Den hingsten som hade bäst gångartspoäng i Imperiosos klass, var Bribon XVIII och danskägd. Han fick 23 poäng. Han vann också ridprovet och blev reservhingstchampion. Ägs av Lise Nymark. Jag lånade foto från danska föreningen. Hoppas det är OK. Mina kamerabatteri var på upphällningen och jag sparade förstås till Dulas kille.

Här en film med Imperioso. Jag tycker att Mari borde få någon liten premie för sin sprint i slutet av travuppvisningen. Det blir svårt att få någon som kan springa fortare. Kanske en championtitel för bästa sprinter borde inrättas? Man har ju ibland pris till bästa handler, så varför inte.

Det krävs god kondition för att visa hästar. Helst ska man ju inte svimma av syrebrist utan orka stå kvar på benen när domaren ska poängsätta det morfologiska.

Igår var det nog det värsta väder jag någonsin åkt bil i. Vi fick ta oss hem innan championatet var klart för att rädda våra hästar. Vi hade förstått att det regnade rejält.

Typiskt nog blev vi tvugna att tanka innan Helsingör och det var inte det lättaste att hitta en mack. Under tiden ringde vår kära dotter och undrade om hon skulle åka hem till oss och hindra att hästarna flöt iväg ner till byn för det vräkte ner. Jotack, det erbjudandet tog vi glatt emot.
Alexandra och Merete, ni är våra hjältinnor. Tusen tack!

Tjejerna paddlade sig runt och simmade in med alla våra djur. Turligt nog var det varmt ute så ingen häst for illa.

Båten som vi trodde att vi skulle hinna med anlände inte så där satt vi och väntade 20 minuter extra. Skönt att veta att allt fungerade hemma ändå.

Det var ren lyx för oss som kunde köpa pizza på hemvägen och bjuda dottern på. Merete hade vid det laget simmat hem igen.

Sedan var det bara att fylla vatten i hinkarna och halma lite till. Allt annat var klart. UNDERBART!   

Oj, danskarna måste ha undrat vad som hände. Var det en meteor som slog ner eller vad. Svenskarna åkte hem med 8 av 12 championtitlar. Det blev nästan ett svenskt championat i Danmark.

Vi gratulerar våra kollegor! Bra jobbat.

Ston som väntar på sin tur.

Yngsta deltagaren, en 1-årig hingst, dansk. Han var söt och så snäll, så snäll. Han hade inte begrepp på damer än till skillnad från de 2- och 3-åriga småkillarna. En del var mer i luften än på marken och publiken tyckte det var jättekul. Kanske inte lika kul för handlern alla gånger...Domaren var en trevlig man som tog det hela med ro. En del spanska domare blir jättesura och tycker att vi i Norden inte kan hantera våra hästar. Men denna trevliga man log åt de små spektaklen.

Våra hjärtan klappade förstås lite extra hårt när Dulas man kom in på banan. Han fick näst högst gångartspoäng i sin klass, 22, och det gjorde oss glada. Jag tyckte han fick oförtjänt lite på morfologiska poängen, men eftersom vi värdesätter temperament och gång allra mest är det helt OK. Han skötte sig exemplariskt och det finns säkert ännu lite till att hämta. Mari gjorde ett kanonjobb med att springa som en galning på vid-hand-visningen och hon gjorde sitt första dressyrprogram någonsin. Hon är egentligen hoppryttare.

Imperioso + Dula = sant hoppas vi. Det måste helt enkelt bli en häst med toppenhumör och bra gång, eller??

Vi funderade på varför en del av de danska hästarna inte fick bättre poäng, men kanske att många används som ridhästar och inte som avelshästar. Ett championat är trots allt en poängsättning av avelshästar. Det kan finnas jättetrevliga ridhästar, men de är inte de bästa i avelssammanhang och då får de förstås låga poäng. Detta innebär inte att de på något sätt är sämre som hästar.  

Det är svårt det där. Man vill ju gärna visa upp sin älskade vän.

Tydligt var i alla fall att alla de svenska deltagarna var seriöst satsande avelsmänniskor.