gränderna är vackra och vindlande. Helt omöjligt att lokalisera sig om man går vilse. Nu hade vi Alex gps och det kändes tryggt. "Lisa" tog oss framåt på de mest märkliga ställen. Några gånger tvivlade jag på hennes förmåga, speciellt när hon sa; sväng höger, sväng vänster, sväng höger, sväng vänster på en och samma gång. Hon verkade helt hysterisk, men vi fick till det. Det var på vägen till pizzerian som hon fick frispel helt. Gränderna var mycket smala och stackars "Lisa" var helt oförberedd.

På vissa ställen går det precis att klämma in en liten bil och där fräser taxibilarna glatt in. Det är nästan så man vill sträcka ut handen och dra in backspeglarna. Fotgängarna får trycka sig mot husväggarna för att släppa förbi bilarna.


  


Torget framför La Giralda.



Av Ann-Britt - 3 december 2010 16:30

Jag brukar alltid gnälla över min Postkodlott som jag aldrig vinner något på. Tror ni att jag vunnit på lotteriet nu? Nej, ännu bättre. Tusen gånger bättre!!

Jag sitter och pratar med en PRE-kollega i mobilen när vår andra telefon ringer. Kenneth svarar och jag förstår han tycker att jag ska avsluta mitt samtal. Jag blir lite irriterad på honom. Men OK efter ett tag så gör jag som han ber.

Det var vår dotter som ringde och berättade att hon snurrat tre varv med bilen på motorvägen, åkt in i räcket tre gånger och stannat mot trafiken i omkörningsfilen, men allt är bra med henne. Jag blev kall och varm om vartannat.

Alexandra kör budbil nu och märkligt nog skulle hon efter denna "runda" fortsätta att köra ut sina paket!! Jag föreslog att hennes käre far skulle komma och vara PRAO idag och köra bilen så hon kunde sitta i lugn och ro. Hon godtog genast förslaget, så Kenneth begav sig till Ängelholm.

Nu är alla paket utkörda och de verkade ha haft en trevlig eftermiddag.

Efter gårdagens inlägg förstår ni nog att jag är så innerligt, innerligt tacksam över att allt gick bra.

Alexandra läste om min väninna igår och det sista vi sa till varandra igår i telefon var "Jag älskar dig".

Jag skulle gladeligen kunna köpa tusen nit-Postkodlotter till och aldrig önska mig en vinst, bara inget händer min älskade unge.


  


Kanske var det en skyddsängel som var med henne idag. Här änglar på Giraldan i Sevilla.

Av Ann-Britt - 2 december 2010 19:00

Pratade just med min bästa och äldsta väninna och hon berättade att hennes mor hade blivit rammad av en annan bilist, som kom i 100 km hastighet. Mamman hennes bröt nacken och med en bråkdels millimeter klarade hon livhanken och blev inte heller totalförlamad.

Jag känner mig väldigt tagen av samtalet och vill väl egentligen bara förmedla, gnäll inte över bagataller. Kanske känns det lättare att möta frusna vattenkar och isande vind imorgon när jag vet att vi alla i familjen plus alla hästar och katter mår prima....

Den gamla klyschan "bara man är frisk" är nog faktiskt inte helt fel.

Ta hand om er och glöm inte bort att säga till era nära och kära att ni älskar dem.  

Av Ann-Britt - 2 december 2010 17:19

Jag måste förstås ha med lite Spanienbilder också.


  


Moderorganisationens monter på SICAB.


  


Shop til you drop! Här köpte jag min repgrimma. Storinvestering...


  


Liten sötnos med fin färg.


  


En sherry ska kunna intagas från hästryggen.


  


Ingen aning om vem detta är, men de var lite fina.

Av Ann-Britt - 2 december 2010 17:07

Idag var det full fart i stallet. Torsdagsgänget var här och vi skulle iväg med Aciano till "tandläkaren". Lite panikfixande innan vi tog in hästarna. Vi visste inte riktigt när vi skulle vara klara med Aciano och tyckte det var säkrast att rädda de små liven från snålblåsten. Alla hästar höll med.

Ett hjul har låst sig på vårt släp så Kenneth fick åka till Klippan och hyra.

Men allt löste sig och vi kom iväg med vår snälle lille pålle. Han är bara helt underbar. Går snällt upp i släpet, väntar tålmodigt 20 minuter i släpet när vi kom fram. Sedan in och får sin tandglugg fylld och så hem igen. Väl hemma blir han tight uppbunden för att inte stoppa i sig någon mat. Och där står han drygt två timmar, helt lugnt. Imponerande unghingst.


  


Ni som följt med på bloggen vet kanske att han såldes i våras. När vi skulle göra veterinärbesiktning så hade han fått en bula i ansiktet. Den syns lite svagt på fotot. Nåväl, han fick åka till den tänkta nya ägaren över sommaren och vi avvaktade vad som skulle ske. Bulan blev mindre och större och mindre och större, men gick inte bort.

Vi tog tillbaka honom för man kan ju inte sälja en häst med bulor...

Han röntgades och undersöktes några gånger och efter mycket om och men kom "man" fram till att bulan berodde på foderinpackning som sedan lett till att han även samlade mat mellan två tänder.

Stackaren, han var inflammerad i tandköttet, tandhalsarna var blottade och ändå så snäll, så snäll. Jag skulle varit vansinnig om jag sett ut så där i munnen.

Han har hela tiden ätit med god aptit. Han ökar i vikt och höjd och ser fin ut.


Nu är det andra gången vi pluggar igen hålet och det verkar hjälpa, vi hoppas nu att bulan ska försvinna med tiden. I värsta fall blir det kanske inte helt bra förrän han får sina nya tänder. Hu, om ett par år!


Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11
12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< December 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards