Allt rullar på och jag har inget speciellt att berätta. Det får bli bilder istället från morgonens besök i hagen.

Goda "gnag"kompisar. Bailarino tar sig en provtugga av Corazonas svans och hon blir inte särskilt upprörd. Hon är väl van antar jag.

Det börjar bli dags att leta ny ägare till lillen, men han ska kanske vara lite renare när jag fotar honom för salubilder?

Mamma är bäst!

Våra två kvinnliga Bill & Bull. De befinner sig aldrig mer än ett par centimeter från varandra. Speciellt om det är besök i hagen. Då kommer de vandrande och ska hälsa och helst ska de vara i knäet på oss, båda två samtidigt. Lite lätt översociala, men så väldigt rara. Futura och Azora.

Här är en video jag haft med tidigare. Det är fölen ifjol. Tänk att två av dem är i Spanien nu. Våra små snuttisar... Så mysigt det såg ut med fyra småttingar i hagen.

Nu är vädret inte kul alls. Då gäller det att greppa alla små glädjeämnen som finns. Igår kväll spelade Bjuvs musikkår i vår lilla by och regnet höll sig undan.

Jag knatade iväg och satt i kvällssolen och njöt av underhållningen. Den här lilla trumpetarknatten stal hela showen. Han gick in för sitt spelande med liv och lust och stampade takten med foten.

Dula betäcktes igår kväll och nu hoppas vi på lagom fertilitet och endast ett foster. Hon lär få komma hem denna vecka och nu saknar vi henne. Hon har spenderat mestadelen av sommaren hos Övrarp. Dula klagar inte. Hon har ett gigantiskt lösdriftsskjul alldeles för sig själv och där står hon och njuter. Hon kikar fram när Caroline kallar på henne sedan kryper hon tillbaka in i sitt skjul igen.

Den hingsten som hade bäst gångartspoäng i Imperiosos klass, var Bribon XVIII och danskägd. Han fick 23 poäng. Han vann också ridprovet och blev reservhingstchampion. Ägs av Lise Nymark. Jag lånade foto från danska föreningen. Hoppas det är OK. Mina kamerabatteri var på upphällningen och jag sparade förstås till Dulas kille.

Här en film med Imperioso. Jag tycker att Mari borde få någon liten premie för sin sprint i slutet av travuppvisningen. Det blir svårt att få någon som kan springa fortare. Kanske en championtitel för bästa sprinter borde inrättas? Man har ju ibland pris till bästa handler, så varför inte.

Det krävs god kondition för att visa hästar. Helst ska man ju inte svimma av syrebrist utan orka stå kvar på benen när domaren ska poängsätta det morfologiska.

Igår var det nog det värsta väder jag någonsin åkt bil i. Vi fick ta oss hem innan championatet var klart för att rädda våra hästar. Vi hade förstått att det regnade rejält.

Typiskt nog blev vi tvugna att tanka innan Helsingör och det var inte det lättaste att hitta en mack. Under tiden ringde vår kära dotter och undrade om hon skulle åka hem till oss och hindra att hästarna flöt iväg ner till byn för det vräkte ner. Jotack, det erbjudandet tog vi glatt emot.
Alexandra och Merete, ni är våra hjältinnor. Tusen tack!

Tjejerna paddlade sig runt och simmade in med alla våra djur. Turligt nog var det varmt ute så ingen häst for illa.

Båten som vi trodde att vi skulle hinna med anlände inte så där satt vi och väntade 20 minuter extra. Skönt att veta att allt fungerade hemma ändå.

Det var ren lyx för oss som kunde köpa pizza på hemvägen och bjuda dottern på. Merete hade vid det laget simmat hem igen.

Sedan var det bara att fylla vatten i hinkarna och halma lite till. Allt annat var klart. UNDERBART!   

Oj, danskarna måste ha undrat vad som hände. Var det en meteor som slog ner eller vad. Svenskarna åkte hem med 8 av 12 championtitlar. Det blev nästan ett svenskt championat i Danmark.

Vi gratulerar våra kollegor! Bra jobbat.

Ston som väntar på sin tur.

Yngsta deltagaren, en 1-årig hingst, dansk. Han var söt och så snäll, så snäll. Han hade inte begrepp på damer än till skillnad från de 2- och 3-åriga småkillarna. En del var mer i luften än på marken och publiken tyckte det var jättekul. Kanske inte lika kul för handlern alla gånger...Domaren var en trevlig man som tog det hela med ro. En del spanska domare blir jättesura och tycker att vi i Norden inte kan hantera våra hästar. Men denna trevliga man log åt de små spektaklen.

Våra hjärtan klappade förstås lite extra hårt när Dulas man kom in på banan. Han fick näst högst gångartspoäng i sin klass, 22, och det gjorde oss glada. Jag tyckte han fick oförtjänt lite på morfologiska poängen, men eftersom vi värdesätter temperament och gång allra mest är det helt OK. Han skötte sig exemplariskt och det finns säkert ännu lite till att hämta. Mari gjorde ett kanonjobb med att springa som en galning på vid-hand-visningen och hon gjorde sitt första dressyrprogram någonsin. Hon är egentligen hoppryttare.

Imperioso + Dula = sant hoppas vi. Det måste helt enkelt bli en häst med toppenhumör och bra gång, eller??

Vi funderade på varför en del av de danska hästarna inte fick bättre poäng, men kanske att många används som ridhästar och inte som avelshästar. Ett championat är trots allt en poängsättning av avelshästar. Det kan finnas jättetrevliga ridhästar, men de är inte de bästa i avelssammanhang och då får de förstås låga poäng. Detta innebär inte att de på något sätt är sämre som hästar.  

Det är svårt det där. Man vill ju gärna visa upp sin älskade vän.

Tydligt var i alla fall att alla de svenska deltagarna var seriöst satsande avelsmänniskor.

"Det är bara det som man tror att man vet, som hindrar en från att lära sig något nytt."

Detta citat kommer från Charlottas kommentar på inlägget om roll-kur och annat märkligt.

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Sören Kierkegaard sa denna klokhet någon gång på 1800-talet.

Det passar in på mig när jag började rida och började jobba med TTEAM på vår häst. Där sprang jag runt i ridhuset (som tillhörde en stor ridskola) med hästen inlindad i elastiska lindor och allt möjligt. Dessutom var jag skåning i Stockholm. Hu då, vilken stolle jag var! Men det får man bjuda på. Jag lärde mig mycket matnyttigt om hästar under tiden. Det var värt att förlora fotfästet en liten stund.

Nu har vi fått vår beskärda del av blötan. 35 mm kom det inatt och det åskade och blixtrade så det stod härligan till. Luften kändes rensad och skön imorse.

Men varför regnar det alltid när det är halmsäsong?

Vi kollade Ninfa på 40 dygn igår och det var en bebis kvar. Puh! Hon var lite tjurig mot ett av ungstona i förrgår och så betedde hon sig när hon inte var dräktig. Vi blev jättenervösa och vågade inte missa 40 dygns kollen. Ninfa har varit dräktig  sedan hon kom till oss, i princip, så vi vet inte riktigt hur hon är i humöret utan föl i magen.

Hon var grymt tjurig mot Bianca den månad hon gick tom i år. När hon är dräktig är hon den mildaste av varelser. Kanske hon inte fattat att hon själv är skimmel, eftersom hon får alla möjliga färger på fölen, och kanske hon är rasist och jagar andra skimlar. Inte vet jag hur en häst tänker...

Vi träffade en tjej, som ska vara färgexpert, hos veterinären igår och hon sa "solklar fux" på Bailarino. Vi får väl se. Men hans svans är fux, helt klart. Strunt samma, söt är han och väldigt trevlig. (OBS! Dett är inte den ev fuxen utan ett tidigare föl).

Vi tackar Lena Nyström på Häsleberga, vår fantastiska seminveterinär. Tredje året av fyra som hon får 100% resultat.

Jag tror i och för sig inte att någon försvarar roll-kur efter denna filmen. Själv får jag tårar i ögonen. Vad rättfärdigar denna ridning. Visst roll-kur, med det namnet, är förbjudet nu men är efterföljande metod så mycket bättre?

Nu läste jag i Ridsport att Dr. Gerd Heuschmann har avgått från Xenophon och efterträtts av Christine Stücklberger, eftersom Heuschmann ansågs för förlåtande mot rollkurvarianten som tillåts nu av FEI. Lite märkligt efter den film han gjorde tidigare?! Varför har han svängt?

Mera matnyttigt från Ridsport: "Tänkvärt på konferens om hästar."

I artikeln står att "Erfarna ryttare och tränare är mindre mottagliga för nya kunskaper och har en motvilja att ändra sina vanor."

Detta har Kathalijne Visser, Holland, kommit fram till efter att ha kartlagt 4000 hästägare.

Läs artikeln för den är intressant.

Jag får lite luft under vingarna och tänker att jag duger nog då trots att jag inte ridit i 30 år. Men jag har haft häst i 16 år och fött upp 15 fina föl och är, förutom i år, ingen bra veterinärkund eller någon som ligger Agria till last precis.