En god vän var väldigt bekymrad över sin hästs hovar. Hovslagaren menade att det fanns inget att göra ??? och gjorde väl heller inte så mycket åt de alltmer trasiga hovarna.

Det fanns inte mycket att förlora så jag erbjöd mig att försöka fixa lite med dem.

I augusti såg de ut såhär

Bakhovar, för dig som inte är hästmänniska.

Och framhovar.

Framhovarna efter första verkningen. En hel del av det utfläkta kunde tas bort, men sprickorna kommer att ta lång tid att "växa bort". De är nästan hela vägen upp till kronranden.

Verkning gjort i måndags, tre månader sedan första besöket och nu är sprickan nästan borta. Han får lite homeopatmedel också av mig. Jag verkar honom nu var femte vecka.

Bakhovarna är nästan helt sprickfria nu.

Detta är inte ett inlägg för att skälla på hovslagare utan mer för att säga att det finns hopp. Jag har all respekt för hovslagare och det har jag sagt i flera inlägg tidigare. Men jag tycker det är roligt att verka och det är nog gamla sömmerskan i mig som rockar loss på form och millimetrar. Min kropp tycker dock att det är onödigt!

 

Alex

3 november 2010 21:15

va fina dom blev! va duktig liten mor jag har... fast JAG visste ju redan om det :)

Ann-Britt

4 november 2010 10:18

Sicken snäll tös jag har!!

 

Karin

4 november 2010 10:46

Mina såg också ut sådär innan jag började verka dem själv. Inget fel på hovslagaren - jag tog ut honom för sällan bara. Nu när jag kan raspa lite varje eller varannan vecka är hovarna hur fina som helst. Hovslagaren kommer emellanåt och kollar så att allt är OK.

Det är ju lite sorgligt när det är lättare för hovslagaren att säga att det inte finns något att göra, än att berätta att de måste verka oftare om pållarna har fötter som flyter ut och spricker. Samma sak gäller veterinärer. Jag vill inte att de ska vara så uppgivna att de förutsätter att man inte vill betala för den bästa behandlingen som finns att få.

 

Made Ekman

4 november 2010 11:21

Förstår dej precis, svårt att bara låta vara...
våran hovslagare skulle aldrig gett upp (väldigt duktig o öppen)

 

kajsa

5 november 2010 08:25

Duktig du är Ann-Britt. jätte fina fötter fick den :)

http://cashmere.bloggplatsen.se

Ann-Britt

5 november 2010 08:37

Tackar!

 

Kryddan

7 november 2010 19:12

Det var bra gjort av dig! Allvarliga hovsprickor KAN vara ett tecken på IR, så om det blir fång eller nya sprickor så kan det vara värt att komma ihåg. Kram!

Ann-Britt

8 november 2010 10:40

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...