Jag är så glad för alla mina svalungar har överlevt och är nu flygfärdiga. De sitter på kanten av sin gröna blomkorg och tittar på mig när jag kommer upp på loftet. Undrar om föräldrarna väljer korgen nästa år eller om de tycker den var lite pinsam och bygger eget lerbo?

Dula vill inte träffa sin hingst. Hon är sur som bara den mot hingst, men lika rar som vanligt mot alla andra. Diskuterade med Caroline och vi ska låta veterinären titta på henne imorgon. Tänk om hon ändå är dräktig? Eller infekterad. Jag hoppas förstås på dräktig.

Tydligen har det varit mycket infektioner och skräp i år. Som tidigare sagt, förbaskat skitår för stuterierna!

Kika på den här filmen så förstår ni vilken nytta man har av bra ston när det gäller föluppfostran.

Mitt eviga mantra: Betäck inte korkade märrar!!

När vi var och kollade Ninfa senast så hoppade lille Bailarino in bredvid mamma i sin lilla trånga del av seminspiltan, utan att tveka. Ingen klaustrofobi där inte. Mamma går in så då kan det inte vara farligt. Han har nog varit där ett flertal gånger också. De här fölen som vi börjar åka med tidigt blir lätthanterliga, för de får vara med om så många olika saker. Då gäller det också att ha ett lätthanterligt sto, eller hur. Jag förstår inte hur man kan fundera på att betäcka ston som inte är lastningsbara osv. Eller är det jag som är lat och föredrar att låta hästarna uppfostra varandra så kan jag segla bredvid i lugn och ro?

En liten sötnos till. Jag skulle kanske ta och skaffa en boll?

Lena vill ha recept på fläderblomssaft och då får ni andra också det.

25-30 blomklasar

1,5 liter vatten

1,5-2 kg socker

3-4 citroner skivade, mängd beroende på hur mycket citronsmak du vill ha

50 gr citronsyra

Koka upp vattnet och häll det över blommor, socker, citroner och syra. Låt stå 3-5 dagar. Klart! Busenkelt och så gott.

Tips från coachen: Man kan nalla av saften redan första dagen.

Här är en snutt med Dulas man också.  Det blir nog ett riktigt A-barn med de två som föräldrar, om det blir något...

Jag blev så glad när jag såg alla trevliga kommentarer till Esperas debut. Kul att ni kan se hennes fina kvaliteter och inte hänger upp er på småmissarna. Jag blir bara mer och mer imponerad av henne. Jag satt och tittade på den film jag tog för två veckor sedan och jämförde med den jag tog igår och det är som två helt skilda hästar. Det är inte klokt så mycket som hänt på denna korta tid.

Trist att många inte ser fördelarna med att ha ett sto istället för hingst/valack. De säger att ston skriker och brunstar och bär sig åt, men så är icke fallet med något av våra ston och definitivt inte med Espera.

Dessutom har man avelsvärdet i ett fint sto om man av någon anledning vill ta en paus i ridningen.

Men jag är ju en sto-person och blir hyperstressad av hingstar. Tacka vet jag mina små damer!

Vi får väl se om köparna strömmar till nu.

Igår fick vi plastat vårt hösilage och du milde vilka mängder det blev. Rekordskörd för oss. Vi var iväg på en uppvaktning på eftermiddagen och lämnade glatt alla som körde traktorer och alla maskiner till sitt öde. (Grejen är att vi bara stör om vi springer runt benen på dem). När vi kom hem fick jag nästan slaget när jag såg alla balar på parkeringen. De står i tre led och tre lager högt. Oh nej, vi drunknar. Kom och köp konserverat hö!

Ja, igår var det tävling, höskörd och uppvakting och ovanpå allt fick jag en dunderbrakförkylning. Jag har varit vaken hela natten och mått pyton, snuvig och ont i halsen. Vill inte i detta fina väder må så här.   

Malin lyckades komma med på tävlingen idag i Hörby. Det såg lite dystert ut ett tag för det var fullt och först igår fick vi besked att hon kom med.

Vi var uppe kl 05.30 och körde på vår första tävling, där vi står som ägare till en deltagande häst. Lite häftigt!

Sin vana trogen var Espera helt cool. Malin lastade henne helt själv vid avresan och Espera stod helt lugnt och fick manen flätad vid transporten när de kom fram. Hon var lugn och fin på framridningen. Nu får vi betänka att hon verkligen levt i skyddad verkstad och ALDRIG varit ute på något evenemang. Inte ens en kurs.

Totalpoängen blev ganska låg p g a en del småmissar. Men vi är supernöjda med både häst och ryttare. Det var lite rusning i galoppen, fel galopp och någon sned halt osv, men hon hade också många 6-or och 7-or.

"Mellan-det-och-mellan-detta. Vad är det för trams. Nu kör vi, det är ju tävling, sa Espera".

Så det är övergångar och mellan-det-och-mellan-detta som ska övas på. Hon ska också förstå att galopp inte betyder fullt-ös-medvetslös. Nä, nu är jag stygg mot henne. Hon galopperade faktiskt fint också, emellanåt.

Malin hanterar henne fint och det här kommer att bli kanon. Vi ska också säga att för två veckor sedan var det inte på tal med någon tävling, så de har avancerat bra tycker jag.

Ni får själv bedöma, för här är videon av ritten. Kenneth och jag säger som Henke i reklamen "Vi e helnöjda". 

Här är Dulas "make", Imperioso HM, som också tävlade. Jag har en filmsnutt på honom, som ni får se imorgon där han visar att han kan göra fina ökningar.

Nu hoppas jag att han är hemma och betjänar vår lilla Dula med trivsamheter. Det verkade vara läge för det sa Caroline.

men snart nog. Idag ska vi hämta hem Ninfa och igår fick vi bekräftat att Estela är dräktig med Kefrén (på första försöket). Dula hade däremot inte lyckats utan fick åka till hingsten igen. Vi var i Genarp och kollade dem och åkte till Imperioso efteråt.

Vi körde Skåne runt och var tämligen slut när vi kom hem, 22 mil senare. Stackars Estela som inte gillar att åka släp. Hon tyckte det var traumatiskt att lämna halvsyrran i Bjärröd och stå kvar själv och sedan åka vidare. Usch, så tråkigt sa hon. Helt sjöblöt av svett när vi kom hem och ändå går hon fint på släpet.

Hon var så snäll och hjälpte oss att lasta på första stoppet. Dula tvekade ett par sekunder och då satte Estela huvudet mot rumpan på henne och tryckte ombord henne. "Stå inte där och vela. Jag vill hem". Sedan tackar vi henne genom att köra runt och släppa av kompisar...

Här bor "mina" svalungar nu. Jag undrar hur länge de kan leva om inte föräldrarna har hittat dem. Vad tror ni? De såg pigga ut idag.

Flädersaften står i köket och är klar om några dagar. Har beställning från dotter och "svärson" också. Populär dryck det där. Förra året var jag lite för snabb och blommorna hade inte slagit ut tillräckligt. Saften blev för svag, men nu dammade vipporna och då brukar det bli göttigt.

När jag kom upp på loftet för att slänga ner halm, såg jag en fågelunge på golvet. Den låg mjukt i halmen. Jag trodde det var en kaja, men sedan såg jag ytterligare ett litet huvud som stack fram och sedan ett till och ett till. Oj, inte ens kajor har fyra huvuden och jag insåg att det var fyra små svalungar.
Deras bo hade ramlat ner och låg bredvid dem.

Jag hämtade en liten korg, som är tänkt att plantera blommor i och den spikade jag upp på en bjälke och stoppade ner ungarna.

Nu får vi se om föräldrarna hittar dem igen och om de kan få vara ifred för katterna. De hade varit en säker lunch om jag lämnat dem på golvet.

När vi blästrade stallet för ett antal år sedan hade vi två svalbon med ungar i. Jag var så bekymrad över de små liven. Vi plastade in dem och sedan körde blästermannen igång. Jag trodde aldrig att de skulle överleva, men jodå de mådde prima när de hämtat sig från den värsta chocken. De blev alla vuxna svalor och flög iväg.

De kanske är några av de par vi har som gäster nu? Jag har inte räknat alla bo, men de är tvåsiffriga i antalet. Och ja, de skitar ner något grymt, men de är så trevliga ändå.